Citat:
Ursprungligen postat av
Bankrun
Det är JAIC som förtjänar kritiken. Man skulle inte tagit an sig uppgiften under de förutsättningarna som de blev tilldelade. De skulle ha stabiliserat fartyget på havsbotten, tömt den på offren och sedan tagit upp fartyget för en gedigen undersökning.
Det var inga konstigheter med MS Sewol. Det är bara i mellanmjöklandet Sverige som man ska tillsätta en ”etisk” kommitté som sedan matas med vinklad information. Varför fanns det en viss vilja inom myndighetssverige för att låta fartyget ligga kvar i havet? Ska inte de vara opartiska? Eller hade de något motiv?
Med logiken som utspelat sig med MS Estonia så förväntar jag mig att om ett SAS plan med 300 passagerare störtar i Östersjön så utlyser man gravfrid per omgående och inte tillåter inhämtning av offren. Flygplanets delar ska också vara kvar i vattnet och således får haverikommissionen gissa sig till vad som hänt.
Din kritik igår riktades sig mot nuvarande HK, såvitt jag förstår för att de nu anser att intryckningen av SB sida är ännu större än de trodde i höstas. Eftersom detta grundar sig på ny information, dvs fotometrin, så finner jag kritiken obegriplig. JAICs ev. brister är knappast aktuella i nuvarande diskussion, liksom den vanvettiga men aldrig genomförda övertäckningen, så jag passar på den frågan här. Vi skall dock komma ihåg att inte heller Rabe/Bemis hittade något av hålen år 2000, trots bitvis god sikt. Jag är därför fortsatt övertygad om att åtminstone hål #1 har vuxit i omfattning sedan dess, och den långa sprickan från fender till vattenlinjen högst sannolikt inte fanns 1994 eller 2000.
Däremot bör vi alla ställa oss frågan om E&A verkligen missade att hela skrovsidan är intryckt. Eftersom detta sänker (…) deras ubåtshypotes genom att påvisa förekomsten av fast botten så skulle det ligge helt i linje med deras övriga agerande: att mörka hål #2 och förekomsten av rund moränsten på en berghäll därunder.
Vad gäller din jämförelse mellan sjö- och flygfart så är den i högsta grad relevant, men inte så mycket i fråga om undersökningarna utan vilka åtgärder som vidtas. Att man plockar upp smådelar ur havet efter en flygkrasch beror dels på att de väger några hundra kilo, dels på att man faktiskt använder informationen från dessa för att förbättra säkerheten. Det sker inte på adekvat sätt inom sjöfarten vilket bevisas av Diana II-incidenten 1993 där närmast identiska bogvisirlås skadades i en storm: hade man slagit larm och utfärdat direktiv om att förbättra eller bygga om liknande konstruktioner så hade (nästan) systerfartyget Estonia aldrig förlist på sättet hon gjorde.