Den STORA tråden om hen, hän och h*n [Sammanfogad]

Helt oavsett om detta är sant eller inte, eller om man håller med om det eller inte, så är det ett faktum att ditt aktiva val att undvika ordet "hen" ÄR en politisk handling.

Jag kan absolut köpa om du undviker ordet för att du ogillar politiken det står för. Men kom inte och säg att du undviker det just för att det är politiskt, för ditt avståndstagande är jättepolitiskt. Långt mer politiskt än mitt (men kanske inte andras) användande av ordet. Jag använder det enbart för att jag tycker att det är praktiskt, och att jag har saknat ett sådant ord.

Word på den!

Det blir lite tragikomiskt när någon både säger att vederhen undviker ordet BÅDE pga att det är politiskt OCH för att ta avstånd från batikhäxornas avkönande av barnen

Jag har full (läs: viss) respekt för att ordet undviks pga att man inte står för politiken som ligger bakom, men då ska man inte låtsas som att att man undviker politiska ord per se.

Grejen är att ingen noterar när man inte säger ordet, utan bara när man gör det. Således kanske det är ett politiskt ställningstagande också att undvika ordet, men ett som ingen märker, medan alla genast hajar till när någon lilahårig fetknopp säger "en" eller "hen". Som slogs fast i den där Språktidningen är det en av de språkgrejer som svenskar stör sig mest på. Jag har själv slagit en kille på käften för att han använde "hen" (även om det i ärlighetens namn inte bara var det jag störde mig på) . Det är ett homo- och fjantord, helt enkelt. Det är heller ingen vedertagen term, och man hör den också mycket sällan i talad svenska. Så om du vill att människor ska fokusera på vad du säger och inte hur du säger det så bör du undvika ordet (det sista är en poäng han Lars-Gunnar Andersson, den där språkprofessorn från Göteborg, gjorde vid något tillfälle).

Det är absolut mer ett ord för skriftspråk, i talad svenska mellan personer framgår sammanhanget ofta tydligare. Din värdering är dock mest lite löjlig.

Fast den stämmer i väldigt hög utsträckning. Bara kolla vilka som postar till försvar för ordet här: kanske inte "SvenHelsing", men den andra tjommen är en som bara postar i feminist- och hbtqiuq+-trådar, och alltid med en attityd av att vilja göra sig ovän med så många människor som möjligt. Ytterst sällan man ser heterosexuella män använda sig av ordet, dock med - som du noterar - ett visst undantag för skriftspråk hos enklare människor som inte tänker så mycket på vad de skriver.

Klart du spar lite tid med att använda ett påhittat ord när du skriver, men det gör du med "omm" också (dvs, "om och bara om", ett filosofiskt begrepp), och det är ändå inget du har behov av.

Nej, dubbelmoralen i det skaver lite. Det haglar ju extremt politiska ord i debatten från alla håll. Just språkbruk tror jag är en helt fruktlös vallgrav att stå på, det kommer alltid visa sig till slut.

Jag svarade redan på detta. Fallet är ju inte som med mot eller för abort i USA, där själva termerna "pro-choice" eller "pro-life" avslöjar din position, och där du nästan måste välja en av dem. Du visar ditt aktiva val om du går runt och svänger dig med "en" och "hen", men ingen kommer notera ditt språkbruk om du använder dig av det sedvanliga och därför "neutrala" "man" och "han eller hon".

Jag sätter "neutral" inom citationstecken eftersom jag förvisso medger att det är politiskt att inte använda "hen"; men det är också ett politiskt ställningstagande som ingen noterar, medan alla som sagt hajar till när nån feminazi börjar ranta om hönor.

Fast du kan ju inte jämföra en förkortning (jag gillade att skriva "vsb" på mattetentorna) med ett ord som har en ny betydelse.

Jag hör vad vad du säger, men det blir lite för politiskt för att jag ska vara intresserad.

Du menar "hen" inte i betydelsen "han eller hon" utan i betydelsen "icke-binär individ"? Typ om Brad Manning eller Demi Lovato. Fine. Poängen här var snarast att det inte torde finnas något större behov av att spara plats och tid genom att ta bort det naturligare "han eller hon".

Men i fall när vi har göra med icke-binära eller sexuellt förvirrade individer har jag inga större problem av att använda mig av "hen". Så vill man bli refererad till på det sättet är det normalt ok med mig.

Det beror på vad man menar med politiskt. Är postmodernism politisk, liksom de ideologier som sprunget ur den så är jag emot dem. Men varför är jag emot dem egentligen. Det är för att de är förljugna.
Postmodernismen har några saker man kan koppla till den. Subjektivitet. Du har din sanning och jag har min sanning.
Om vi tar bara det. Det betyder att man menar att om någon bara hittar på något, så är det sant. Typexemplet hos feminismen är uttrycket, Kön är en social konstruktion. Det är förstås inte sant. Ett påstående bara sprunget ur en bok av Simone de Beauvoir om jag minns rätt?
Man kan förstås känna sig som som något annat. Jag vänder mig inte mot det. Men att säga, att man är vad man känner sig som, är förstås inte sant. Som jag sa, känner man sig som en fisk, är man inte en fisk. Man måste då förklara varför det ena ska gälla och inte det andra Det klarar feminismen inte att svarar på. Klarar du det?

Som alla socialistiska rörelser handlar identitetspolitiken om att utse förtryckare och förtryckta. Förtryckarna, är de som bara utifrån sin identitet, är förtryckare och de som är förtryckta är det utifrån sin identitet. Samma idé som Marx införde, bara andra grupper.
Däremot blir det lite förvirrande när en rik, välutbildad, frisk, svart kvinna är förtryckt, medan en fattig, outbildad, sjuk, vit man är förtryckare. Men såna nyanser går inte in en socialists huvud. Klarar man inte av det, är man socialist. Identitet är identitet och det är det man utgår från. Allt annat är ointressant. Det här skapar så klart stora motsättningar i samhället och ställer människa mot människa. Alla skriker åt varandra. Målet som i alla socialistiska idéer, är förstås att riva ned samhället och skapa det nya Utopia, typ Sovjetunionen, eller något liknande.

Jag är emot socialismen och alla dess påstådda idealstater, då de alltid lett till fattigdom och förtryck. Men jag är även emot idéerna inom Postmodernismen som är en filosofi.

Min egen politiska åsikt kan nog mest likna vid liberal, upplysningen och deras idéer om friheterna. Annars plockar jag nog det mesta, utifrån hur bra jag anser idéerna är, eller vad jag själv kommer fram till. Jag anser att man bör anpassa ett samhället utifrån hur människan är. Målet bör vara, att försöka se till att de som har det sämst, har det så bra som möjligt inom staten och hjälpa fattiga länder, genom utbildning och tekniska kunskaper, inte bara skicka pengar.

Jag är inte för absolut jämställdhet eller jämlikhet som socialisterna, då det saknar nivå. D.v.s. om alla är lika fattiga och lika dumma är alla jämlika. Först då har man skapat socialisternas idealstat. Det är enda sättet att göra det på, då man inte kan höja nivån hos alla, till de som är bäst, inte ens till medelmåttornas nivå. Vi är som vi är.

Att framhärda med hen, är förstås en politisk handling, då det uppstått ur en politisk ideologi och är även en politisk markör. Så det kan väl handla, om en "dold" politisk åsikt också.

Jag noterar att du och inte jag är den som skriver spaltmeter om politik i en tråd som handlar om språk.