Varför tvingas man ofta byta jobb för att få högre lön?

Det finns väl en anledning till att högre chefer inte stannar mer än 3-5 år på ett företag, de siktar hela tiden uppåt och följer pengarna.

Så varför ska arbetare vara lojala och stå kvar och stampa, fler skulle byta jobb oftare så hade det blivit en sund prissättning på marknaden, enda anledningen till att så inte görs är för att folk inte vågar lämna sin trygghetsbubbla.

JA ! Det är svårt som fasen att få bättre lön på sitt "eget" jobb, vill man ha högre lön så får man vackert lämna och söka sig vidare, det är ett steg att ta. Ibland blir det bättre och ibland längtar man tillbaka. Huvudsaken är att man VÅGAR och håller sig väl med sin f.d arbetsgivare så att man är välkommen tillbaks om det skulle visa sig att det inte vara så bra som man trodde. Det kan finnas flera skäl till detta, arbetskamraterna och stämningen kanske var sämre på det nya jobbet fastän lönen var högre etc etc.

De bittraste och tråkigaste människorna är de som bara sitter och snackar i matsalen men aldrig tar steget, så JÄVLA mycket "skyll dig själv" att man spyr. Hata sitt jobb i 25 år...och bara prata om att lämna, och förpesta luften för alla andra...ridå ner !

Man kan ju mötas.
Exempel: Vi säger att Bosse tjänar 40 tkr/månad. Han vet att på ett konkurrerande företag skulle han få 45 tkr/månad. Hans bud till chefen blir 43 tkr/månad mot att han stannar vid nästa förhandling, vilket han anser är "fair".

Chefen har nu två alternativ:

1. Gå Bosse till mötes. Chefen vet vad Bosse går för och han är redan en viktig kugge i "gruppdynamiken" på firman. (Många tycks glömma hur viktigt det sociala är på arbetsplatsen.)

2. Chefen nekar och Bosse slutar. Chefen "vet" att för att ersätta Bosse, måste han även betala "marknadspris" till en ersättare med motsvarande kompetens/erfarenhet. Denna ersättare är också ett "oskrivet kort", att nyanställa är en risk.

Varför ta denna risk för några futtiga tusenlappar? Är det inte i alla universum enklare att bara gå Bosse till mötes? Om sedan Pelle, Fia och resten av avdelningen då klagar, kan ju chefen motivera detta med att lön sätts efter erfarenhet.

Absolut, det håller jag med om. Har du varit på en firma i 5 år, tycker jag inte man kan anses som "illojal". Det är en rätt så lång tid, trots allt. Tänker främst inom IT-svängen, där 1.5 år på en firma anses som en smärre evighet.

Jag har ett flertal gånger höjt lönerna signifikant för medarbetare som antingen fått mer i ansvar, som presterat utöver det vanliga eller som är svåra att ersätta. Det säger jag givetvis inte till dennes kollegor.

Så, med det sagt så gör man det ibland, det är bara så att alla inte vet om det.

Har själv fått lönen höjd utan att jag vara beredd på det

Därför att de flesta inte byter jobb för att få högre lön. Så chefen kan hålla nere lönerna. Om alla bytte jobb när de inte fick igenom sina lönekrav (men fick det på nya jobbet) så vore det bara krångligt för arbetsgivarna att inte gå med på kraven direkt.

Men för varje person som faktiskt byter jobb så stannar fem kvar och accepterar chefens löneförslag.

Detta är anledningen.

Det är som sagt inte logiskt i alla lägen, den som är anställd har ju en gång accepterat lönen, man vet att man trivs, har sin plats i LAS-lista, inarbetade rutiner mm och värderar därmed stabilitet och säkerhet.

Ska jag byta jobb så vill jag se en uppsida och då är lönen kanske den faktor som är enklast att se, övriga delar är oklara, och därmed trycks lönen uppåt.

I sak håller jag helt med, den duktige, lojale bör få mer lön inom sitt nuvarande arbete, men det finns också de som är lata och nöjda (fat cats) som inte bör få högre lön bara för man varit anställd länge. Det är annars ett ganska vanligt argument, jag har varit här si och så länge, något som i sig inte motiverar högre lön, ibland snarare tvärt om för man envisas med att göra saker på samma sätt som 1995 när man anställdes

Det finns inget som heter lojalitet när du säljer din tid. Din arbetsgivare har noll lojalitet mot dig. Testa säg att det har kört ihop sig ekonomiskt och hör om du kan få femtusen extra den här månaden. Är svaret nej är svaret också nej på varje minut arbete som inte är avlönat och varje detalj som inte ingår i dina arbetsuppgifter.

Därför att så fort Bosse har fått löneförhöjningen så har chefen 20 personer till som också vill ha den här nya fina löneförhöjningen de har hört talas om.

Bra förklarat, detta kan jag köpa. Att lönepåslaget ses som en slags "riskpremie" för arbetstagaren vid jobb-byte då denna i någon mån lämnar komfortzonen och kastar sig ut i det okända. Och tvärtom, värderar man tryggheten, får man som arbetstagare se det uteblivna lönepåslaget som en slags "trygghetsförsäkring". Jag kan förstå att det inte heller bör vara ekonomiskt fördelaktigt att bli en "fat cat" som du nämner.

Tycker bara det blir bara lite skevt ibland, när exempelvis 2 pers som tog examen samtidigt och jobbar med samma grejer, har en stor lönespread p.g.a. den ena bytt jobb några gånger och den andre inte.

Ungefär så här:

-Folk som arbetat länge har en etablerad bekantskapskrets på jobbet, de vet sin plats och sina uppgifter. De är trygga helt enkelt. Många värderar detta högre än några tusenlappar, vilket chefen vet om.

-Det brukar pratas om att chefens jobb är att ge dig den löneförhöjning du förtjänar. Detta är fel. Chefens jobb är att ge dig så lite pengar som möjligt som du fortfarande stannar kvar för.

-Resultatet är att folk som är villiga att ta "smällen" av att byta arbetsplats efter 3-4 byten under något decennium har fått 3-4k mer varje steg, medan de lojala har fått sina 2-3% varje gång. Plötsligt sitter lojal och oersättlig där med 35k medan den hoppande kollegan närmar sig 50k. Vid en förfrågan tänker chefen efter lite och ger dig hela 5% nästa löneförhöjning. Du kan inte säga något, det är ju dubbla mot vad facket tycker du förtjänar.

-Summarum: Känn aldrig lojalitet mot en arbetsgivare om de inte är villiga att visa pengarna.

Därför att bolag idag är toppstyrda och ingen chef bryr sig om något än sin egna löneökning. Styrelsen beslutar om 2% löneökning för fotfolket och sen är det slut på diskussion, kan de hålla detta kommer företaget bli 1% lönsammare nästa år så självklart röstas det igenom! Svenska ryggradslösa chefer vågar inte heller argumentera uppåt om att de behöver 2% till för att behålla sina bästa anställda utan nickar bara för att talar de emot kanske de tappar en% på sin egna bonus.

Sen kommer man till situationen att några sa upp sig, då är det inga konstigheter att lägga flera hundratusen på rekrytering och massa timmar på hantering för det ligger på den operativa kostnaden och blir inget som ligger i strid med styrelsens budget.

Många gånger har du en förmåga att träffa huvudet på spiken, eller med andra ord sätta fingret på problemet. Ja, de flesta stannar kvar och är trots allt nöjda med sin lön. Men några väljer att sluta och då tycker antagligen cheferna att det är värt det istället för att höja lönen med kanske 5000 per månad för alla, för att inte någon ska välja att sluta.

Dessutom är det kanske också så att de som nu jobbar i organisationen inte är underbetalda. Det kanske rentav är så att Bettan som söker sig dit med lönekrav 5000 över de som redan är anställda, istället blir överbetald. Det kan ju bli så när man anställer nya personer och det är få sökande. Gissningsvis får då den som är överbetald räkna med lite lägre löneökning en del år framåt. Lön är ett sätt att locka folk. Jag själv har svårt att se att jag, som trivs bra på mitt jobb och har bra lön, skulle gå till en konkurrent utan att få rätt mycket för det. Ett par tusenlappar skulle liksom inte räcka. Det är ju ett dilemma för arbetsgivaren och lösningen är inte att göra befintlig personal överbetald.