Fri vilja - samlingstråd

Visst, men att ändra grundpersonligheten lär vara jäkligt svårt.

Mjae, såvitt jag hört både från mången religiöst och kliniskt psykologiskt håll så utgörs vår verklighetsuppfattning av våra tankar, och i detta påstående så tenderar det vara inbakat i att vi anses ha både ett ansvar och en möjlighet att styra vårat tankesätt.

Jag tänker mig att vi har en fundamental frihet i att fatta beslut utefter de mentala premisser vi besitter, men att så att säga "frigöra" sig från ett mentalt stadie till ett annat kan behöva innebära att man faktiskt bearbetar de multipla steg som finns däremellan, för att vidare transformeras till ett annat utgångsläge.

Även om mycket kring det autistiska sitter i nerverna så tror jag ändå att hur autistiskt man i slutändan beter sig till stor del kan tillskrivas de värderingar man besitter. Även vad gäller narcissister, psykopater, nikotinister, tofuätare, bl.a.
Och personliga värderingar kan du faktiskt skriva om, genom att utföra tankearbetet som leder dit. En del (om inte nästan alla) beteenden och uppfattningar handlar mest om att bryta ett mönster och etsa fast nya banor i synapserna.

Man skulle kunna dra slutsatsen att autister bara är lata som inte har listat ut hur de ska bete sig som folk, men jag vill inte vara så elak att det skulle vara min poäng. För det låter väldigt elakt, även om jag tycker att det skulle kunna vara en rent allmängiltig princip för många av människans bekymmer.
Allt handlar inte om lathet heller. Det kan krävas att man kommer över ett visst tröskelvärde av incitament för att bedriva vilka mentala processer som helst.
Så även om det är mycket möjligt att rejäla autister faktiskt går miste om något känslomässigt så tror jag att de som sociala personer är fullt möjliga att integrera i alla vettiga sammanhang, med rätt resurser och tillräckligt incitament.
Men det tror jag om psykopater också. Visst, det suger antagligen att inte ha en naturlig fallenhet för empati (även om det kan ha sina fördelar ibland, jag vill t.ex. inte bli opererad av en kirurg som skakar av medlidande för att han tänker på hur ont det ser ut att göra), men man kan fortfarande fatta prosociala beslut även om det inte bubblar så där trevligt i känslolivet av det.

Men det är just det där med incitamentet.
Vill man inte så går det ofta heller inte. Har man inget mål så går det inte heller att träffa.

Alla går inte att integrera i paradiset på jorden, och det går nog inte heller att övertyga alla om att de både kan och borde fatta bättre beslut på vissa områden.

Frågor om vi kan hantera identiska situationer på olika sätt handlar om hur vi tolkar världen vi lever i. Vi kan göra modeller som beskriver människors görande och i den ena modellen kanske vi kan göra olika och i den andra modellen bara lika, men sådana skillnader får då tillskrivas modellerna eftersom världen de beskriver av princip inte låter oss testa om det går att göra olika då identiska situationer är unika per definition.

Om metafysik handlar om verklighetens natur så är således sådana frågor felforumelerade genom att bero på egenskaper som inte återfinns i verklighetens natur. Det är bara om metafysik handlar om något annat, såsom förmodade föreställningar om hur världen fungerar som sådana frågor kan besvaras, och svaren beror då på vad vi förmodar.

Framför allt därför att det inte är ett val. Fri vilja handlar om frihet att välja i givna valsituationer, inte om att allt i livet skall vara valbart.

I en dualistisk värld skulle en ängel kunna fråga människor om vilken personlighet de vill ha i jordelivet. Om de som önskar vara introverta personer också tillåts välja en introvert personlighet och de som önskar vara extroverta tillåts välja en extrovert personlighet, då kan valet anses vara fritt. Om ängeln däremot säger att alla måste välja en introvert personlighet därför att de extroverta är slut för dagen, då är valet inte fritt, men det är å andra sidan inte ens ett val som skulle kunna vara fritt eller ofritt då det bara finns ett alternativ att välja.

Lever vi däremot i en materialistisk värld så existerar inte problemet. Agenten och personen är samma sak och agenten kan inte välja sin personlighet därför att han måste ha sin personlighet innan han kan göra några val alls.

Tack för svar, men det blev dessvärre inte tydligare.
Om "metafysisk fri vilja" inte betyder något jordnära i stil med "vår föreställning av att vara en handlande agent" (vilket är min uppfattning), vad betyder det då, enligt dig?

Att kunna göra annorlunda om man på något sätt kunde spola tillbaka tiden, det vill säga att man återgår till en absolut identisk situation som är helt identisk, det vill säga du har samma hjärna, samma minne, samma mentala och fysiska tillstånd och så vidare, men du kan ändå göra något annat framåt.

I "Måndag hela veckan" går Phil igenom detta, med undantaget att Phils minne alltid överlever till dagen efter.

Men det du beskriver nu, som jag ser det, är en person som minns ett dåligt val i det förflutna (det enda sätt på vilket vi kan "spola tillbaka tiden" är att minnas) och bestämmer sig för att göra annorlunda inför en liknande situation.
Någon annan rimlig förklaring kan jag inte se och allt pekar på att "spola tillbaka tiden" är en metafor.

Varför skulle det inte vara så? Varför ska vi tolka saken bokstavligt och hamna fel?
Det är detta jag inte förstår.

Jag påstår att man kan göra annorlunda om man kunde spola tillbaka tiden. Min tvillingbror påstår att man inte kan göra annorlunda om man kunde spola tillbaka tiden. Eftersom man inte kan spola tillbaka tiden så är båda påståendena korrekta utan att motsäga varandra.

Vad säger det om frågeställningen?

Den allmäna trådmissuppfattningen är att fysikens lagar skulle förhindra att vi gjorde annorlunda, men tvärtom så tycks fysikens lagar lämna stort utrymme för olika val. Vi vet inte om det beror på att vår kunskap om fysikens lagar är ofullständig eller om framtiden är obestämd till sin natur. Vi kan dock inte använda vår egen okunskap som stöd för varken det ena eller det andra.

Inte just nu när jag pratar om idén att man bokstavligen kunde handlat annorlunda förut. Men jag tänker som du att det finns alltid bara en möjlig framtid, aldrig flera möjliga framtider.

Ok. Ursäkta en frågvis, men varför pratar du om detta bokstavligen då när verkligheten säger oss att det är metaforiskt?

Eftersom man begår misstaget att blanda in fysikens lagar när "spola tillbaka tiden" och "göra annorlunda" i själva verket relaterar till vårat minne och vår föreställningsförmåga.
Inte till fysiska händelser. (Hur kan det inte vara uppenbart?)
I huvudet kan vi "spola tillbaka tiden" så att vi kan göra annorlunda nu.

Det är ju minnet och föreställningsförmågan som gör att vi undviker (förhoppningsvis) att upprepa våra misstag.