Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Jag har för det mesta alltid väldigt stökigt hemma (men sköter alltid hygien, tömmer kattlådorna o liknande), men ibland får jag städmanier, som ibland sitter i typ 3 dygn, städar o putsar hela lägenheten nästan oavbrutet. Det är ju naturligtvis bra, men de kommer lite för sällan.

Men man får tydligen inte må för bra. Bytte nyss medicin o jag sa till psykiatern att jag mår mycket bättre, men han antydde o frågade så att det inte går till överdrift, så att man blir manisk.

Känner definitivt igen mig. Tycker ofta det är "tråkigt" att gå och lägga mig utan hade velat sitta uppe hur länge som helst och surfa på internet, lyssna på musik eller vad det nu kan vara.

Jag har även en bipolärdiagnos så jag har lite svårt att skilja på när det är autism och när det är hypomani. Tror det är autism den här gången. Har fixerat mig vid en sak och sitter med det många timmar per dag. Har lite svårt att höra vad nån säger om personen pratar med mig, jag är för koncentrerad på min sak.

Någon mer än jag som fått sin diagnos på äldre dagar? Jag är 30+ och fick nyligen min diagnos. Väldigt mild form av asperger på skalan. Det märks inte speciellt mycket utåt men jag har sedan barnsben känt mig som ett totalt UFO.

Fick min diagnos när jag var nästan 40, var som att komma hem. Mycket AHAAA där. Jag förstod äntligen att det inte är fel på mig utan att de andra är konstiga bara

Jag blir ofta frustrerad av andra människor (inte alla) och tycker att de saknar empati och respekt.

Jag tycker de är egoistiska, lata och korkade.

Kan gå och fantisera om eventuella framtida konflikter och hur jag ska konfrontera människor som jag anser gjort fel, och skälla ut dem.

Mår dåligt av detta, någon som känner igen sig?

Snarare tvärtom, jag går runt och väntar på framtida konflikter och att människor som tycker att jag har gjort fel ska skälla ut mig. Orsakar mycket onödig ångest.

Ja... Fungerar på samma sätt. Förväntansångest är fördjävligt!

Jag fick diagnosen, ”Aspergers”, idag. Något man behöver tänka på? Eller det är bara att köra på som vanligt?

Precis som mig!
Människor är generellt korkade och saknar empati och respekt.

Det är bara att köra på som vanligt. Jag ville inte acceptera min diagnos när jag fick den vid 25 års ålder. Men nu när jag är 42, så kan jag komma på en del saker som kan förklaras med min asperger. T.ex nån gång bjöd en tjejkompis ut mig för att ta en öl, men jag ville hellre sitta o läsa kosmologi, kvantfysik, elementarpartikelfysik o relativitetsteori på Wikipedia istället.

Det är inte alltid jag är sån, oftast följer jag med ut när det är nån fest. Det kan vara svårt att komma överens med andra aspergare, för dom blir tjuriga så fort man är lite ironisk, eftersom det tydligen är vanligt att det inte går hem hos aspergare. Det har jag märkt i asperger-grupper på Facebook.

Nu vet jag inte hur gammal du är, men att studera det man är intresserad av är min dröm. Jag ville så gärna läsa teoretisk fysik, men andra psykiska sjukdomar satte stopp för mina studier.

Så, jag hade kört på, o tänka på aspergerdiagnosen för att förklara en del märkliga saker man gör/tänker, men man ska aldrig skylla på den för att få fördelar, det stör sig folk på.

Överanalyserar mitt eget beteende också, är livrädd för att såra människor, samtidigt som jag stör mig på deras karaktärsbrister.