Citat:
Ursprungligen postat av
Mercedes90
"Man ska inte dyrka" - Där slängde du Bibeln rakt ned i soptunnan.
Uppenbarelseboken 19:10:
"Sedan föll jag ner för hans fötter för att tillbe honom, men Jesus sa: "Nej, dyrka mig inte. Jag är en Guds tjänare, precis som du och dina bröder och systrar som vittnar om sin tro på Jesus. Dyrka bara Gud! För kärnan i profetior är att ge ett tydligt vittnesbörd för Jesus.”"
(Enligt Uppenbarelseboken 19:10, Kristna kan inte ens förklara varför de dyrkar Jesus fastän här säger han att han är bara en tjänare precis som alla andra - Ännu ett bevis på att Kristna knappast läser eller vet som står i Bibeln.)
Johannes 4:21:
"”Kvinna”, svarade Jesus, ”tro mig, en tid kommer då du kommer att tillbe Fadern varken på detta berg eller i Jerusalem."
Psalm 99:9:
"Upphöj HERREN, vår Gud, och dyrka vid Hans heliga berg, ty HERREN, vår Gud, är helig."
Femte Moseboken 26:10:
"och nu kommer jag med förstlingsfrukten av den jord som du, HERRE, har gett mig.'' ''Ställ korgen inför HERREN, din Gud, och böj dig ned inför Honom."
Exodus 34:14 (Gud är svartsjuk över sin skapelse enligt biblen):
"Tillbedja ingen annan gud, ty HERREN, vars namn är Svartsjuk, är en avundsjuk Gud."
Så är det

Bara ordet dyrka som var främmande och oklart för mig. Det är rätt.
En tro är ju väldigt privat hur man ser på saker. Även om det är samma sak som händer när manbtar emot Jesus kan det ta sig olika uttryck. Man kan säga att vi blir mer lika Jesus iom frälsningen. Och tron. Vi förändras.
Du är viktig.
Muslimer verkar inte förstå många gånger att det är viktigt att de ska förvandlas. Hela kroppen ska med.
Det är en drastisk förändring när man tar emot Jesus. Alla passar kanske inte för att bli lärjungar. Jag vet inte. Jag vet inte vad Gud vill med oss alla faktiskt.
Du ska älska och be för dina fiender.
Som Jesus sa på korset; Förlåt dem Fader, för de vet inte vad de gör.
Rättare sagt;
»Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra.
Viktigaste är att vi får lära vilka vi är. I Gud.
Vi kommr förstå vad som är av värde.
Och så klart dyrkar jag Jesus Kristus. Kungen.
Min kung. Vi gör vad vi kan.
Och jag är trög att lära. Det går trögt. Jag vet ju ingenting.
Vi är så beroende av dig. Kan du hjälpa mig bli frisk. Ta mig härifrån. Dessa onda redskap. Klarar det inte själv. Vet inte bättre. Det gick så snett. Jag har missbrukat så mycket så jag är helt skev.
Det sjuka lämnar inte min kropp.
Jag kommer inte framåt. Mer.
Ränderna går ju inte ur.
Jag kan inte va nånting. Inte heller ingenting.
Får jag va nån med Dig Jesus? Snart. Bekväm.
Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom” (Joh. 3:16–17).
Jesus lärde också att han till det yttre var lik sin Fader. Han sade till sina apostlar:
”Om ni har lärt känna mig, skall ni också lära känna min Fader. Och härefter känner ni honom och har sett honom.
Därför skrev aposteln Paulus om Sonen att han ”uppenbarar [Gud Faderns] väsen” (Hebr. 1:3; se också 2 Kor. 4:4).
Aposteln Johannes skrev att Jesus, som han kallade ”Ordet”, ”var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till” (Joh. 1:2–3). Sålunda var Jesus Kristus, under Faderns plan, alltings Skapare.