Normativ etik - vilken etisk teori är mest välgrundad?

Det har diskuterats mycket på det metaetiska planet kring moral och huruvida den existerar eller inte i tråden (FB) Moral existerar inte. Men metaetik är bara ena sidan av moralfilosofins område. På andra sidan hittar vi nämligen normativ etik, den delen av moralfilosofin som berör moralen med hänsyn till vad den kräver av oss som moraliska agenter. Metaetik är teorier om moral medan normativ etik handlar om teorier i moral. Inom normativ etik försöker vi bland annat lista ut vad som är rätt och fel, bra och dåligt, men även vad som avgör en handlings intrinsikala och deontiska värde. Dessa frågor undersöker vi och försöker besvara utifrån normativa teorier.

Topic:


Den som är intresserad får gärna kolla upp några av de mest kända normativa teorierna genom historien. Jag kommer att kort beskriva några av dem nedan.

Konsekventialism
En handling är rätt om och endast om den innebär mer positiva konsekvenser än alla dess tillgängliga alternativ. En konsekventialist skulle hävda att det är exempelvis fel att döda någon i kraft av att konsekvenserna är negativa.

Utilitarism
Den klassiska utilitarismen följer samma mönster som konsekventialismen, men med betoning på maximering av lust och minimering av smärta. En handling är rätt om och endast om nettomängden lust är större än alla dess alternativ (nyttoprincipen). Den klassiska utilitarismen kan jämföras med hedonismen.

John Stuart Mills utilitarism
En variant av den klassiska utilitarismen är Mills kvalitativa aspekt på denna normativa teori. Istället för att maximera ren och skär lust, menar Mill att vi ska maximera kvalitativ lust eller lycka. Denna normativa teori kan sammanfattas bäst av Mill själv: "It is better to be a human being dissatisfied than a pig satisfied; better to be Socrates dissatisfied than a fool satisfied."

Deontologi
Utilitarismens motsats kan sägas vara deontologi. Denna normativa teori betonar handlingen i sig och dess inneboende värde. En förespråkare av deontologi skulle påstå att mord är fel i sig, oavsett om det innebär positiva eller negativa konsekvenser.

Kantianism
Immanuel Kant formulerade sin normativa teori utifrån ett deontologiskt ramverk. Kant utgår från någonting som han kallade "det kategoriska imperativet", det finns således vissa handlingar som är kategoriskt moraliskt förbjudna. Kantianismen är dels en sinnelagsetisk teori, dels en pliktetisk teori. Således är en handling rätt om och endast om den innebär 1) ett gott sinnelag och 2) är av plikt. Observera att detta är en förenklad sammanfattning av kantianismen.

Dygdetik
Dygdetiken kan sägas ligga mellan giganterna utilitarismen och deontologin. Dygdetiken fokuserar på den bra personen och att maximera vår funktion av att vara människa (jmf. med perfektionism). En handling är rätt om och endast om den skulle kunna utföras av en maximalt dygdig person. Vad som räknas som dygd är exempelvis mod, ödmjukhet och vänlighet. För många låter dygdetik snarlik deontologi, men skillnaden är att dygdetiken fokuserar på dygden i sig, inte handlingen.

Naturrättsteori
Naturrätt handlar om att moraliska principer bygger på den mänskliga naturen. En handling är rätt om och endast om den är i enlighet med vår funktion eller essens av att vara människa. Vad som räknas som essens av att vara människa är vanligtvis vårt förnuft. Vissa naturrättsteorier följer perfektionismen, nämligen att vi ska sträva efter att bli den "perfekta" människan i enlighet med sin funktion som människa.

Kontraktsteori
Kontraktsteori kan ifrågasättas om den tillhör kategorin normativ etik, då den snarare handlar om relationen mellan stat och medborgare ur en samhällsfilosofisk aspekt. Men jag väljer att kort beskriva den ändå eftersom många moderna filosofer anser att kontraktsteori är en viktig del av en fulländad moralteori. Kontraktsteori bygger i regel på att det ska finnas ett samhällskontrakt mellan medborgare och stat, detta kontrakt bygger på tanken om voluntarism, nämligen frivillighet. Denna voluntarism kan vara explicit, implicit eller hypotetisk. Således kan en handling sägas vara moralisk rätt om och endast om den bygger på ett explicit, implicit eller hypotetiskt samhällskontrakt.

Etisk egoism
Denna normativa teori säger att en handling av en viss person är rätt om och endast om handlingen innebär mer nytta för personen än alla dess alternativ. Inom etiska egoism tar man endast hänsyn till huruvida personen själv gynnas eller missgynnas. Om det gynnar en själv, då är det moraliskt rätt.

Moralisk relativism
Relativismen säger att en handling är rätt om och endast om den är i enlighet med grundläggande normer i en viss kontext. Vad detta innebär är att en handlings moraliska värde kan skilja sig mellan kulturer och samhällsklasser, eftersom de grundläggande normerna ser olika ut. Den normativa relativismen ska inte förväxlas med metaetisk relativism (värdesubjektivism). Skillnaden är att den normativa relativismen ser en handling som rätt och fel i kraft av vad samhället påbjuder, medan värdesubjektivismen menar att moraliska utsagor beskriver personliga (subjektiva) åsikter.

Pluralism
Det som är gemensamt för ovan beskrivna normativa teorier är att alla bygger på en (1) grundläggande moralisk princip. Pluralismen hävdar dock att en handlings moraliska värde kan bygga på flera moraliska principer beroende på kontext. En pluralist kan plocka det bästa ur varje enskild normativ teori, på samma sätt som när vi köper lösgodis, och skapa sin egna pluralistiska moralteori. Var dock försiktig med att kombinera för många olika moralprinciper, då du riskerar att ärva även de inneboende problem som finns i de flesta av ovan nämnda teorier.

William David Ross prima facie plikter
Ross utgår från en pluralistisk syn på moralen när han i sin normativa teori gör en distinktion mellan vanliga skäl och obligatoriska plikter. Det finns alltid normativa skäl att göra saker, exempelvis att komma i tid till jobbet eller att bädda sängen. Dessa skäl benämner Ross prima facie plikter, det vill säga normativa skäl som i sig själva inte innebär någon obligatorisk plikt. Dessa skäl blir sedan obligatorisk plikt ("all things considered duties") när man väger dem mot varandra. Den moraliska vågskålen som väger dessa prima facie skäl bygger på vår moraliska omdömesförmåga.

Partikularism och generalism
Partikularismen och generalismen i sig är inte normativa teorier, utan förhållningssätt till hur en normativ teori är uppbyggd. Ovan beskrivna normativa teorier är alla enligt generalismen, nämligen att de bygger på en tanke om universaliserbarhet och moralprinciper. Partikularismen hävdar dock att moralen omöjligen kan bygga på principer, inte ens prima facie skäl. Moraliska överväganden är således helt situationsbaserade och kontextberoende. En handling X kan bokstavligen vara rätt ena dagen, men fel andra dagen.

Övrigt
Det finns såklart fler normativa teorier. Ex. regelutilitarism, preferensutilitarism, divine command theory, Aristoteles nikomachiska etik m.m. Jag valde dock att skriva om de som jag personligen anser ha mest relevans.

Om ni hittar något fel i min beskrivning av dessa normativa teorier får ni gärna skicka ett PM eller på annat sätt uppmärksamma om det.

Intressant trådstart. Kan du inte börja med att deklarera var du ligger bland dessa för att visa oss andra generositet?

Jag skulle säga att jag lutar mest åt dygdetiken, mycket på grund av problemen med utilitarismen och deontologin.

Personligen tror jag att just vår relation till andra människor är någonting som har ett stort moraliskt värde. Just skyldigheten att ta hand om sina vänner och familj tror jag är större än till en främling. Ex. går ju kantianismen ut på att man ska behandla alla pliktenligt, oavsett om det är en främling eller din partner.

Inom dygdetiken kan man faktiskt tillåtas bry sig mer om sina vänner och familj, och fortfarande handla dygdigt. Därför tror jag att jag lutar åt dygdetiken.

Vad anser du gör en handling rätt och fel?

Jag är tämligen övertygad att vår moraliska kompass är kalibrerad genom naturligt urval. Det har skapat banden i triangeln man-kvinna-barn. Utöver det har vi haft darwinistiskt tryck att favorisera den utökade familjen och släkten.

Det är en super djup och komplicerad fråga. Vi prenumererar på nyhetsbreven från vår respektive hållning i någon mening. När jag var ung (jag var liberal) prenumererade jag på Utilitarismen men hatar den idag.

Det här är ett utmärkt exempel på problemet med akademisk filosofi för övrigt. Exemplen eller beskrivningarna är obegripliga (inte ditt fel). Det finns med säkerhet människor som mig som prenumererar på en kombination av åsikter.

Utilitarismen är väl den teori som jag också "hatar" mest idag. Att koka ner moralen till endast lust och smärta verkar så simpelt på nåt sätt. Det finns ju så många andra värden i livet utöver lust!
Obegripliga? Å nej. Jag borde kanske beskrivit dem lite mer generellt?

Antar att du menar att du prenumererar på flera olika moralprinciper, eller hur? Hur avgör vilken du ska följa om de hamnar i konflikt med varandra?

Kan inte besvara den frågan. Den är för djup.

Min avsky för Utilitarismen var förnekandet av individens värde när hela fundamentet var att vi egentligen är individer i det moraliskt etiska universumet till att börja med. Värdet av individen men förnekandet av individen som atomen i det moralisk etiska kosmoset.

Ja, individens värde är något utilitarismen inte riktigt tar hänsyn till. Vi blir bara en spelpjäs i en utilitaristisk kalkyl.

Instämmer. Se den här tråden för mer om detta:

(FB) En moralfilosofi utan Gud? /Utbruten tråd/ MOD

Mot bakgrund av diskussionen där skulle jag hävda att en etisk handling är en handling som syftar till att minimera konflikter mellan människor och ständigt vidga definitionen av den egna gruppen, med målet att alla människor ska se sig själv i andra.

Det kan kanske tyckas som utilitarism, men eftersom vi har en mörk sida är maximerad lycka inte nödvändigtvis avsaknad av konflikter. Naturrättsteori är det inte eftersom det handlar om att tygla den mänskliga naturen, inte bara bejaka den.

Jag vet inte om du behagar skämta. Den etiska handlingen behöver ingalunda motiveras med att vilja stävja konflikter, utan den kan tvärtom gå emot vad gruppen anser är rätt och gott. Exempel på detta är visselblåsaren som genom sin handling går emot gruppens intressen och värden. Vilket också belyser ett annat problem, att den etiska handlingen kan motiveras av egna individuella värden och plikter snarare än kollektiva moraliska konsensus.

Framför allt baseras den etiska handlingen på tron att effekten att vår intervention i slutändan leder till ett positivt utfall, detta baserat på etiska eller religiösa, och ideologiska föreställningar.

Jag talar alltså om att minimera konflikter mellan grupper, som är det stora problemet i alla mänskliga samhällen, inte konflikter inom gruppen.

När visselblåsaren Daniel Ellsberg läckte The Pentagon Papers gick han emot vad den egna gruppen (USA:s militära etablissemang) ansåg var rätt och gott. Hans handlande var trots det etiskt eftersom det hjälpte till att stoppa Vietnamkriget:

https://en.wikipedia.org/wiki/Pentagon_Papers#Impact

Skillnaden mellan interpersonellt våld och organiserat våld mellan grupper är intressant eftersom det förra tycks ha undertryckts under den mänskliga evolutionen samtidigt som det organiserade våldet blvit vanligare. Jordan Peterson hade nyligen en intervju med primatologen Richard Wrangham om detta:

https://www.youtube.com/watch?v=BAifu7lu8TU

Wrangham hävdar att det interpersonella våldet, alltså spontana slagsmål inom gruppen, är 100-1000 gånger vanligare bland schimpanser än bland människor. Däremot är organiserat våld betydligt vanligare hos oss, även om det förekommer också hos schimpanser. Wrangham anser att den här skillnaden är genetiskt bestämd och hänger samman med språkets uppkomst. När vi kunde tala med varandra blev vi också bättre på att konspirera om att döda gemensamma fiender. Samtidigt blev sammanhållningen inom den egna gruppen starkare, vilket minskade det interpersonella våldet.


Självfallet måste alla handlingar utvärderas med hänsyn till aktörens intentioner. En handling med en viss intention kan vara etisk även om den inte fick den effekt som var avsikten. Detta sagt, så var ju frågan i TS om det finns objektiva kriterier som avgör om en handling är bra eller dålig, rätt eller fel, och då anser jag att konfliktminimering mellan grupper är en bra utgångspunkt.

Intressant. Du får gärna utveckla vad du menar med att minimera konflikter. Vad räknas som en konflikt? Och varför ska vi minimera dessa?
Du skriver att målet är att man ska se sig själv i andra. Detta låter nästan som en form av människovärde? Man ska se att alla har ett värde, tolkar jag dig rätt?