Varför blir man dumförklarad om man har sina pengar på ett vanligt sparkonto?

Hur sad måste det vara att ha 100 miljoner på kontot och fortfarande sitta och skriva 30 inlägg på flashback varje dag sedan Maj.

Staten lovar dig att värdet ska minska. Sen är det ju korrekt att staten kan misslyckas med detta på något sätt, men det är inte troligt. Och det är en helt bisarr gissning att det ska ske.

Poängen är att kronan (eller dollar eller whatever) är inte "pengar" så som folk tänker på "pengar". Det är inte ett naturligt normerande värde. Det är ett statligt system konstruerat för att förenkla handel mellan människor. Som - vid historisk jämförelse med alternativ - har fyllt sitt syfte helt okej ska sägas, så inte detta blir en klassisk dum flashback-diskussion.

Fiat är alltså inte "värde", det är ett statligt ägt system för att i en ögonblicksbild - snarare än över tid - normera värde. Och det är konstruerat på så vis att det ska förlora snarare än behålla sitt värde. Det är därför det är så uppenbart att fiat inte är något där man ska förvara sitt värde.

AhMe JaG sKa Ju KöpA hUs i DeN häR FiAt-EkOnomin, tänker någon. Javisst. Du ska utföra handel i fiat-systemet och behöver likviditet för detta. Det kan innebära att det inte alltid är smart att ha 0:- på kontot. Du kan behöva likviditet för X antal år för du ska utföra en transaktion inom X antal år.

Men tråden handlar inte om hypotetiska scenarion där det krävs likviditet, utan varför man inte ska spara i fiat. Jämförelsen här är aktieindex, och om någon har en bättre approximation än det för att över tid normera samhällets värde så ta fram den. Det är knappast guld.

Bortsett från när det är sämre att spara säkert i ett sparkonto dvs vilket normalt är fallet.

15% av mitt sparkapital.. 85% i aktier/fonder..
Dåligt skrivet av mig..

Tittar jag på de fonder som jag följer så är de inte back mer än drygt 8% i år. Det är alltså något man hämtar upp på två normala år (och mycket riktigt om jag tittar på utvecklingen de senaste åren så är alla dessa fonder upp). Om man dessutom som exemplet har stått och fisit på ett räntekonto i tio år så har man ju gått miste om en ganska rejäl uppgång under dessa som gör att inte ens ett bakslag på 45% gör att man hamnat i ett sämre läge.

Visst kan man genom att nischa sig på enskilda bolag eller en smal fond så kan man ha lite otur, men jag ställde också frågan varför man gör det.

Jag tänker att det enda som renderar nåt värt att nämna är ju om det handlar om stora summor. Har du liksom 500k där blir det ändå vara 5000 per år, en piss i havet, spelar liksom ingen roll då var som ligger

Men har du 5 miljoner blir det lite mer värt.

Ja du var ganska otydlig när du skulle rätta med felaktig information. Mitt tips till dig kompis är att häng av dig lärarkostymen för den klär dig inte, inte alls faktiskt.

Släpp sargen det är nästan 30 år sedan vad babblar du om mongo

Utveckla gärna fetmarkerat?

Du menar att det är (mer) värt att ha pengarna på ett sparkonto om man har t ex 5 miljoner?

Blir det inte samma sak = inflationen äter upp allt som alla tar upp eller kan det löna sig om man helt enkelt har en enorm summa?
En enorm summa gör väl att man ändå i praktiken t o m skulle kunna leva på sparkonto-räntan så att inflationen inte spelar någon stor roll? om man t ex hade 20 miljoner och räntan var på 1%?
Min egentliga fråga här är om det finns ett belopp man kan ha som är så stort så att man t o m kan leva på 1% sparränta på ett vanligt sparkonto?

För att de ljuger.

Så tänker jag iaf, småpengar på sparkonto ger inget meningsfullt tillbaka, så lika bra att låta dom ligga på konto utan ränta

I mitt fall med SBAB kan jag tex inte få in lönen , ha ett kort kopplat till 1.5% räntakontot etc utan måste överföra till annan bank (tar en bankdag)...men finns säkert andra banker där det går...

Men den stora grejen är att det krävs så stora summor som jag förmodligen aldrig kommer ha, som gör det värt att ha pengar på sparkonto med 1-2% ränta.