Den STORA tråden om hen, hän och h*n [Sammanfogad]

Nu var det lite konstig jämförelse då jag per automatik har ett kön.

Men om man ser hen, som det får man förstås en annan syn på det hela.
Det måste väl det könslösa, som vill ifrågasätt min syn anse, eller?

Edit: Sen är det inte det könsneutrala jag vänder mig mot, utan det könsavskaffande.
Jag skulle acceptera ett könsneutralt ord. Men jag anser inte att "hen" är varken könsneutralt eller politiskt neutralt.
Det är superladdat.

Det är enbart riktiga puritaner som hade reagerat på något som "Jag har köpt en ny båt. Den är tio meter lång." eller "Vad klockan är? Jo, den är åtta."

I ett normalt samtal hade det passerat helt obemärkt. Folk som anmärker på det skulle av de flesta ses som rätt jävla eljest. Och helt ärligt tror jag de allra flesta hade haft problem att komma på fler feminina substantiv än båt och klocka. Jag kan något fler eftersom jag är intresserad av språk, och vill man imitera gammalsvenska så är det förstås bra att känna till sådant. Men om någon i en vardaglig situation hade refererat till en sten som "han" eller en dörr som "hon" hade jag i första hand tänkt invandrare och i andra hand pretentiös fjant.

Jag skulle förmoda att hen är människa med två armar och ben, vilket inte nödvändigtvis stämmer. Jag har ingen aning om personen har bröst eller inte om det nu är det du menar. Tror du inte att finnarna är inkapabla att föreställa sig personer som refereras till i tredje person?

Jag tvingar inte in det. Jag skriver "hen" istället för "han eller hon", "han/hon", "h*n", "denne", "vederbörande" eller motsvarande.

Vad är det som är dåligt med exemplet? Skulle du tycka att det är några som helst konstigheter att säga "Det här är er nya klasskamrat Johan. Han flyttade hit för en vecka sedan."?

Man behöver inte ha vuxit upp i en pk-familj för att inte känna att man förlorar en bit av sin identitet för att inte få påpekat att man har en kuk/fitta varje gång någon refererar till en. Tycker man på allvar att det är så jobbigt så har man fan problem. Det finns även ett litet fåtal som fortfarande tar illa upp av att bli tilltalade med "du" av någon de anser sig vara "ni" med. Precis lika löjligt.

Finnarna har bara ett könsneutralt pronomen. De skiljer inte på han och hon där. Finnarna verkar inte tycka att det viktigaste i världen är att konstant påpeka vilket könsorgan den man pratar om har. Däremot syftar "hän" alltid på en person. Han/hon/hen översätts till "hän", medan den/det översätts till "se".

Jag lägger mig inte i kampen om att se folk som könlösa. Jag råkar bara tycka att det är väldigt praktiskt att använda hen när jag inte vet könet eller när det inte är relevant. Kan tycka att det kan vara problematiskt på många sätt att barn ska läras att det inte finns någon skillnad, men jag ser det inte som en bra lösning att könet MÅSTE preciseras varenda gång man pratar om en en person, och om man vill undvika det så måste det ofta till krystade omskrivningar som enbart syftar till att undvika ett visst pronomen.

Inga svårigheter alls för det mesta. Jag bara föredrar att inte göra det i vissa situationer.

Men ibland är det svårigheter, och det är när jag inte vet könet, men det är en specifik person det handlar om. Att skriva "han eller hon" fungerar i allmänna texter, som policys, lagtext och liknande. Men när det är en specifik person som refereras så ser det märkligt ut.

"När en användare på Flashback fått för många varningar blir han eller hon avstängd." - Låter ok
"När användaren akrylforlibbad skriver så är det alltid någon som kommenterar vad han eller hon skrivit." - Låter inte bra

I första fallet hade jag hellre valt att skriva antingen "han" eller "hon" istället för "han eller hon". Jag hade också kunnat skriva "denne" eller "vederbörande". Men jag tycker "hen" är det bästa här, även om alla andra alternativ är acceptabla.

I det andra fallet ser "han eller hon" helt fel ut, och jag kan inte ersätta det med "han" eller "hon" med mindre än att jag vet könet. Och att skriva "denne" eller "vederbörande" hade också sett märkligt ut i den situationen. Här hade jag tveklöst valt "hen" om jag inte vet könet.

Jag hade reagerat på samma sätt. Vad är poängen? Jag hade inte heller reagerat på att man ändvänt hon för solen, båten, klockan eller människan. Jag anser det är fel, att inte använda hon om människan, även om jag själv gör fel där ibland. Det är egentligen själva poängen. Man och kvinna.

Vad jag menar, är att om man byter hon mot "hen" på en båt, har man visat att man kan använda hen som en ersättning för "det". Hon för en båt är inte könsneutralt men "hen" är. Min poäng, inget annat.

Intressant, samma som för mig. Men om jag tänker på hon eller han får jag fler och andra associationer. Mer levande.
Jag ser inte "hen" som en levande människa, bara som en figur med lämmar.
Jag tror visst att finnar kan föreställa sig det. Skulle vara intressant att höra vilka associationer de får.

Vad jag menade är att man kan lämna ut pronomen om man vill, inget annat. Man behöver i de flesta fall inte använda det. Så om man vill säga något könsneutralt, behöver man inte använda "hen". Svenskan har fungerat utmärkt tidigare, utan att någon ifrågasatt att det saknas, på samma sätt som många andra språk.

Duande och Niande håller jag med lite. Däremot har jag inga problem med orden, använder båda ibland, men om någon själv titulerade mig med Ni, skulle jag nog kunna hänga på. Varför inte? Man behöver inte vara kompis med alla.
"Skulle Ni kunna hjälpa mig?", används väl regelbundet än, när man inte känner personen. En fråga om respekt. Använder någon du, gör även jag det.

Könen är jag inte lika säker på. Kan ha betydelse för personerna om man försöker radera könet hela tiden.
Finnar vet jag som sagt inte hur de ser på det. Skulle vara intressant att få veta. Någon som växt upp som finne alltså.

Intressant att finnarna har böjningar efter kön, på honom och henne. Så helt könsneutrala är de inte. Mycket jag funderar på nu. Kan de säga motsvarande, "Kan honom göra det". Bara spekulerar med text. Vad skulle hän bli i en direktöversättning. Skulle det verkligen bli hen? Finns egennamnet med blir hän alltid könsspecifikt också. Känns inte så enkelt som man vill påstå att det är.
Hen har inga böjningar eller andra former.

Att könen inte måste preciseras varje gång, håller jag fullständigt med om. Men även att man inte behöver använda "hen", om man inte vill.

Som redan har påpekats i den här tråden ligger ursprunget för "hen" i svenskan cirka 50 år tillbaka och har inget med icke-binär könsidentitet att göra. Däremot visade det sig passa bra som pronomen för icke-binära när de började framträda mer offentligt för en tjugo år sedan.

Du tror inte att det har använts så på finska tidigare. Jag vet att det används och alltid har använts just så på finska. "Han" och "hon" finns inte i finskan, har aldrig gjort.

På motsvarande sätt har vi i svenskan alltid bara haft ett pronomen i andra person singular, som just nu heter "du"; vi har aldrig delat upp det efter genus som man till exempel gör i hebreiskan och amhariskan. Det finns kanske någon hebreisktalande där ute som inte kan begripa hur något språk skulle kunna klara sig utan denna viktiga genusuppdelning i andra person, precis som du verkar brottas med att förstå hur man kan klara sig utan genusuppdelade pronomen i tredje person.

Absolut, du har all rätt till din åsikt, men som vi kan se ovan verkar den bygga på något annat än fakta.

Ordet kan finnas ännu längre bak, om man letar igenom allt som skrivits i Sverige under 1900 talet. Så det är den äldsta förekomsten man känner till, av just det ordet i det sammanhanget. Finns även andra ordförslag på samma idé, men inget användes allmänt.
Jag kan ändra från skapats, till att man skapat/gett det en betydelse som inte var avsedd. Det går inte att säga att hen kommit in i språket, ur en naturlig språkutveckling, rätta mig om jag har fel?

Är det ett pronomen för icke binära, bör det väl användas på dem, inte andra. Det är här problemet uppstår, när man säger att det är könsneutralt, när tolkningen egentligen är varken hon eller han och inte finskans hon/han. Så orden motsvarar inte varandra, som hen var tänkt från början. Ordet är inte könsneutralt utan könsutslutande. Det är själva min poäng och är väl vad du också menar, efter den tolkning det getts?

Om hen vore både könsneutralt och politiskt neutralt, skulle jag inte ha något problem med det.

Har tittat lite på det och det inte så enkelt. Olika former av hän, som honom och henne har feminina och maskulina böjningar. Hur hän används, ger även ordet olika betydelse om det t.ex. är ihopkopplat med ett könsbestämt egennamn, Så är det inte med hen. Det blir snarare en åsiktsmarkering, att man inte ska ta könet för givet. Ex. "Lisa var ute och gick när hen fick se en blomma".
Det är även svårt för mig att veta hur finnar använder språket, då man bara får direktöversättningar om man försöker översätta svenska till finska. Kan man använda honom eller henne, eller andra former av hän istället, är då något jag undrar över. T.ex. "Honom gjorde det!", eller något liknande i finskan, när man vill markera kön.

Hen har inga andra former eller böjningar som hän har. Att hen skulle kunna vara samma sak som hän är bara ett väldigt förenklat exempel, för att motivera hen. Hon och han finns dessutom kvar, så man behövde inte införa hen. Det fanns inget behov, mer än ideologiskt.

Det ser jag inte alls, efter mitt svar. Tvärtom anser jag att hen är en postmodern konstruktion som man tvingar in i språket, för man tror man kan ändra verkligheten på det sättet.
Däremot hade jag en sned uppfattning av hän, men det ändrar inget i sak. Det är hen vi diskuterar.
.

Nej, hän är helt könsneutralt i alla böjningsformer. Finskan har inga könsspecifika personliga pronomen i något kasus. Så enkelt är det. Svenskan fungerar likadant i första person (jag, vi), andra person (du, ni) och tredje person plural (de). Vill man att någon omtalad persons kön ska framgå på finska använder man ett könsspecifikt substantiv.

Extremt förvirrande. Jag läste någon som blev extremt frustrerad av att läsa på finska. Om man hade en kvinna och man med i handlingen, så kunde man tvingas att läsa flera sidor för att förstå vem som gjorde vad.
Det här anser jag absolut att vi ska undvika i språket. Det spar oss väldigt mycket tid och frustration. Sen kan de förstås använda mannen/kvinnan, pojken/flickan, för att förtydliga. Jag vet inte hur syftningarna fungerar i finskan, så det kanske går att lösa på det sättet. Vi har dessutom helt olika språk, så det är inte säkert vi kan lösa det som finnarna.

"Hän tappade trosorna!". Vem gjorde det om det finns en man eller kvinna. Hur var de egentligen klädda.
I Sverige kan vi inte utgå från att det är kvinnan, som hade på sig trosorna, utan att bli angripen av feminister eller bokstavstrogna(HBQT........). "Män kan faktiskt ha både kjol och trosor! Bara så du vet!". Så vad ska man säga i förvirringens tidevarv?

Jag har kommit på vad det är som gör att jag inte gillar ordet hen. Det är faktiskt inte att det är feministtrams, även om det gör sitt till. Det är luftflöde. "Han" och "hon" har dämpat luftflöde (vid o respektive a), "hen" har fullt flöde ända fram till n vilket är det som gör att det inte går "lika lätt" att uttala. Jämför med "hela" där flödet bromsas men inte tar stopp, eller "hennes" där flödet stoppas men sedan fortsätter. "Hen" är ett onaturligt ord helt enkelt.

Könsneutralt pronomen kanske är önskat men eftersom man kan använda "han" eller eventuellt "hon" om man inte känner till kön så behövs det ju egentligen inte. Att fixa fram inkluderande/exkluderande pronomen för första person plural är viktigare tycker jag.

Jag läste Flugornas herre när jag var 14 och lyckades hänga med trots att varenda unge var han, sida upp och sida ner.

Det finns betydligt tyngre skäl att rata hen än att det skulle göra det svårt att hålla reda på alla tredje personer.

Subjektformen ”hen” är ganska vanlig. Däremot ser man inte så ofta objektformen ”henom”(som också kan vara ”hen”) och genitivformen ”hens”.

Genitivformen ”heans” läser jag just i ett utkast till juridisk text. Den har jag aldrig sett förut; kan bruket av ord som ”inte finns” påverka den legala bärkraften hos en text?