Är jag paranoid eller är min sambo skum? LÅNG text.

Varför gör du inte slut då?

Läste inte allt men det räckte med att jag såg

"Hen kan svara andra på sociala medier men inte mig, på grund av att hen inte har tid"

Gör slut. Ha respekt för dig själv

Jag tror inte era problem går att lösa, utan att lägga skulden på någon av er egentligen då jag vet för lite om er. Saker som inte hade fungerat för mig:

Personen har tid med sociala medier men inte med mig, personen använder för mig smärtsamma saker emot mig i gräl.

I övrigt tycker jag inte det behöver vara någons fel, det har gått så långt att det inte känns som det går att rädda och ingen av er verkar lycklig.

Ni verkar inte kunna hantera att prata med varandra utan att någon blir ledsen/arg. Gör slut i stället. Få ordning på livet, ordna en terapeut och fokusera på dig själv.

Och ett lite längre svar:

Jag kommenterade inte på vad h*n har gjort utan enbart på det du berättat om ditt eget beteende, och ja, det du skrev innehåller flera exempel på ett destruktivt beteende. Sen kanske du inte menade det så, eller tycker att du har goda anledningar att vara destruktiv, det är en helt annan sak.

I en sund relation har man inte en lista för att komma ihåg gamla oförätter. Man pratar med varandra, löser problemen och går vidare. Visst är det vanligt att ett problem återkommer flera gånger tills det är helt löst, men man har inte en lista så att man inte glömmer.

Lös era sexuella problem på ett mer konstruktivt sätt. Jag gav en del tips i mitt första svar.

Att du snackade engelska med din brorsas flickvän är inte samma sak som att du tvingas prata engelska med dina föräldrar så fort din partner är närvarande, det hoppas jag du förstår själv.

Åter igen. Vem som har rätt eller fel är rätt ovesäntligt, och det kan absolut vara så att din partner är precis lika destruktiv som du själv. Det är i så fall något du måste ta ställning till om du vill leva med eller inte.

Upplever du att din partner skiter i dig och inte vill ha dig längre, och du inte är villig att jobba med dig själv eller ta ansvar för ditt eget beteende, så lämna. Behöver du verkligen att internet ska säga att du har "rätt"?

Men jag vidhåller att du måste jobba med dig själv om du inte ska upprepa samma beteende i nästa relation. Och nästa. Och nästa.

För att jag älskar personen något så inåt helvete. 😄 Men det är jobbigt och lite sårande att hen inte verkar känna samma tillbaka. Det är inte bara dåligt och när vi väl pratar utan att ”tänka” på att trampa någon på tårna så blir det ofta bra.

Men du, jag gillar att du svarade mig tilvaka så det uppskattar jag. Och tackar för!

Absolut! Jag misstolkade dig också verkar det som. Men jag håller med, jag behöver jobba på mig och mitt beteende. Jag blev så osäker bara eftersom jag inte har något att jämföra med och tänker att det knske trots allt handlar om att jag blir utnyttjad, eller ifall det är normalt. Och nä, det går ju inte att säga men jaja, jag var vilsen.

Tack för svar!

Det är okej att vara vilsen. Det kommer inte alltid att vara så. Just nu har du fastnat i ett mönster där du tolkar det som händer med din partner på värsta möjliga sätt, och det är naturligt att reagera defensivt när man känner sig angripen. Jag säger inte att din partner inte angriper dig - jag säger inget alls om din partner - utan att du måste börja bena upp vad som är dina egna övertolkningar och vad som är faktiska problem.

Precis som du säger så går det inte att säga något om ifall din partner utnyttjar dig eller inte, men jag tror h*n älskar dig - (annars skulle h*n inte stå ut med dig, och nej, det är inte pga dina syskon. Bara för att vara lite tydligare: vi är alla jävligt jobbiga mellan varven, och ska absolut vara glada att någon står ut med oss, och det gäller din partner med!) men jag tror också att ni har fastnat i ett läge där ni gör varandra illa och att ni behöver lära er att spela på samma planhalva. Ni är inte varandras motståndare - ni är på samma sida.

Det funkar liksom inte att gå omkring och vara rädd för att bli backstabbad av den person som står en närmast. Hur ska man någonsin kunna känna trygghet och lugn om man står redo med försvarsargument på tungspetsen och bara väntar på första bästa tecken på att man minsann inte duger?

Jag tror att du duger. Och jag tror också att du har mer självinsikt än vad du vågar erkänna för dig själv. Och jag tror att du har goda möjligheter att ta dig igenom det här.

Du skrev att du har en lista över allt gammalt skit ni gått igenom, och det är inget ovanligt, men har du en lista på allt bra? Om du skriver en liten anteckning per dag om vad h*n gjort under dagen som gjorde dig glad, eller som tyder på att h*n bryr sig, så kanske du får en lite tydligare bild av saker och ting. Och då menar jag att du verkligen ska anstränga dig för att tolka saker välvilligt. Ge det lite tid, och är listan fortfarande tom, eller orimligt mager, om ett par månader så fundera på om det är den sortens relation du vill leva i.

Man kan älska en människa och samtidigt acceptera att h*n inte förmår ge en vad man behöver i en relation. Man kan älska en människa och ändå välja att skifta fokus och börja jobba på att få till en så smidig och smärtfri separation som möjligt.

Låter som en invandrarman. Jag förstår dock inte varför han hellre vill bo vid din familj och syskon än sin egen släkt. Känns mer kvinnligt där.

Klart personen väljer din familj före en mer sannolikt dysfunktionell.

Första delen rabblade du enbart sådant som fick dig att låta som en tjockskallig karl. Ett riktigt, manligt egotripp. Klart som fan att du skulle tagit omvägen o visat respekt gentemot din partner och hämtat hens prylar

När det gäller det ekonomiska hade jag själv trott att du var ute efter att döda mig. Alltså jag misstänker att min förälder mördades för en skitsumma jag fått höra att jag skulle ärvt och papperna försvann. Tycker 50 000 är rimligt i den kontexten. När ens partner dör är det inte meningen att man ska ha resten av livet tryggat. Ni är väl inte 67 år gamla?

Om personen fick resa 20 mil för att arbeta utgår jag ifrån att den inte pendlade mellan arbete och dig.

Vad är det för problem med dig och pengar? Varför kräver du ett testamente? Jag hade också trott att du var psykopat och galen. Vet ingen som skriver testamente för sin sambo. Utgår ifrån att ni är unga och friska. Skulle snarare skriva samboavtal, äktenskapsförord och avstå äktenskap för att inte stryka med. Jag har lärt mig läxan och trots att jag är fattig som en kyrkråtta finns det inte på världskartan att lämna något efter mig. Människor dödar andra för 100 000 om ens det.

Du pratar om hus, ringar, testamente och en hamster.

Nej din partner ska inte tala över ditt huvud på annat språk. Till och med barn tar illa upp för att de förstår att det är saker de inte ska höra. Det är även en härskarteknik när det gäller vuxna människor. Inser du förresten att din partner valde dig framför sin familj och att flytta ifrån den? Närheten etc indikerar någon som inte trivs och en kvinna. Sociala medier en vanlig härskarteknik av utfrysning och narcisstiska utspel för att förminska dig. Är du man (vilket i kan gissa) kan du framstå som kontrollerande och kvävande vilket förklarar utebliven lust.

Alla gånger att jag hade tänkt den här snubben vill döda mig så fixerad han är vid pengar.

Tack för kloka ord! Jag hoppas att jag har självinsikt och försöker ha det. Tar åt mig av dina texter och ska fundera på det. Vi har inte jobbat gemensamt hela tiden och många gånger har vi misstolkat varandra eller sagt skit till varandra. Mycket bråk som präglat förhållandet tyvärr. Pratade lite förut och när vi väl gör det så blit det egentligen så bra? Hum...

Meb smart med lista över vad hen har gjort bra. Det gör man alldeles för sällan och det dåliga överskuggar kanske oftast det som är bra och bättre att lägga energi på.

Haha, aa, men om du då har ett hus gemensamt och gemensam ekonomi där ni delar på ALLT, så kanske du inte vill förlora hälften vid en eventuell bortgång?
Och mord är väl en dum idé för att ens få ut pengar, det gills inte då. Varför skulle jag ens vilja mörda en av dom jag älskar mest?

Jaja, what ever. Tidigare när vi bodde i hus hade i alla fall inte jag 700 000 liggandes på kontot för att köpa ut hens familj.

Och så har man slitit för pengar som kanske ligger fördelat 100 på ena kontot och 40 på andra kontot. Då förlorar man helt plötsligt jäkligt mycket som man byggt upp och det är väl en jäkligt tung extra sak mitt i allt? Jag vill att min sambo också ska ha det tryggat. Dessutom lider jag av katastroftankar så egentligen är det inte sååå konstigt, jag är bara orolig. Ständig ångest över att hen ska dö ifrån mig. Så nej, någon psykopatiskt mördare är jag inte.