Citat:
Ursprungligen postat av
BreachMode
Fortsätter på det du senast skrev.
Flera år? Det är alltid flera år när man snackar med er "tvättare". Han slutade arbeta i vintras.. Det är 5 månader sedan.
Tror du att det här är offtopic så är du blondare än jag anade.
Och nej, jag kan inte skicka ett PM, mitt konto har tyvärr några dagar kvar.
Kontentan är iaf att vid tågolyckan så hade hon skyddat boende. Men dom kunde ta reda på vart hon bodde iaf. Han var hemma hos henne trotts hemlig adress så polisen fick komma dit och kasta ut han. Han åkte och hämtade barnen på dagis när det var hon som skulle hämta, o sen så vägrade familjen lämna tillbaka dom under dagen där.
Deras sätt. Islams sätt. Är rätt så jävla utstuderat på hur dom ska göra för o köra med henne när hon drar.
Som tex att sno hennes barn.
Därför blir såna här fall jävligt mycket svårare att lösa. För den här gången är det inte bara ett enda svenskt psykfall. Utan tio stycken som samarbetar för att hålla henne kvar.
Plus dåliga socialhanteringar utav fallet. Plus överseende med islamiseringen.
Lösningen är att ge henne en sommarstuga någonstans. Låtsas som att man inte vet vart hon är.
Det stora problemet är att ens få med sig personen till sommarstugan. Och det är där man måste börja.
Såvitt jag kan se så är det ingen som påstår att klanmentalitet inte är en försvårande omständighet. Däremot är den där kränktheten inte unik för muslimer, den är applicerbar på i stort sett alla som svinar med och förföljer en (f.d.) partner. Men ja, givetvis är det än svårare när en hel släkt kollektivt blir kränkt för att en person vill lämna en relation. Det är däremot samma psykologiska mekanismer som verkar. Särskilt i initialskedet. När vi pratar den utsatta parten that is.
Man behöver heller inte ta på sig några intersektionalitetsglasögon från Södertörns högskola för att fatta att kvinnor från patriarkala klansamhällen och som dessutom knappt kan språket här har ett betydligt mindre privat skyddsnät än andra kvinnor. Det är ingen som motsäger det. Många av dem känner dessutom ens inte till sina rättigheter enligt svensk rättsordning. Det har jag sett många gånger i jobbsammanhang.
Ett annat stort problem är att Sverige är ett s.k. kontantlöst samhälle. Det är till och med ett jävla hustle att ens köpa en bussbiljett utan bank-ID och att lämna elektroniska spår. Att gömma undan någon i en sommarstuga är inte så lätt som du tror. Jag vet inte vilken insikt du har, men jag får nog lov att säga att jag vet en hel del. Det finns många skyddade boenden, men det är svårt att ens få dit en nedbruten person. Och när vederbörande väl är där är det inte så lätt att gå upp i rök som du tror.
Citat:
Ursprungligen postat av
Maviel
Detta är precis så som det är. Jag har sett kvinnor i destruktiva relationer och själv varit i det.
Du flyttar dina gränser så snabbt att du inte kan se någon utväg, och du tror att du aldrig kommer att bli fri. Men allt vänner säger till dig sår ett frö och stannar med dig. Den dagen du sedan klarar av att ta ett steg så är det till hjälp.
Se till att hon vet att du ser. Att du finns. Det är allt du kan göra faktiskt. Det är oehört frustrerande att stå vid sidan om. Men det finns inget du kan göra. Förrän hon ber om hjälp.
Jo. Det är det enda man kan göra när man står vid sidan av. Försöka så ett frö. Att säga att man kommer att hjälpa till om och när det blir aktuellt. Att man ser hur det är fatt och att man vill hjälpa till den dagen det är dags.
Man kan liksom inte tvinga någon att bryta upp. Även om man som åskådare tycker att det bara är att packa ihop och dra så är det inte så enkelt.
Jag personligen är inget större fan av personerna i sfären där man först började prata om våldets normaliseringsprocess. Det hände mycket knas där.

Men även blinda hönor kan finna korn. Så att säga. Och jag köper resonemanget om gradvis anpassning till en kontrollerande/destruktiv/våldsam relation. Och som tidigare sagt är den processen applicerbar på så mycket annat än bara destruktiva relationer.