Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Nu är jag med dig hur du menar. Det är nog en del av min problematik också.
Det roliga är att folk inte fattar att jag är allvarlig eller Ironisk också.
Så det blir lite blandat när det kommer till att träffa folk eller andra människor.
Sedan att vara en vresig jävel får vi nog bjuda på

Tack, skönt att veta att du känner igen det.
Jag vill inte vara en sådan person, hatar när andra är likadana.

Med föräldrarna, ska inte gå till någon brasa eller så, vi har aldrig haft den traditionen i familjen.

Ska du kolla på någon?

Jodå jag ska kolla på en, blir nog stadsparken i Lund.

Ganska trevlig tradition, du kanske bör prova någon gång?

Det kan vara en vannesak ibland. Men stör man sig eller blir riktigt irriterad på vissa människor
på ett eller annat sätt. Så det blir lite svårt ibland hur det blir när man möter människor

Vad trevligt!

Vet inte men jag har blivit så jäkla tråkig med åren, har aldrig lust att göra något "kul" som att åka på utflykt eller käka en glass någonstans.

Rimligt att lusten efter sånt försvinner med åren!

Har du kollat på Atypical?

Kvinnor i grupp kan bli rätt jobbiga, blir så flamsigt och gapigt.

Då har du inte varit med ett Grabbgäng eller följt med Polare på Krogen.
Efter ett par öl eller supar så kan de nog vara värre gapigare än Kvinnor i Grupp.
Eller så har du haft otur

Känslobristen är väl mycket av det avgörande i bedömningen om vem som har AS, tillsammans med just instängdheten i sina egna drömmar och intressen. Känner ingen annan med Asperger så jag kan bara bedöma utifrån mig själv att jag har empatiproblem. Haft det sen jag var barn då jag kunde bråka och slå andra barn på dagis och i skolan utan några som helst problem med skuldkänslor. Samma gäller dom "övergrepp" jag begick på andra barn som jag skrivit om i Alternativa sexualliteter, kunde helt enkelt inte tolka vad andra kände, hade för motsägelser eller att dom sade nej. Det har nu mera i tonåren och i vuxen ålder gått att motverka och kan smått läsa av känslor men har fortfarande svårt med det. Vad gäller empatin är jag omvänd på det sättet att jag skrattar bort allvar i form av mord och olyckor, kan tycka att folk har rätt att dö plågsamt eller dylikt, minns då Anna Lindh dog och jag spammade ner ett forum om hur bra det var etc... bara för att provocera som ung, men hade inga som helst aningar om konsekvenser eller dylikt.

Hur är det för dig med empatin och dess funktioner?



Jag vaknar rätt sent på dagarna, då jag är arbetslöshet i nuläget och går på ett ställe som behandlar psykiskt funktionshindrare vuxna där man har aktiviteter, går där en gång i veckan och sysslar med datauppgifter. Annars vaknar jag, tar en cigarett på balkongen, kokar kaffe, loggar in på MSN, sitter vid datorn i stort sett 15 h om dagen. Om inte kanske jag åker till en vän eller dylikt, men har jag bestämt dagen innan vad jag ska göra, som oftast blir det jag skrev kan jag bli rasande över att min rutin bryts.

Vänner har ibland fått se mina raseriutbrott över att dom inte vill åka just det och det klockslaget eller med den bussen sen från vännen man är hemma hos. Slutar med att jag är arg och hakar upp mig på småsaker, men min rutin är allt. Tror att det var mestadels det och det som faller inom mina "ramar" av dagsbehovet som fick psykvården att se mig som Asperger.

Jag dejtade en gång i tiden en med aspberger och det var väldigt frustrerande då jag verkligen fick känslor för den personen, men hen kunde inte på ett bra sätt kommunicera/visa känslor/empati etc så det var rätt dömt att misslyckas… hen var en väldigt fin person så det var en sorg för mig, jag insåg bara att hen skulle vara helt omöjlig att leva med.
Hur fungerar relationer för er med aspberger ur ert eget perspektiv? Såg någon skrev något om att den ville vara ensam, att relation inte gav något typ.