Citat:
Ursprungligen postat av
Naturvan
Dom flesta gångerna en patient hamnar på akutpsyk för bedömning. Har oftast inte personen i fråga egen självinsikt. Varvid psykvården blir negativt uppfattad av patienten. En hjärna går inte att gipsa en tid sen är man kärnfrisk igen. En hjärna är betydligt mer avancerad. Så länge en patient inte besitter självinsikt längre. Finns ingen läkare i hela världen som kan nollställa en hjärna efter en psykisk diagnos. Efter patient kommit upp "över ytan" igen. Vilket allra oftast sker med medicinering. Så krävs det enormt mycket av patienten självför att komma tillbaka. Säg har du brutit ett ben. Då krävs ganska lång tillbakaväg av patienten själv för att återfå full kraft i det benet igen.
Hoppas du förstår resonemanget.
Annars har du Google.
Ja, jag "förstår resonemanget", det är ju det jag säger, väldigt många sparkas ut FÖR TIDIGT" från psyksjukhusvården, och ut i exakt ingenting förutom hemlöshet, total ensamhet m.m.
Det måste finnas mycket, mycket bättre stöd utanför de anhöriga, som oftast redan är helt slut.
Ex många beroendesjuka behöver en bra mycket längre vårdtid (kanske upp till en 10 år) med eller utan tvång.