Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Det är rätt uselt när läkare inte vet vad aspergers är. Jag har försökt förklara för vårdcentralsläkare att vi aspergare inte alltid visar med rätt kroppsspråk hur vi mår, att det är viktigt att ta på allvar vad vi säger. Och att man då inte kan ha en läkare som knappt kan svenska, och det är inte av rasistiska skäl.

Att man kan reagera annorlunda vid feber, smärta och har annorlunda biverkningar på mediciner. Men de vill inte lära sig.

Psykdoktorer är också dåliga på att fatta att aspergare kan gravt över- eller underreagera på medicin. Om de fattade att vår vita och grå substans ser annorlunda ut och att vi därför inte har samma antal synapser som normala, så skulle de koppla att medicinera oss måste vara fall till fall.

Jag har svårt för läkare som inte tar till sig patientens erfarenheter. Jag hade en skitbra läkare en gång som lyssnade på alla och hur de reagerade på mediciner. Han var fenomenal på att medicinera. Han tog folk på allvar med. Det gör min nuvarande läkare med, han känner av så att man inte ska må dåligt och visar empati om man gör det. Och han tycker att det är hans jobb att fixa det.

Det är annorlunda mot de som skriver ut standardmediciner och säger att man ska anpassa sin kropp efter dem. Eller läkare som säger att man måste sluta ha aspergers, annars kan de inte behandla en eftersom man behöver lite mer tid t ex för att inte bli rädd, behandla info, eller annat som man är udda med.

Håller med dig där ang hur de tolkar saker m.m. Även om de inte visar empati alla gånger så är de till för pasienten
å ingen annan. Hade också en skitbra läkare en gång som lyssnade på alla. En del läkare har sagt att jag inte behöver medecin alls. å medan en del blir förvånade över att jag inte tar någon medecin alls.
Så det blir lite moment 22.

Ang läkare som säger att man måste sluta ha aspergers, annars kan de inte behandla en eftersom man behöver lite mer tid t ex för att inte bli rädd, behandla info, eller annat som man är udda med.
Trodde vi hade sluppit sådan folk numera eftersom man aldrig kan sluta ha Aspergers.
Måste ha varit en riktig jubelidiot eller så vill de inte förstå hur människor med AS fungerar

Du, det låter som att din midsommar blev relativt bra ju! Ja förutom det med din syster då, alltså.

Hmm. Var ska man börja? Kan säga att jag inte vågat släppa in någon i mitt liv då jag varit med om för mycket i mitt förflutna som fortfarande hemsöker mig rent mentalt.. Det är verkligen konstant.

Det finns absolut en viss smärta i att leva helt isolerad, vi människor är trots allt flockdjur. Min familj är också borta nu, så dem har man inte heller nära.

Jag försöker få mitt behov uppfyllt genom mitt jobb, där träffar man ju väldigt många även om det är extremt kort och flyktigt. Jag jobbar väldigt mycket, arbetsnarkoman du vet

Men det är som att man har en mur kring sig, som jag inte vågar låta någon komma förbi tyvärr. Tur att internet finns för oss som är ensamma säger jag bara.

Jag är medlem på AspererForum o gjorde en omröstning, men jag tror den ligger i den låsta avdelningen.
http://www.aspergerforum.se/vilket-parti-hade-du-rostat-pa-om-det-vore-val-idag-t58361.html

Men jag tog en skärmdump...
https://i.imgur.com/z7ghiC1.jpg

Vänsterpartiet verkar vara favoriten, alla vill väl ha sjukersättning...

Ja, nu kanske du ser vart jag la min röst, men det är ingen hemlighet... Men jag har börjat luta åt KD istället, men sen såg jag att dom inte vill djurens bästa, så det blir nog SD ändå...

En tanke slog mig. Jag vet att en del med AS vill ha de "gamla" och konservativa värderingar.
eftersom man skall inte ändra på saker som redan är bestämda eller som redan är.
Tror nog de har lite med uppfostran att göra också visserligen beroende på lite hur man blir präglad.



Vad tror ni om mina tankar.
Sedan enligt omröstningen så verkar även en del med AS är V
å om jag får vara lite sarkastisk så nu vet vi varför man aldrig kan diskutera med en Vänsterpartist

Jag gillar egentligen inte att prata politik och jag har inte bestämt hur jag ska rösta. Jag vet att jag vill rösta, röstar man inte kan man aldrig påverka nåt.

Jämställdhet, jämlikhet, att alla är lika värda är viktigt för mig. Klimatförändringar är jätteviktigt.

Jag gillar inte att prata om mig själv speciellt mycket. Tycker mest det är tröttsamt när folk ställer en massa frågor om vad man har gjort eller gör, hur man mår, vad man gillar för saker osv.

Någon som känner igen sig?

Det blir lätt för svåra frågor för mig. Om nån frågar hur man mår vill de ju egentligen inte ha sanningen. Medan jag inte vill ljuga men jag vill ju inte göra dem generade. Frågar nån vad man gör så blir det svårt igen. Sjukskriven - jaha men vad jobbar du egentligen med? Svarar jag sjukersättning så vågar de inte fortsätta prata. Så jag vill inte prata om mig själv.

Om någon frågar vad jag jobbar med så säger jag att jag har ersättning från försäkringskassan. De brukar oftast inte fråga mer då. Känns som det låter bättre än att säga man har sjukersättning. Säger man att man har sjukersättning och Asperger känns det som folk blir rädda för mig, de tycker jag är konstig ( men det är jag i och för sig).

Angående om folk frågar hur man mår så säger jag mest okej eller det är bra. Det blir bara jobbigt att förklara vad man mår dåligt av, speciellt om man inte kan påverka det.
Om någon t ex frågar är allt bra? Så känns det ju konstigt att säga emot och svara att man inte mår bra. Känns meningslöst.

Ja, sådana saker vill man ju ogärna prata om.

Jag har dock svårt även att berätta om roliga saker, och blir nästan irriterad när folk frågar för många gånger om samma sak.

Men är medveten om att det är jag som är avvikande, det är så normies är sociala.

Jag har en släkting som pratar några ord om vädret och sen avslutar med att "då hör jag ju att du mår bra". En variant på att fråga "allt bra?". Man förväntas hålla med.

Jag träffar inte så mycket folk inser jag. Jag har svårt att berätta om saker som avviker från det vardagliga. Kan vara både roliga och tråkiga saker.