Putin beordrar styrkor att gå in i Ukraina - INVASION NU (2022-02-24)

Tre fjärdedelar av ryssarna bor i städer. Ändå ser dagens ryska armé likadan ut som under tsartiden. Det vill säga, soldaterna utgörs huvudsakligen av bönder i militärrockar. Många av dem kommer från fattiga områden som befolkas av etniska minoritetsfolk, vilket betyder att Vladimir Putins storryska nationsprojekt försvaras av dagestanier, tjetjener och burjatier.

Putins regim har finjusterat dessa samhällsmekanismer i åratal. I avindustrialiserade städer är armén och polisen de enda utvägarna ur fattigdom. Anställda inom krigsmakten har en lön som är två till tre gånger högre än genomsnittet i deras hemstäder och de har utmärkta förmåner. Från tidig pension (militäranställda tillåts gå i pension redan vid 40 års ålder, medan den genomsnittliga pensionsåldern ligger på 60–65 år) till lägre skatter och privilegierade avbetalningsvillkor för bostadslån. Deras barn har företräde till ryska universitet.

Den kraftiga avindustrialiseringen av många ryska regioner ger inte människor så många andra val än militären. Ett alternativ är den offentliga sektorn, men också där är arbetarna helt kontrollerade av regeringen. Högre tjänstemän tvingar till exempel systematiskt sina anställda att delta i regeringsgodkända ritualer eller begå valfusk, och hotar dem som vägrar med avsked. En väns mor, som är statstjänsteman, berättar om tvånget: ”Jag kommer inte att bråka med systemet. Jag är inte någon rebell. Jag behöver ett jobb.”

Trots ständiga påståenden om att arbetarna stöder Putin, visar forskning att Rysslands fattiga tenderar att stöda kriget i Ukraina i mindre utsträckning än de förmögna: ”Folk med låga inkomster är mer bekymrade över den militära operationen, eftersom de förväntar sig en ytterligare försämring av sin ekonomiska situation”, konstaterar en studie. En annan, från april, visade att av de som knappt hade tillräckligt med pengar till mat var 41 procent mot kriget och bara 19 procent stödde det.

”Jag förstår inte politik, men varför behöver vi Ukraina, varför behöver vi hela världen, om vi lever som tiggare i vårt eget hemland?”, säger en taxichaufför som är mot kriget. Under de två senaste månaderna har hennes inkomst nästan halverats. För att livnära sin familj måste hon sitta bakom ratten 16 timmar varje dag.

De ryska myndigheterna är fullt medvetna om att denna situation är ohållbar – att den snabbt försämrade levnadsstandarden, massiva inflationen och utbredda arbetslösheten undergräver den patriotiska enhet som staten kräver – och leder till missnöje.