Den STORA tråden om hen, hän och h*n [Sammanfogad]

Sätt att några på forumet använder ordet hen.

Vad tycker ni om det?

Sen är det väl också en fråga om man ska använda hen helt istället för han/hon. Eller om man ska använda hen när det kan vara både han/hon eller när man inte vet.

Jag tycker det är bra att använda i det andra fallet, ni ser själv att det är mycket kortare i skrift. I första fallet så skapar man väl bara mer otydlighet?

Jag brukar personligen skriva H*n när det är otydligt vad det gäller. Men hen är definitivt smidigare om alla förstår det.

Om hen eller något annat neutralt kunde slå igenom vore det ett praktiskt sätt att undvika klumpigheter som han/hon, vederbörande etc. Men hur gör man med objektsform (alltså honom och henne)?

"henom" brukar användas. Men som i så mycket annat så stretar språknämnden emot gällande båda dessa könsneutrala pronomen och rekommenderar omskrivningar istället...
http://sv.wiktionary.org/wiki/hen

För Språkrådets åsikt, se www.sprakradet.se/fr%C3%A5gel%C3%A5dan

Jag tycker att det ser fult och queer-töntigt ut. Jag skriver han/hon, honom/henne eller rätt och slätt denne.

Att skriva hen ser fördjävligt ut, tummen ned.

Gillar det inte, men det kanske är en vanesak. Det är svårt att införa ett ord som väldigt få använder.

Jag har faktiskt aldrig sett någon skriva "hen".
Men hur som helst så tycker jag inte om det.
Bättre att skriva han/hon.

Fast "denne" är ju inte könsneutralt det heller då det är ett maskulint pronomen med "denna" som sin feminina like. (lika? )

Är det så? Det visste jag faktiskt inte. De flesta använder nog det när man inte vet om det är en man eller kvinna.

De flesta skiter i om det är könsneutralt eller inte; att använda hen vore att ge feminister och queerteoretiker rätt: "Språket är förtryckande...", osv. Men lika socialt skapat som kön är enligt vissa teorier, lika socialt skapat är konflikten kring det.

Jag har personligen faktiskt aldrig haft ett reellt behov av att använda ordet hen, varken före eller efter jag blev medveten om dess existens. Vederbörande, han/hon etc fungerar ypperligt för mig, alltid.

Ibland jämförs med Finland och annorstädes, men det som oftast glöms bort i sammanhanget är att finskan inte har några könsspecifika pronomina. De har hän istället för hon och han, inte både och.