Varför tvingas man ofta byta jobb för att få högre lön?

tycker detta är så jäkla konstigt, har varit med om det flera gånger på arbetsplatser. Väldigt sällan den nya personen är bättre.

Instämmer i det du skriver, finns dock en del chefer som inte tänker som dig och mig tyvärr.. Tror det straffar sig i slutändan för chefen som valde att låta Pelle gå vidare till en ny arbetsgivare

Anledningen är väldigt enkel: Tillräckligt många stannar kvar tillräckligt ofta för att det skall löna sig för arbetsgivaren att pressa lön för redan anställda.

Ja, även när de vet att personen ifråga ligger under marknadsläget, och att han får mer om han byter.

Anställda sväljer argument om potten, och "policys" som satts av arbetsgivarens egna representanter. Och det kan ibland kännas jobbigt att gå igenom procedurerna för att leta upp nytt jobb.

I de flesta svaren verkar ni anta att chefen/arbetsgivaren är dum / inte tänker etc. , men tänk om det är tvärtom. Arbetsgivaren har alltid mer data än du ser. De har kanske koll på hur många som gnäller år efter år men ändå är kvar? De kanske har kommit på att lönepress funkar därför att de som det inte funkar på lämnar efter ett par år, men de som det funkar på stannar kvar -> Du får ett större och större gäng underbetalda kvar som höjer lönsamheten.

För att ändra arbetsgivarens beteende måste gemene arbetstagare bli mycket mindra lojal och fast.

Tillgång och efterfrågan.

Dom som har anställt dina kurspolare har varit i stort behov av mer folk. Efterfrågan har helt enkelt varit större än tillgången. Så arbetsgivaren har varit tvungen att betala det som dom vill ha.

En som redan är anställd är så att säga redan infångad. Vill vedebörande sluta för att lönen är högre någon annanstans så är det helt OK. Arbetsgivaren chansar på att man får tag i en ny till samma eller lägre lön. Ibland går inte det utan man tvingas ett halvår senare anställa någon ny för 20% högre lön. Men då är det för sent att ångra sig.

Det händer nog ganska sällan att alla får löneförhöjning för att försöka få dom att stanna. Det är samma grej med hyrpersonal i vården. Om någon slutar för att de inte får igenom sitt lönekrav på 2000 kr mer i månaden eller semester på det sätt de ville eller arbeta 40% bara på torsdagar och lördagar eller vad det nu är och sen tar man in bemanningspersonal för att täcka upp så uppstår alltid frågan "varför betalar vi dubbelt så mycket pengar för Gunnar från MedHelp AB när Lisa bara ville ha 2000 kr mer i månaden?"

Svaret är att om man ger Lisa 2000 kr mer i månaden så kommer de andra vilja ha det. Och bemanningskostnader i vården är mycket mycket mindre än många tror. Det är skitpengar. Att höja lönerna för alla är systemrubbande summor. Och när det gäller andra krav så klarar man helt enkelt inte av att organisera sin verksamhet om alla vill ha det så. Det är en brist, en kompetensbrist.

Skönt att tiderna förändras. Jag ser fram emot en helt icke-sentimental och icke-lojal arbetstagare som bara säljer sin tid. Den som betalar mest och har bäst fördelar får den. Jag hade gärna sett att det var lättare att byta jobb och att man förbjöd olika typer av avtalsvillkor som begränsar arbetstagarnas möjligheter att gå till konkurrenter eller liknande. Tänk om du som chef visste att dina arbetstagare skulle kunna gå till konkurrenten och helt lagligt använda allt de kan och allt de arbetat med hos dig för att istället gynna konkurrenten? Var hade din smärtgräns då gått för när du inte längre tillmötesgick lönekraven?

Tyvärr är Sveriges löner uppbyggda så att alla ska ha liknande lön och ingen får stå ut.

Har suttit i många löneförhandlingar och lyssnat på samma skitsnack varje gång. Har kunnat visa siffror där min omsättning ökat med flera miljoner men ändå är det samma skitsnack. De vanliga är:
- Ska du ha mer så måste någon annan ha mindre.
- Vi har bara pengar för 2% ökning.
- Företaget går lite dåligt just nu.
- Nästa år kan vi kolla på detta igen och kanske få till något bättre.

Om jag ex tjänar 30000kr och vill ha 35000kr då jag gjort något extra. Har jobbat på företaget i fem år med bra resultat.
Om jag då säger upp mig pga att jag inte får min löneökning så måste företaget dra igång en rekrytering, kostar tid och pengar. Det tar sin tid innan den nya personen är på plats och introducerad i system, arbetsuppgifter osv. Den nya personen har säkert begärt en lön runt det jag ville ha eller i närheten och företaget har då tappat mina fem år av erfarenhet och goda resultat för att istället få en person utan detta för liknande peng.

Jag har själv bytt jobb fyra gånger senaste 13 åren och på den tiden ökat lönen från nästan 25” -> nästan 60”. Bonusar, förmåner och annat har givetvis också blivit bättre med varje byte.

Hade jag varit kvar på första företaget så hade jag kanske varit uppe i drygt 40” nu gissar jag på.

För det första har man inte råd att höja lönen för alla medarbetare, oavsett hur mycket de förtjänar det (i någon mening). Löneutrymmet är ofta väldigt begränsat, och om man ger någon gammal trotjänare en rejäl löneförhöjning dyker det strax upp ett dussin till trotjänare som är precis lika välförtjänta av hög lön. Det går helt enkelt inte.

För det andra är det ofta väldigt svårt och segdraget att rekrytera. Antalet tänkbara kandidater är ofta väldigt begränsat, och när man letat tillräckligt länge så blir man villig att höja ingångslönen för att kunna rekrytera någon som över huvud taget kan tänkas fungera i verksamheten. Därav uppenbara orättvisor mellan gamla trotjänare (ofta mycket bättre medarbetare än nyrekryteringar) och nya stjärnor - de nya kan exploatera det faktum att det råder brist på kompetent arbetskraft, vilket trotjänarna inte kan göra utan att säga upp sig och själva bli eftertraktade (vilket de ofta inte kan, t.ex. p.g.a. ålder).

Det är svårt att se vad man kan göra åt detta problem, förutom att förbjuda individuell lönesättning.

Det är totalt orimligt. Vid varje jobbyte har jag plussat på 10-20 %. När jag för ett antal år sedan gick från första-jobbet-efter examen till en konkurrent fick jag 50 % påslag (24.000 -> 36.000). Trivdes verkligen hos arbetsgivaren där jag hade 24 och lönen är inte allt men när dom bara erbjöd 26.400 för att hålla kvar mig (10%) var det bara att säga tack och adjö.

Sen har jag klivit in på en del jobb med högre lön än medarbetarna som lärt upp mig hos den nya arbetsgivaren eftersom jag som ny kunnat kravspeca medan dom fått riktmärket 1.5%-2.5% år efter år som "tack" för många års lojalitet.

Snyggt!! Bra lönekurva!
Får man fråga vilken bransch du är inom?
Menar du Sveriges löner överlag eller dom som jobbar under ett fackligt avtal?
Har fattat de som att alla företag som är fackligt knutna håller sig till 2% ökningen, på såna företag är man bara en i mängden tyvärr oavsett individuella prestationer..
Individuella prestationer är OFTAST bara en myt för att arbeta hårt utan något grövre lönepåslag kommande år, det är sedan gammalt

Företaget jag jobbar på är stort och rikstäckande och i en bransch där det finns många konkurrenter. Vi har börjat med policyn att medarbetarna ska ha en marknadsmässig lön baserat på kompetens och vad som är normalt för den tjänst man har och den region man jobbar i. Det är förstås inte lätt att införa, men vi är en god bit på väg nu. Fördelen är att medarbetare som vill vara kvar och jobba i företaget inte ska "straffas" med att få för låga löneökningar. Nackdelen är att vi inte kan ge nya anställda några "fantasilöner" för att jobba hos oss. Vi har därför missat några rekryteringar av bra personer. Men de har helt enkelt begärt för mycket i lön i förhållande till vad som är normalt för den tjänst de varit aktuella för.

Personligen tycker jag det är ett bra system att betala medarbetare vad de är värda. Men det innebär också att vi måste locka nya anställda med något annat än relativt för hög lön, som t.ex. vara en bra arbetsgivare som många vill jobba för. Lite mindre företag kan ju vara lite mer flexibla än vi. Låt oss säga att man hittar en bra och driven platschef som levererar resultat. Teoretisk kan man betala nästan hur mycket som helst för en sådan samt erbjuda förmånsbil etc. Så länge personen i fråga levererar bra på sista raden går det ju ändå i hop sig. Men så kan vi alltså inte göra. Det skapar dock mer trivsel bland både befintlig personal och de som ändå väljer att börja jobba hos oss.

Jag har hoppat vidare till olika arbetsgivare och lyckats höja lönen. Min gamla kollega och jag hade ungefär samma lön för 15 år sedan. Kollegan jobbar kvar och tjänar ca 23000 och jag har ca 40000 i månaden. Ett tips är att ta chansen och byt jobb när den dyker upp. Dyker den inte upp så är du tyvärr inte bra nog.

Än så länge har min chef varit väldigt givmild, ska krävas väldigt mycket för att jag ska byta arbetsgivare. Nyexad år 2020, ökat lönen med 20% sen dess. Detsamma gäller de flesta unga, vi har brant trappa, för att jag antar att den sen blir mindre och mindre.

Anledningen är oftast att det är lättare att byta jobb, är att chefen får ca 5% av det totala löneutrymmet att höja allas löner med, det gäller ofta att be om en andra löneförhandling när man uppnått de mål man satt fram på medarbetarsamtalet.