Citat:
Ursprungligen postat av
Socialnationalism.
Det har väl varit en öppen kinesisk hemlighet att Taiwan "egentligen tillhör Kina" under de senaste ~15-20 åren, halvkonkreta planer har legat och grott hela tiden. Men schemat var att ta tag i den där uppstudsliga lilla fäbodsjäntan Taiwan och visa henne var skåpet skulle stå nu i år, när OS och allt det där redan var avklarat:
https://www.newsweek.com/china-plann...claims-1688449
Men Putins klåperier verkar ha satt stopp för de planerna, tills vidare iaf.?
https://foreignpolicy.com/2022/04/19...kraine-taiwan/
Märk väl att det är en "tillfälligt ur funktion"-skylt på den där expansionen; Kina vill bara ha lite säkrare kort på hand först...
Nej, framstötar mot Taiwan har gjorts mot Taiwan sedan bildandet av Folkrepubliken Kina av Mao Zedong år 1949. Det har bestått av diverse hotelser hit och dit. Alla mer eller mindre allvarliga. Kina invaderade Tibet samma år, 1949, och Tibet är fortfarande ett icke-erkänt ockuperat landområde.
Kina bråkar också med Indien i Indiens nordöstra hörn.
Indisk befäl hade berättat att kinesernas stridsmoral och stridsförmåga var under all kritik. De hade inte ens med sig riktiga kläder för det kyliga klimatet där. Inte heller riktiga kängor.
De kinesiska befälen gapade och skrek åt de meniga. Än så länge har de bara slagits med träklubbor där. De meniga kineserna låg och sov i tälten i minusgrader utan värme.
Och såg ganska så slitna och trötta ut.
Befälen hade dock stora tält med kaminer och egna kinesiska gourmetkockarmed sig.
Landområdet är värdelöst däruppe och käbblet är helt meningslöst.
Citat:
Ursprungligen postat av
Jan-A
Sverige köper idag främst Uran från Australien, Kanada och från något med land.
Sverige skulle ganska enkelt kunna bli självförsörjande på Uran då vi har stora fyndigheter inom landet, men MP har satt stopp för det.
Kan ju bli ändring på det efter valet när de åker ut likt soporna.
Indien har köpt Uran från tex Kina och Ryssland. Sverige har väl importerat från Frankrike bland annat.
Sverige kan mycket väl börja bryta Uran-malm, men det är väl svårt att få någon uppfattning om ekonomin i detta. Det finns väldigt mycket Uran i den så kallade Ranstads-skiffern. Och man måste hitta på någon slags ytterligare användning för skiffern.
Förr gjorde man så kallat lättbetong av denna skiffer, en slags gasfyllda betongblock som faktiskt under vissa omständigheter beträffande storlek och form kunde flyta på vatten. Den kallades också blåbetong. Men gav upphov till de så kallade Radon-husen, eftersom betongen läckte den radioaktiva gasen Radon hela tiden. Lättbetongen var mycket omtyckt av byggingenjörer för dess höga hållfasthet räknat mot vikten, dvs låga densitet. Dessutom så hade den mycket bra värmeisolering, bra så kallat K-värde.
Den dög dock inte i riktigt kallt väder, utan kunde frysa sönder i stora sjok.
Hela putsen inklusive lättbetongen frös sönder och lossnade i stora flagor.
Pga riskerna med gasen Radon men också pga riskerna för de anställda så lades tillverkningen ned.
Under WW2 utvanns naturgas, så kallad skiffergas ur denna Ranstads-skiffer. Skiffern hettades upp i speciella ugnar, och då avdunstade gasen, renades och fylldes på gasflaskor. Den tjära som man utvann samtidigt omvandlades till en slags bensin som hade flera olika namn, Bentyl bland annat.
Som dög att användas i bensinmotorer med, tex bilar.
Många trodde att skiffergasen var likadan som så kallat gengas, men gengasen kom från vanlig ved eller träkol.
Man fick elda i en 20-30 minuter i gengasaggregat innan man kunde köra iväg.
Gengasen bestod dock till rätt så stor andel Kolmonoxid, som gav upphov till många livsfarliga förgiftningar.
Sverige kunde knappt importera någon stenkol, olja, naturgas eller bensin alls under WW2 eftersom Tyskland hela tiden hotade att sänka sådana fartyg med sina U-båtar.
Alla lager med stenkol och koks var underställda Försvarsmakten, och man höll koll på förbrukningen mycket noga.
WW2 innebar också debuten för den så kallade "sulfitspriten", eller träspriten som det kallades i folkmun.
Den såldes på Systembolaget under varumärket
"Okryddat Taffelbrännvin". Då fanns det gott om sulfitpapersbruk i Sverige. Sulfitluten som blev kvar kunde jäsas i en speciell process, som sedan destillerades i en avancerad kemiteknisk process till ren 96%-ig etanol. De provade också att i liten skala börja tillverka så kallat absolut etanol, där de 4% vatten tagits bort. SAAB, Scania och Volvo provade detta bränsle i sina fordon framförallt som oktanhöjare redan då under 1940-talet.
Och även att sådan högrenad etanol höll förgasare och insprutningspumpar rena från avlagringar.
Explorer Vodka och Renat Brännvin var mjukare i smaken eftersom de var vodkasorter och tillverkade från potatis och/eller spannmål. Okryddat Taffelbrännvin var däremot skarpare i smaken.
Den tidigare nämnda Bentylen var ofta uppblandad med sådan sprit.
Med "träsprit" menas annars den så kallade metanolen, som är giftig. Men har stor användning tex i dragstersammanhang eftersom man kan klämma ut så enormt mycket energi ur den. Och man kan även kompressor- och turbo-mata sådana motorer som drivs med metanol just för att den har svårt att självantända. På så sätt och vis är den lite säkrare som dragsterbränsle än vad ren bensin är.
Sulfitpappersmassefabrikerna lades så småningom ner helt till fördel för den mera ekonomiska och smidigare sulfatprocessen. Talesättet:
- Sulfit luktar skit och sulfat luktar mat, fast det är tvärtom hette det då. Sverige kunde förstås sälja mycket papper och även sågtimmer under WW2. All administration skedde på den tiden på papper, och det var enorma volymer som såldes då.