Citat:
Ursprungligen postat av
Strix m/94
Därför behövs undervisning och förmedlande av god moral, något som idag inte sker överhuvudtaget i det offentliga Sverige.
God moral lär man sig från sina föräldrar i första hand. Skolan har väldigt lite att lära om etik, då lärarna inte har samma emotionella band till eleverna som föräldrarna. Det är möjligt att det finns undantag till detta, men i regel så känns det ganska hopplöst att hoppas på att skolan ska lära barn om rätt och fel. Föräldrarna lär först och främst ut god moral genom att agera som god exempel för barnen, och då barn lever med föräldrar genom hela sina korta liv så kan de se föräldrarna från alla vinklar, medan läraren bara dyker upp en kort period för att spela rollen som lärare i deras liv. Det är därmed svårt för barn att lära sig att vara människa från en lärare, få känner till mycket om människan bakom lärarmasken, vi kan inte se människan i alla dess dimensioner (och då blir det mycket svårt att lära ut moral).
Samma problem dyker upp när staten tror de kan lära invandrare om svensk etik genom någon kurs om svenskhet, hopplöst byråkratisk och idiotisk sätt att lära ut värderingar.
Problemet med Sverige är att man haft en övertro på staten som folkuppfostrare. Sedan så bär varje lärare sin egen etik, så den moral som lärs ut kommer snarare vara feminism och vänsterideer, vilket de dock kommer misslyckas med att lära ut, då eleverna inte tar det seriöst.
Jag kommer själv ihåg hur killarna skrattade under sexualundervisningen när lärarinnan började prata om att killar ska inte förvänta sig att riktiga kvinnor ska se ut som det som syns på porr, med stora bröst och trådsmal midja. Någon snubbe skrek ut något i stil med "men de borde det" och alla fnissade till.
Verkligheten och kartan skiljer sig något enormt, att lära ut moral till tonårsgrabbar är inte som att lära ut algebra (vilket är tillräckligt svårt). Jag minns att hela drog- och sexundervisningen var lite av ett föremål för skämt.