2022-05-07, 02:08
  #49
Medlem
Naknekejsarens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Flachkopf
Hittade esoterisk symbolik från rasens kollektiva undermedvetna

https://www.youtube.com/watch?v=bpxtuUQ28UM

Nåja, jag tycker att deras epik kan bli lite smått överdriven, men gillar den här:

https://www.youtube.com/watch?v=01BWBatRbEY

Den har en härlig upptrappning.
__________________
Senast redigerad av Naknekejsaren 2022-05-07 kl. 02:16.
Citera
2022-05-07, 02:10
  #50
Medlem
Swe1227s avatar
Det finns inget som heter konservatism eller liberalism längre. Det man kan se är att musiken blin mindre och mindre feministisk i alla fall.
Citera
2022-05-07, 02:23
  #51
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Naknekejsaren
Nåja, jag tycker att deras epik kan bli lite smått överdriven, men gillar den här:

https://www.youtube.com/watch?v=01BWBatRbEY

Den har en härlig upptrappning.

https://www.youtube.com/watch?v=iArgqkwlza8
Citera
2022-05-07, 02:25
  #52
Medlem
Naknekejsarens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Flachkopf
https://www.youtube.com/watch?v=iArgqkwlza8

Jo, men den var ju vacker, lite mer lågmäld.

Zbigniew Preisner (antagligen vår största levande kompositör tillsammans med Arvo Pärt) får jag ge som svar: https://www.youtube.com/watch?v=JmnYqKl1LzE

Förundras över livets vidunderliga mirakel...
__________________
Senast redigerad av Naknekejsaren 2022-05-07 kl. 02:39.
Citera
2022-05-09, 21:32
  #53
Moderator
Strix m/94s avatar
Jag tar ock återknyter till filmmusiken, som bärare av värden och andlighet. I detta mitt exempel tar jag den uppmärksammade svenske kompositören Ludwig Göransson.

Ledmotivet till rymdserien The Mandalorian: https://www.youtube.com/watch?v=62x19Bepc5s

Skickligt komponerat och arrangerat; rymdinspirerat och samtidigt en tidlöshet som är suggestiv och inspirerande.


The Book of Boba Fett: https://www.youtube.com/watch?v=3a0tH0fkvW8

Tydliga nordiska inspirationer, trots att handlingen utspelar sig på ökenplaneten Tatooine. Musikaliskt skickligt, men också rottrådar till både tidlöshet och andlighet.

Jag har givetvis ingen aning om Ludwig Göranssons politiska hemvist, men han är en skicklig kompositör och arrangör, och dessa exempel på hans musik ger vid handen att det alltfort går att skapa musik som har andliga komponenter, med kopplingar till både äldre folkmusik och klassisk musik - och som tilltalar ungdomar. Hur det än är, så är det musik som en värdekonservativ kan uppskatta.
Citera
2022-05-10, 10:20
  #54
Medlem
Naknekejsarens avatar
Som kritik mot moderniteten så är väl ändå Kents Colombus den bästa:

https://www.youtube.com/watch?v=vYl5T44lvxw

Fångar känslan av hur det är att bo i Stockholm - antagligen världens modernaste stad - på ett magnifikt sätt.

Kent är som sagt läkaren som kan diagnostisera sjukdomen, men inte dess orsak eller dess botemedel.
Citera
2022-05-10, 18:44
  #55
Medlem
Nix-registrets avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Naknekejsaren
Jag skulle påstå att det är konservativt att ha romantiska låtar som en del av ens kultur (inte pop och rap som bara handlar om sex och lust), för det får antagligen unga kvinnor att vara mer romantiska kring kärlek och förhållanden. Vad har vi för kärlekssånger i svensk modern musik? Jag tror ju att gubbsjuka sången Cecilia Lind är den kändaste i modern tid (och antagligen den bästa), jag vet inte vad det säger om oss...haha.
Nutida musik är fullproppad av kärlekssånger. Huruvida de är konservativa hänger på hur kärleken skildras. Poptexter gör ständigt en enorm affär av förälskelsens känslorus och brustna hjärtan, två teman som såklart hänger ihop. En kultur som övervärderar kärleken säger i praktiken att relationer blir meningslösa i den stund förälskelsen börjar lägga sig. Rekommenderar Guillaume Faye om hur moderniteten kom att överreklamera kärlek.

Kärlek är viktigt men duger inte som högsta princip i något sammanhang, så som den framställs i den mesta popmusiken. Plikt och blodsband måste väga tyngre. Konservativa kärleksskildringar får därför gärna ha burleska inslag: de bör erkänna baksidorna med relationer men ändå omfamna dem. Cecilia Lind har en burleskhet och ett mörker som gör den till en klassiker, men det är öppet för tolkning om det alls är en kärlekssång eller en skildring av lustens avigsidor. Underförstått skildrar den förlusten av patriarkal kontroll och hur detta öppnar för exploatering: var fanns Cecilia Linds farsa?

Orelaterat till detta släppte det eklektiska svenska bandet De arma en ny EP häromdagen och den är helt ok. Det jag gillar är framförallt att medlemmarna kommer från black metal-scenen, men har vidgat sig musikaliskt, blivit mindre inåtvända och samtidigt behållit samma kulturpessimism som tidigare. Den här gången byggd kring brittisk 80-talspop med en smak av Edward Hopper, Raymond Chandler och Philip K. Dick.
Citat:
Serving as a bridge between the second and third albums, “Nightcall” builds further on the Depeche Mode infatuation hinted at on “Strayed in Shadows” and blends it with sounds which should appeal to fans of Drab Majesty, House of Harm, and later Paradise Lost; the spirit of the 80s animating a corpus borne of the present. The EP also expands upon the visual and thematic approach of its predecessor – that of being stuck in a dark and dystopian futuristic metropolis, where peril lurks around every corner – with cover artwork depicting the same figure in a setting catering to the lyrics.
https://dearma.bandcamp.com/album/nightcall-ep

Det är en bra riktning och jag hoppas att de fortsätter att utvecklas. (Kanske europeiseras? I stället för amerikanerna: Paul Delvaux, Georges Simenon och René Barjavel?)
Citera
2022-05-10, 18:57
  #56
Medlem
Naknekejsarens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Nix-registret
Nutida musik är fullproppad av kärlekssånger. Huruvida de är konservativa hänger på hur kärleken skildras. Poptexter gör ständigt en enorm affär av förälskelsens känslorus och brustna hjärtan, två teman som såklart hänger ihop. En kultur som övervärderar kärleken säger i praktiken att relationer blir meningslösa i den stund förälskelsen börjar lägga sig. Rekommenderar Guillaume Faye om hur moderniteten kom att överreklamera kärlek.

Kärlek är viktigt men duger inte som högsta princip i något sammanhang, så som den framställs i den mesta popmusiken. Plikt och blodsband måste väga tyngre. Konservativa kärleksskildringar får därför gärna ha burleska inslag: de bör erkänna baksidorna med relationer men ändå omfamna dem. Cecilia Lind har en burleskhet och ett mörker som gör den till en klassiker, men det är öppet för tolkning om det alls är en kärlekssång eller en skildring av lustens avigsidor. Underförstått skildrar den förlusten av patriarkal kontroll och hur detta öppnar för exploatering: var fanns Cecilia Linds farsa?

Orelaterat till detta släppte det eklektiska svenska bandet De arma en ny EP häromdagen och den är helt ok. Det jag gillar är framförallt att medlemmarna kommer från black metal-scenen, men har vidgat sig musikaliskt, blivit mindre inåtvända och samtidigt behållit samma kulturpessimism som tidigare. Den här gången byggd kring brittisk 80-talspop med en smak av Edward Hopper, Raymond Chandler och Philip K. Dick.

Jag tror att det burleska mest hör hemma inom finkulturen, som exempelvis Allvarsamma Leken från Hjalmar Söderberg, som ska få en att tänka till vad hela lustleken handlar om.

Jag talar nu om kärleksmusik som ska ha som uppgift att ha den mer romantiska och relationsinriktade sidan av kärlek upplyft gentemot den lustfyllda spektrumet av kärleken. Popmusik är närmast alltid inriktad till den lustfyllda riktningen, liksom klassisk rock. Rapmusik är rent djuriskt.

Musik är förknippad med att ha en upplevelse och inte att bli moraliskt uppläxad, så det är svårt att skapa en sång som typ besjunger hur man får en 20-årig relation att fungera, kärlekssånger har sedan medeltiden alltid förknippats med förälskelsens rus, men det är på senare tid som det gått över till att knappt ens handla om förälskelse som kan bli till något annat, utan nästan enbart lust. Kvinnor i 50-talet gick till närmsta danslokal för att möjligen träffa sin framtide partner, kvinnor idag går till en nattklubb för att bli störtfulla och ha en one night stand.

Men de kärleksballader som mer konservativa kulturer från mellanöstern älskar att lyssna på är däremot alltid betydligt mer romantiskt inklinerad, och detsamma kan sägas om äldre låtar i Västvärlden innan kulturrevolutionen. Till och med Beatles tidiga sångar var inklinerade mot mer romantiska känslor, och sedan så blev de mycket mer vågade och hedonistiska.

Jag föredrar givetvis sena Beatles framför tidiga Beatles personligen (trots vetskap om hur destruktivt det var för Västvärlden), men tidiga Beatles uppfyllde betydligt mer ett konstruktivt syfte med sin oskyldiga musik.

Det är möjligt att vi har öppnat Pandoras Box och det går inte att stänga locket igen, då den oskuld som jag här lyfter fram som ett ideal antagligen inte kan nå fram till dagens ungdom, som kommer att finna sådan slags kärlekslåtar löjliga och ocoola.

Slutligen skulle jag påstå att det fanns mycket av det burleska inom rockvärlden i 70-talet, där både drogers och lustens skugga beskrevs, men det är inte som om det stoppade ungdommarna att pröva på det. Sexy Sadie från Beatles beskrev ju faran att även tro på perversa gurun, men det stoppade inte 70-talet att bli kulternas årtionde. Fara är oemotståndligt för unga människor, så har det alltid varit. Ungdommar är odödliga och arroganta, och tvärsäkra på att de kan lura döden.

Edit: lyssnar på De Arma, låter väldigt bra så länge...
__________________
Senast redigerad av Naknekejsaren 2022-05-10 kl. 19:44.
Citera
2022-05-11, 20:27
  #57
Medlem
JohanSverkerssons avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Naknekejsaren
Jag tror att det burleska mest hör hemma inom finkulturen, som exempelvis Allvarsamma Leken från Hjalmar Söderberg, som ska få en att tänka till vad hela lustleken handlar om.

Jag talar nu om kärleksmusik som ska ha som uppgift att ha den mer romantiska och relationsinriktade sidan av kärlek upplyft gentemot den lustfyllda spektrumet av kärleken. Popmusik är närmast alltid inriktad till den lustfyllda riktningen, liksom klassisk rock. Rapmusik är rent djuriskt.

Musik är förknippad med att ha en upplevelse och inte att bli moraliskt uppläxad, så det är svårt att skapa en sång som typ besjunger hur man får en 20-årig relation att fungera, kärlekssånger har sedan medeltiden alltid förknippats med förälskelsens rus, men det är på senare tid som det gått över till att knappt ens handla om förälskelse som kan bli till något annat, utan nästan enbart lust. Kvinnor i 50-talet gick till närmsta danslokal för att möjligen träffa sin framtide partner, kvinnor idag går till en nattklubb för att bli störtfulla och ha en one night stand.

Men de kärleksballader som mer konservativa kulturer från mellanöstern älskar att lyssna på är däremot alltid betydligt mer romantiskt inklinerad, och detsamma kan sägas om äldre låtar i Västvärlden innan kulturrevolutionen. Till och med Beatles tidiga sångar var inklinerade mot mer romantiska känslor, och sedan så blev de mycket mer vågade och hedonistiska.

Jag föredrar givetvis sena Beatles framför tidiga Beatles personligen (trots vetskap om hur destruktivt det var för Västvärlden), men tidiga Beatles uppfyllde betydligt mer ett konstruktivt syfte med sin oskyldiga musik.

Det är möjligt att vi har öppnat Pandoras Box och det går inte att stänga locket igen, då den oskuld som jag här lyfter fram som ett ideal antagligen inte kan nå fram till dagens ungdom, som kommer att finna sådan slags kärlekslåtar löjliga och ocoola.

Slutligen skulle jag påstå att det fanns mycket av det burleska inom rockvärlden i 70-talet, där både drogers och lustens skugga beskrevs, men det är inte som om det stoppade ungdommarna att pröva på det. Sexy Sadie från Beatles beskrev ju faran att även tro på perversa gurun, men det stoppade inte 70-talet att bli kulternas årtionde. Fara är oemotståndligt för unga människor, så har det alltid varit. Ungdommar är odödliga och arroganta, och tvärsäkra på att de kan lura döden.

Edit: lyssnar på De Arma, låter väldigt bra så länge...

Den mesta musiken handlar väl om kärlek, även svensk musik, men det är mycket möjligt att Håkan Hellströms låtar är mer romantiska än andra artisters. I alla fall gör Visa vid vindens ängar mig mer rörd (på samma sätt som en psalm eller skolavslutnings-sång) än tramslåtar som Elouise av Arvingarna eller Utanför din dörr av Tommy Ekman.
Citera
2022-05-16, 21:32
  #58
Moderator
Strix m/94s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Naknekejsaren
Som kritik mot moderniteten så är väl ändå Kents Colombus den bästa:

https://www.youtube.com/watch?v=vYl5T44lvxw

Fångar känslan av hur det är att bo i Stockholm - antagligen världens modernaste stad - på ett magnifikt sätt.

Kent är som sagt läkaren som kan diagnostisera sjukdomen, men inte dess orsak eller dess botemedel.

Jag har aldrig riktigt uppskattat Kent, kanske beroende på de ingående medlemmarna, men medger att mot slutet fann de något som rör vid något tidlöst, något djupt men kanske litet mycket dödskult, även om jag väljer att tolka utifrån Uppenbarelseboken.
https://www.youtube.com/watch?v=bubOcI11sps
Citera
2022-05-27, 22:12
  #59
Medlem
JohanSverkerssons avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Naknekejsaren
Håkan Hellström må sjunga som en kråka och han plagierar alla sina låtar, och han ser ut som en fåne när han vill dansa med sådan lättja att det vore som om han vore i Copacabana, men hans besynnerliga popularitet bland fjortisflickor är en manifestation av ett behov från dessa svenska tjejer att höra någon svensk man som lovsjunger om kärleken till kvinnan (något svenska män har väldigt svårt att göra).

Se på arabisk musik så finner du där nästan enbart melodramatiska kärleksballader, och trots att araber ses som mer machofolk så är det överdriven romantik som de går igång på. Svenskar är å andra sidan jämlika och feminiserade men har inte romantiska teman till sina kvinnor (det kanske går emot själva jämlikheten). Männen lyssnar på krigarballader i metal där vokalisten skriker så man knappt kan höra vad som sägs.

Ifall du reser till Latinamerika finner du likväl att nästan all musik är romantisk.

Jag skulle påstå att det är konservativt att ha romantiska låtar som en del av ens kultur (inte pop och rap som bara handlar om sex och lust), för det får antagligen unga kvinnor att vara mer romantiska kring kärlek och förhållanden. Vad har vi för kärlekssånger i svensk modern musik? Jag tror ju att gubbsjuka sången Cecilia Lind är den kändaste i modern tid (och antagligen den bästa), jag vet inte vad det säger om oss...haha.

Har du sett den här tråden?
(FB) Ungdomar lyssnar bara på rap och hiphop?
__________________
Senast redigerad av JohanSverkersson 2022-05-27 kl. 22:17.
Citera
2022-05-27, 22:28
  #60
Medlem
Klassisk dansbandsmusik är väl rätt konservativ?
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in