Betyget F, eller underkänt, ska avskaffas enligt S-regeringen 2022-06-17

En relevant fråga i sammanhanget är varför det är så otroligt viktigt med betyg överhuvudtaget för barn i åldrarna 12-15 år. Under en av de absolut känsligaste perioderna i livet ska de dessutom behöva känna betygsstress vilket de facto får väldigt många barn att må dåligt redan i årskurs 6! Är det verkligen absolut livsnödvändigt med betyg i dessa åldrar eller går det att uppnå det man hävdar att betygen är bra för på ett mindre traumatiserande sätt? Det är lätt att som mer eller mindre vuxen sitta och raljera över tuffare betygsregler för högstadiet, men för barn som är mitt uppe i det är det för väldigt många allt annat än kul.

Motivation går att skapa på andra sätt. Antagning till gymnasiet likaså. Varför ha betyg i högstadiet överhuvudtaget? Varför inte fokusera på att göra skolan så bra som möjligt istället?

Håller delvis med. Men samtidigt är betygen ett sätt att hålla koll på hur det får inplocka ännen, så att man kan ratta där det behövs. Ryggen ska ju spegla kunskapen eleven tillförskansat sig, och på något sätt måste vi ju veta om dom är löst för nästa nivå.

Om man inte vill bli underkänd så får man studera hårdare. Inte svårare än så.
Ett helt idiotiskt och vänstervridet förslag!

Fast behöver man betyg för det? Lärare har ganska så bra koll på hur en klass och individerna i klassen ligger till ändå. Annars skulle de ju inte ens kunna sätta betyg. Jag är övertygad om att det finns andra verktyg och metoder för att nå samma effekt som inte bidrar till skoltrötthet, stress och motivationsbrist på samma sätt som betyg kan göra.

Vad är då vitsen med att plugga om man ändå får godkänt hur dåligt man än presterar?

Om Sverige gick tillbaka till svensk skola före 68. Hur många elever har slagits ut direkt.

Hur sänker vi kriminaliteten i Sverige. Vi gör det lagligt att vara kriminell. Vips har vi inga problem med brottslighet. Eleverna klarar skolan, brottsligheten är borta S har räddat Sverige.

Om man utgår ifrån hur taffligt du uttrycker dig i text, så är du knappast kvalificerad för att avgöra vem som har rätt att gråta över något.

Är 50-talister lata och 90-talister flitiga m a o?




Nja, du har både rätt och fel i ditt resonemang. Givetvis skulle värdet av ett E-betyg sjunka om man bara tog bort F. Det är ingen som är emot att det ska gå att sätta lägsta möjliga betyg på elever som inte presterar högre.
Det man vill få bort är att man slutar lura alla barn att alla kan bli "godkända" och studera vad man vill. Det kan och bör man inte. Om man har lägsta betyget kommer man fortfarande inte att komma in på de utbildningar som leder till de bästa jobben. Men man kommer att kunna stå i charken eller köra truck på lagret eller något annat av de jobb som människor med låga betyg alltid gått vidare till att uträtta.

Det här handlar inte om ett steg mot att ta bort betygen och göra så att vem som helst kan bli vad som helst. Det här handlar egentligen snarare om motsatsen. Om en person inte har de intellektuella förutsättningarna för att bli godkänd i ett ämne så får det ju vara så.
I dagens skola låtsas man som att det regnar och bara kör på med extrainsatser för att till varje pris trycka eleven genom skolan med godkända betyg. Detta kostar pengar och resurser som skulle kunna gå till eleverna med högre potential. I slutändan står ändå en hel del utan godkända betyg och hamnar på de individuella programmen där de mirakulöst förväntas lyckas med det som de misslyckats med hela livet. Återigen kostar det ofantliga summor att försöka se till att de ska nå godkända betyg. I drygt 90% av fallen misslyckas det och de går vidare till ett liv där de försörjs av skattebetalare resten av livet.
Handen på hjärtat så tror jag att vi alla känner någon som hade lägre än betyget 3 i något av dagens kärnämnen på den tiden då betyg gavs med siffror. Dessa människor har kunnat tillföra samhället saker ändå, oavsett om de varit klappkassa i engelska eller matte.

Fast behöver man betyg för det? Lärare har ganska så bra koll på hur en klass och individerna i klassen ligger till ändå. Annars skulle de ju inte ens kunna sätta betyg. Jag är övertygad om att det finns andra verktyg och metoder för att nå samma effekt som inte bidrar till skoltrötthet, stress och motivationsbrist på samma sätt som betyg kan göra.

Jag tror inte betygsättningen är problemet öht. Jag tror dock absolut på extrainsatser, för dom som behöver hjälp är oftast inte hjärnskadade eller på något sätt permanent svagbegåvad utan behöver helt vanlig hjälp som en enstaka klasslärare inte alltid hinner uppfylla. Vilket inte alls är särskilt konstigt med stora klasser där det ofta finns en vilde som tar 90% av lärarens uppmärksamhet. Man får ofta höra hur Finland är ett föredöme av skolan. Dom går direkt in med extrainsatser för elever som börjar hamna bakom istället för att förvänta sig att det löser sig av sig självt. Det är inte ens skam eller skuldbelagt på samma sätt som det kan bli här. Detta ger samtidigt dom högpresterande mer tid med ordinarie lärare. Sen så kommer det alltid finnas dom som mer eller mindre inte kan uppfylla godkänt i sina kärnämnen av olika anledningar. Detta betyder även inte att alla ska kunna allt men likväl få en ärlig chans med stöd för att se hur långt man kan ta deras potential med externa resurser.