Alistair MacLean ( Navarone / Örnnästet / Ice Station Zebra / Mot Fort Humboldt mm.)

Hos den yngre generationen är Alistair MacLean förmodligen en mindre känd brittisk författare än exempelvis Ian Fleming, vars flesta noveller fokuserar på en enskild karaktär som har filmatiserats kontinuerligt i över 60år, men Alistair ligger ändå bakom några utav av mångas favoriter från ungdomen, så även en handfull av mina.

Tråden handlar om det som filmatiserats, vilket är följande:

The Guns of Navarone/Kanonerna på Navarone (1961)
The Secret Ways/Hemliga vägar (1961)
The Satan Bug/Bas 3 Top Secret (1965)
Ice Station Zebra/Polarstation Zebra svarar ej (1968)
Where Eagles Dare/Örnnästet (1968)
Puppet on a Chain/Marionett i kedjor (1970) med svenske Sven-Bertil Taube i huvudrollen.
When Eight Bells Toll/Åtta glas (1971) med Anthony Hopkins
Fear Is the Key/Fruktan är mitt vapen (1972) Med bl. a Ben Kingsley i sin filmdebut.
Caravan to Vaccares/Festen vid grottorna (1974) Med bl a Charlotte Rampling & Michael "Hugo Drax" Lonsdale
Breakheart Pass/Mot Fort Humboldt (1975) Charles Bronson!
Golden Rendezvous/Det gyllene mötet (1977)
Force 10 from Navarone/Styrka 10 från Navarone (1978)
Bear Island/Björnön (1979) Med bl. a Donald Sutherland och Christopher Lee
The Hostage Tower/Attack mot Eiffeltornet (1980) TV-film med bl.a Maud Adams och Britt Ekland.
River of Death/Dödens flod (1989) m. Michael "American Ninja" Dudikoff, Donald "Halloween" Pleasence & Herbert Lom
Death Train/Dödens tåg (1993) Med Pierce Brosnan. Andra om UNACO, uppföljare på Hostage tower.
The Way to Dusty Death/Full fart mot döden (1995) TV-film med Linda Hamilton
Night Watch (1995) Tredje om UNACO, uppföljare på Death Train återigen med Pierce Brosnan.
Air Force One Is Down (2012) TV-miniserie, återigen med bl. a Linda Hamilton.

Skulle kunna varit fler, då det finns ytterligare flertal noveller av honom, men under 70-talet så byttes fokus hos filmindustrin från krigsfilmer i äventyrs/matinéform till realistiska anti-krigsfilmer i form av exempelvis The Deer Hunter och Apocalypse Now.

Första Navarone, Where Eagles Dare, Ice Station Zebra och Breakheart Pass var favoriter under ungdomen, även böckerna(..där mitt gymnasium hade en kraftigt nerkortad engelsk version av Örnnästet av någon anledning, mycket sämre än det tjockare originalet, som är bättre än filmen, som i sin tur är superbra!)

..så jag blev sugen på att se om filmerna och började plöja MacLeans-filmatiseringar i sin helhet förra året, vilket inkluderade filmer jag inte sett förr. Hade tänkt skriva ett inlägg om det då men kom tyvärr av mig vid Caravan to Vaccares då den fina BluRay-utgåvan som finns är på en 10 minuter kortare version av filmen, vilket har irriterat många fans. Den längre versionen finns, men inte i närheten lika fin kvalitet, så jag blev osäker på hur jag skulle fortsätta.

Det har varit jämförelsevis sällan någon av dessa filmer har funnits på svenska streamingtjänster, men nu finns inte en utan 2st på Netflix, vilket påminde mig om ämnet.

Netflix hade sedan nyår Fear is the key som en del av deras 600+ titlar stora utbud av italiensk/fransk/brittiska klassiker, och igår lades en av dom två äldsta filmatiseringarna till, Kanonerna på Navarone. Den förstnämnda är inte lika bra som dom bästa, men för dom som helt missat dessa filmer, passa på att börja med Navarone nu när den finns tillgänglig.

Personligen har jag länge tyckt att den borde finnas en TV-kanal som sänder Ice Station Zebra dygnet runt, vilket är en dröm som bygger på faktumet att det var Howard Hughes favoritfilm, som regelbundet ringde upp sin TV-station i Las Vegas och bad dom sända den igen och igen och igen. Över 100ggr upprepades detta enligt vad jag läst, så om ni någon gång stöter på en Las Vegas-bo som levde där under 70-talet, fråga om denne sett filmen, och ni kommer få ett skratt tillbaka följt av anekdoter.

I övrigt så rekommenderas Puppet on a chain åt James Bond-fans, pga båtjakten som låg till inspiration för den i Live and Let Die, och fans av Örnnästet's story bör verkligen se Richard Burton's förgående film The spy who came in from the cold (1967) som är stundtals känns som samma handling men ur en annan karaktärs ögon.

Så, vilka har ni sett? Någon mer än mig och Steve Harris som dom bästa har en speciell plats i hjärtat hos, eller som använder Broadsword Calling Danny-Boy som hälsning på komradion när det börjar hetta till? Do you have it?

If so, all sins are forgiven.

Roman ska det vara, inte novell. Novel på engelska är roman. Novell är short story. MacLean och Fleming skrev romaner (Fleming skrev även några kortare noveller).

Hur som helst, Örnnästet (1968) är ju en klassisk storslagen äventyrs-krigsfilm trots allt (även om tyskarna är stereotypa bad guys i denna film).

Den gick i repris flera gånger på svenska biografer fram till mitten av 80-talet i en 70mm-kopia.

Det finns en artikel om filmen på in70mm.com, sidan som handlar om filmer i storformat.

https://www.in70mm.com/news/2009/whe...dare/index.htm

Kanonerna på Navarone (1961) är också en storslagen äventyrs-krigsfilm, fast lite mer gammalmodig och långsam och berör även lite moralfrågor. Örnnästet var ju bara pang-pang och explosioner. Örnnästet är nog den bättre filmen dock och håller bättre idag.

Sen finns Hjältarna från Telemarken (1965) som känns litegrann som en föregångare till Örnnästet. Utspelas i ett snölandskap liksom Örnnästet, denna gång i Norge. Filmen handlar om när man saboterade tyskarnas fabrik för tungt vatten i Norge under VK2.

Dessa filmer, Kanonerna på Navarone, Hjältarna från Telemarken, Örnnästet och även 12 fördömda män (The Dirty Dozen, 1967) var det som gjorde att italienarna började med genren som kallades "Macaroni Combat". Krigsfilmer i samma stil fast mer lågbudget och med samma skådisar som ofta syntes i spaghettiwesterns och andra italienska genrefilmer.

Kul TS, även om jag inte direkt kan bidra med något annat än att I min ungdom så hade min lokala videobutik en särskild McLean-hylla, och jag såg dem med farsan då minns jag.

Örnnästet är nog den enda som jag minns då jag sett den fler gånger, men skulle vilja påstå att många såg dessa filmatiseringar som cinematiska klassiker på ett sätt som Ian Fleming aldrig kommit nära.

Det var fler än jag trodde.
Dom flesta har jag sett, utan en tanke på böcker och författare.

Kul att du fick med The satan big (1965) som gavs ut under pseudonym.

Böckerna (dom jag har läst) lämpar sig väldigt bra film, som om dom var skrivna för att filmas.

Självklart är det så, där får man för att man inte hänger på bokforumet med dom coola killarna, och att jag satt med både engelska och svenska flikar uppe som referenser när jag knåpade ihop inlägget.

Tack, det fanns en del skoj att läsa där. Tusan att jag missade den på bio under 80-talet. Nu var det runt 20år sedan jag slutade gå på bio pga vissa konstant återkommande inslag av störningsmoment. Om jag någon sin besöker en bio igen så vore det för att se klassiska filmer(kan tänka mig att dessa störningsmoment är mycket mindre närvarande på äldre filmvisningar), som just WED och liknande från tidigt 80-tal och äldre. First Blood, Terminator, Lawrence of Arabia, Ben-Hur, Audrey Hepburn-filmer, Hitchcock, Leone, Cimino, Siegel och Pat Garrett and Billy the Kid(eller vad som helst med storlaget foto i Scope/Widescreen). Bara tanken på Slim Pickens dödsscen på stor duk får håret på armarna att resa sig. Eller Singing in the rain för den delen skulle vara skoj på bio, med tanke på filmens tema.

I synnerhet dom sista scenerna med ena kvinnan är starka.

Oj så bra den är.

Tack, nu fick du mig att minnas varför jag såg om WED och Navarone för några år sedan, jag såg om dom i samband med att jag såg om just Telemark, vilket jag gjorde i samband med att någon remake i form av TV-serie dök upp. Serien minns jag ingenting av nu, så den var väl inte lika magisk som Kirk Douglas äventyr i snö.

Jag vet att det finns minst två såna i Netflix 600+ titlar stora fransk/brittisk/italienska klassiker-utbud, Commandos (1968) och Eagles over London (1969) som jag inte har hunnit se än.

Det skapas så mycket usla svaga trådar utav troll som bara vill irritera, så jag försöker föregå med gott exempel. Skulle kunna starta en sån här tråd om dagen om jag bara hade tid och ork, men eftersom alla troll och meningslösa one-liners tillåts husera så tappar man lusten.

Det kanske räckte om 5-10 riktiga cineaster sökte fram lämplig gammal tråd och skrev ett vettigt inlägg för varje film dom såg, så kanske alla tramstrådar skulle begravas ganska snabbt, och folk skulle lockas se lite mer äldre filmer. En tanke.

Om inte annat så kan man hoppas att några blivit inspirerade av tråden att passa på och se Navarone och Fear nu när dom finns på Netflix, eller några av alla deras andra hundratals klassiker.

Att det fanns en MacLean-hylla är ändå imponerande, då måste dom ju haft nästan hela katalogen av hans filmer fram tills dess. Du har alltså sannolikt sett alla uppräknade ovan, även om du inte minns nåt uötver WED?

Bond-film jämföres och diskuteras kanske mest inbördes inom serien, inte som fristående filmer. Men ska man jämföra med Navarone, Eagles, Zebra och Breakhart, så tycker jag Dr. No, Russia, Goldfinger, Thunderball, Spy och kanske Majesty, skulle kunnat ses på som fristående klassiker på samma sätt.

Ja nu minns jag inte mycket av den, var väl i trakterna av The Andromeda Strain och liknande, dock inte alls samma sorts storslagna film som Navarone/Eagles/Zebra/Breakhart. Ska se om Bug när jag plockar upp tittandet i min MacLean-tråd igen, och börja om från början, men sparar mig tills första Navarone eller Fear is the key utgår på Netflix, med hopp om att några till ska dyka upp i deras klassiker-utbud innan dess. Drömmen vore ju om dom fick fatt i den långa versionen på Vacation to Vaccares. Att man ska vara en sån förbannad tramsperfektionist så man halvt vägrar se filmer om man inte hittar rätt version av filmer eller i rätt bildformat är omständigt.

Varför känns det som att du just la upp bollen på straffpunkten och klev åt sidan?

Maclean själv skrev just manuskript till Where Eagles Dare, Puppet on a Chain, When Eight Bells Toll och Breakheart Pass(möjligtvis även Caravan to Vaccares), och i samband med det själva romanen, så manuskriptet kom före filmerna i dom fallen tror jag.

Ja precis, jag tänkte du blandade ihop svenska och engelska orden.

Eftersom Örnnästet är en gammal film så är det inget CGI och sånt skräp med heller. Allt är på riktigt eller studiobygge i full skala eller modeller i vissa fall.

Bron som sprängs när de åker med bussen mot flygfältet ska vara en modell har jag läst nånstans. Linbanestationen uppe vid slottet är studiobygge men ändå ganska bra gjort. När de tittar i kikare mot linbanan som går upp till slottet så är det också en modell.

Slottet finns på riktigt och ligger i Österrike. Linbanan finns också på riktigt men går inte upp till slottet utan ligger på ett annat ställe. I verkligheten kan man åka en "bergbana" upp till slottet, en slags järnväg som går vertikalt i en backe. I filmen ser det ut som slottet ligger mycket högre upp och bara kan nås med linbana.

Majesty har allvarliga problem som Bondfilm betraktad, mycket trams och fånigheter i denna film. Men här finns ju också ett "örnnäste" vilket är häftigt. I detta fall går linbanan på riktigt upp till detta alpnäste. Det finns ju kvar idag och huserar en restaurang. I Bondfilmen framstår stället som större dock med flera våningar. En del var studiobygge för att få det att verka större i filmen.

En annan film är Commando Attack, eller Giugno '44 - Sbarcheremo in Normandia som den heter på italienska. Den hade premiär 1968, men kom till Sverige först 1972.

Här i Sverige fick den titeln Nazistnästet.

Så där ska en trådstart se ut!

För mig började sagan om Alistair MacLean med att brorsan såg The Guns of Navarone och jag minns hans intresse för filmen även om jag inte hade en aning om vad han pratade om. En tid senare hittade jag bokformen av filmen på loppmarknad och köpte den åt honom. Det dröjde ett bra tag tills jag såg någon film på eget bevåg.

Genom åren har det blivit fem filmer och jag är öppen för att se flera.

Den som lämnat minst avtryck är Force 10 from Navarone. Hade kanske för stora förväntningar då jag verkligen gillar den mer kända Navarone-filmen och rollistan för filmen verkade kul. Puppet on a Chain kändes intressant. Kan ens Sven-Bertil Taube agera? Än mindre som någon slags James Bond? Filmen är ingen klassiker, men minns den som över förväntan. Båda dessa är okej. Inget jag absolut rekommenderar. Man kan dock hamna vid betydligt värre filmer.

Breakheart Pass/Mot Fort Humboldt är en av de bättre Charles Bronson-filmerna skulle jag säga. Godkänd!

The Guns of Navarone och Where Eagles Dare var för mig två bra äldre filmer att se som väckte intresse inte bara för Alistair MacLean, Clint Eastwood, Gregory Peck eller någon av de andra utan intresse för äldre film generellt. Jag hade nog en del fördomar mot äldre filmer (som jag gissar många yngre har). Dessa två filmer körde över mina fördomar och är filmer jag rekommenderar generellt.

Där ser man.
Nej, det hade jag ingen aning om.

Kul information.

Läste en av hans böcker många gånger som ung.
Minns jag rätt hette den Natt Utan Slut på svenska.
Alltid retat mig att den aldrig blev en maffig 70-talsrulle.
Några få överlevande från en flygkrasch tas omhand av ett fåtal polarforskare.
Bland de överlevande finns en mördare som gör allt för att inte upptäckas.