John F Kennedy - mordet - 22 November 1963

Nej. Enligt Andrews så undrade Oswald över hur han skulle gå till väga angående amerikanskt medborgarskap för honom själv och hans ryska fru, samt angående hans typ av "discharge" från Marinkåren, hur det kunde överklagas.

Andrews berättade då för honom om vad han behövde göra, vilka blanketter och kostnaden. Efter det så blev det inget mer ---> inget formellt anlitande = inga dokument.

Korrekt, men här kan Andrews ha misstagit sig, att medborgarskapet endast gällde Oswalds ryska fru.

Och?

Exakt. Något han till och med via brev försökte få den nyss avgångne marinministern, John Connally att hjälpa honom med:

"I have and always had the full sanction of the US Embassy, Moscow, USSR, and hence the US Government. In so much as I am returning to the US within the year with the aid of the US Embassy bring with me my family (since I married in the USSR). I shall employ all means to right this gross mistake or injustice to a bona fide US citizen and ex-service man. T he US government has no charges or complaints against me. I wish you to look into this case and take the necessary steps to repair the damage done to me and my family."

- WC Cadigan Exhibit 2.

Connally, som ju då hade avgått, refererade brevet till den nytillträdde marinministern, Fred Korth, som ju häpnadsväckande nog råkade vara den advokat som representerade en viss herr Edwin Ekdahl under dennes skilsmässa med ingen annan än Oswalds mor, Marguerite Oswald.

Se ovan. Hepp.

Var påstår han det? Han säger däremot att Oswald ska ha sagt att han fick betalt för att dela ut flygbladen, när Andrews konfronterade honom på trottoaren. $25.

Och varför det inte gick, förklarar Andrews med att det var fråga om unga mexikanska transvestiter, fullspacklade och utklädda som bytte namn hela tiden.

Han företrädde dem en masse på uppdrag av just, Clay Bertrand.

Och? Billings jobbade för Life Magazine och begav sig ner till New Orleans för 'damage control'.

- Det var samma Life Magazine som köpte Zapruder-filmen för mer än $150000 och därpå låste in den i 12 år.

- Det var samma Life Magazine som vägrade att lämna ifrån sig samma Zapruder-film till DA Garrison när denne ville använda den som bevismaterial i rättegången mot Clay Shaw (tvingades till slut att låna ut den efter domstolsbeslut).

- Det var samma Life Magazine som ljög för läsaren när man skrev att JFK i samma Zapruder-film kunde ses vända sig helt om när han träffades av ett skott i strupen = hur Oswald ska ha kunnat avlossa det skottet trots att han ska ha skjutit mot JFK bakifrån.

- Det var samma Life Magazine vars chefdirektör (C.D. Jackson) till och från knäckte extra för CIA som expert på Psykologisk krigföring och svart propaganda.

- Det var samma Life Magazine vars ägare (Henry Luce) var bäste kompis med Allen Dulles, före detta chef för CIA.

- Det var samma Life Magazine som (utan framgång) stämde Josiah Tompson för att denne publicerade teckningar av delar av innehållet i sagda Zapruder-film i sin bok, Six Seconds in Dallas, trots att man först hade lovat Tompson publicera fritt valda filmrutor från filmen.

- Det var samma Life Magazine vars ägare (Clare Boothe Luce) finansierade speedboats och krigsmateriel till exilkubaner och som medvetet vilseledde bland andra HSCA's Gaeton Fonzi i dennes försök att lokalisera misstänkta exilkubaner i sin jakt på JFK's mördare.

- Det var samma Life Magazine som tillhörde de mest trogna media-organisationer som ingick i CIA's Operation Mockingbird.

- Ska vi stanna där för nu?

Så jo:

Billings = CIA = skräp.

Och det är fortfarande ett mycket dåligt argument (har ältats bakåt i tråden):

1. Det är bättre att befinna sig så långt bort från mordet som möjligt.

2. Han etablerar ett klart och tydligt 'paper trail' med bokningar, kvitton, etc, samt individer utan någon tänkbar koppling till händelserna i New Orleans och senare Dallas.

Och ja, han befann sig mycket riktigt där han sa att han skulle befinna säg när mordet ägde rum. I och kring San Fransisco.

Han var definitivt en så kallad "baby sitter" åt Oswald i New Orleans. Utöver det så går det bara att spekulera. Givet hans ställning så handlade det förmodligen om finansiering, planering och logistik.

Vad tror du?

Han var skrämd. Han hade precis innan sitt vittnesmål med nöd och näppe undgått döden när han blev påkörd av en smitare.

Du menar att polisman Habighorst ljög när han vittnade om att Clay Shaw spontant hade svarat:

- Yes, Clem Bertrand.

...när han rutinmässigt frågade denne om han använde något alias?

Motiv?

Så Dean Andrews tar alltså uppdrag från "Oswald" som i sin tur agerar på uppdrag av "Bertrand". Ingen av personerna är kända på kontoret och de hela utmynnar aldrig i några dokument, kvitton, förhör hos polisen eller betalande av borgen etc...
Inget. Trots att "Oswald" åtföljs av flera bögar och transvestiter, förmodligen i stort hjälp behov.

Varför väljer du att tramsa om detta? Du postar ju följande, som ju är tillräckligt likt ett "förnekande":
Hon har alltså inget minne eller kan uppvisa någon dokumentation av att någon Oswald skulle besökt kontoret. Svårt att se att ordet förneka skulle varit felaktigt i sammanhanget.
Uppgifterna kommer ju dessutom från ett FBI förhör. Kan vi lita på FBI igen?

Oswald har tagit sig in i dåvarande Sovjetunionen, bott och arbetat där i närmare 3 år. Jag tror nog han klarar sig utmärkt för egen maskin i New Orleans.

Det fanns andra omständigheter. Två närvarande polismän förnekade att frågan ställdes. Troligtvis var frågan dessutom ogiltigt ställd då ingen advokat för Clay Shaw fanns närvarande. Habighorst ljög och påstod, i något sammanhang, att en advokat var närvarande. Så var det inte och Habighorst vittnesmål ogillades.
Clay Shaw infann sig av egen fri vilja i december 1966, då han ryktesvägen fick höra att Garrison var intresserad av honom. Något skäl till detta intresse redovisades aldrig. Redan då förnekade Clay Shaw att han använde sig av något alias.

Varför skulle han senare i mars 1967, efter flera timmars nekande, plötsligt erkänna för den inskrivande polismanen, att han visst använde sig av aliaset Bertrand. Det verkar ju lite snurrigt.

Det verkar så, enligt Andrews, ja. Att det var Clay Bertrand som ordnade med borgen när diverse prostituerade mexikanska transvestiter med gämna mellanrum plockades in av polisen, när de behövde fylla på kaffekassan.

Exakt vilken roll Oswald hade där och då verkar lite oklart, men tydligen så agerade han ombud åt Clay Bertrand (a.k.a Clay Shaw) vid tillfället.

- Att det inte fanns någon dokumentering av Oswald är som sagt inget konstigt:

1. Oswald agerade endast ombud för Clay Betrand.

2. Oswald ställer frågor angående medborgarskap och hans "discharge" från Marinkåren. Han anlitade aldrig Andrews som advokat = inga dokument.

- Att det inte fanns någon precis individuell dokumentering av de mexikanska transvestiterna är inte heller det konstigt:

1. De plockades upp som grupp utan några individuella identiteter, endast "street names" och kunde ingen engelska.

2. De släpptes ut som grupp utan några identiteter, när Clay Bertrand betalade deras borgen.

- Att det inte fanns någon dokumentering av Clay Bertrand är däremot mycket konstigt, men...

1. Andrews vittnar under ed inför Warrenkommissionen om att hans kontor blev "rifled" kort efter det att han skrevs ut från sjukhuset och att en mängd dokument saknades efter det.

2. Det kan också vara så att Andrews 'jobbade svart' för Clay Bertrand och att han därför inte ville exponera sig för IRS.

Faktum kvarstår. Andrews vittnar under ed inför Warrenkommissionen om att Oswald besökte hans kontor ett antal gånger med koppling till Clay Bertrand och att samme Clay Bertrand ringde upp honom dagen efter mordet på JFK och bad honom att representera den i Dallas gripna misstänkta mördaren, samme Lee Harvey Oswald.


Du skrev:

Dean Andrews sekreterare förnekade att Oswald skulle besökt kontoret,

Igen. Nej, hon förnekade inte att Oswald skulle ha besökt kontoret. Däremot så säger hon sig inte ha något minne av att Oswald ska ha besökt kontoret.

Förstår du skillnaden?

Hon vet inte om Oswald hade besökt kontoret och kan därför näppeligen "förneka" att Oswald hade besökt kontoret. Hon kan ju inte förneka något hon inte vet.


Se ovan.

Nej. "Vi" kan inte lita på FBI. Det är därför som jag skriver att källan är ett förhör genomfört och summerat av, FBI.

Du får helt enkelt väga för och emot, i skenet av övrig relevant bevisning.


Här är de relevanta förhören i frågan, fram till WC's förhör med Dean Andrews:

25 nov (Secret Service)

(SYNOPSIS)

Dean Andrews, Jr., Attorney, New Orleans, advised that Oswald had visited his office on approximately three occasions in June/July, 1963, relative to his citizenship status, his wife’s status and his undesirable discharge from the Marine Corps. On 11/23/63 Attorney Andrews was contacted by telephone by a Clay Bertrand, who inquired if he would be interested in defending Oswald. Inquries made at Tulane University re Clay Bertrand and A. J. Hidell.

(CE 3094): https://history-matters.com/archive/jfk/wc/wcvols/wh26/html/WH_Vol26_0370b.htm

1. Andrews vittnar här om hur Oswald har besökt hans kontor ca tre gånger och då förhört sig om hans och hans frus medborgarstatus samt hans "undesirable discharge" från Marinkåren.

2. Att han den 23 november (dagen efter mordet på JFK) blev uppringd av Clay Bertrand och som undrade om han ville representera samme Oswald och som dagen innan hade gripits som misstänkt för mordet på JFK.

Inga konstigheter.


29 nov (FBI)

DEAN ANDREWS, Attorney, xxxx 202, Hotel Dieu Hospital, advised that his physicians will permit him to return home November 29, 1963 and within a few days he hope to be strong enough to go to his office, where he will attempt to identify this individual whom he believed to be named Clay BERTRAND. ANDREWS advised he had been unable to identify the individual who called him and asked him to defend Lee Harvey OSWALD in Dallas, Texas. He stated this individual had called him on Saturday, November 23, 1963.

(CE 1931) https://history-matters.com/archive/jfk/wc/wcvols/wh23/html/WH_Vol23_0379b.htm

1. Andrews vittnar om hur han den 23 november blev uppringd av Clay Bertrand och att denne då bad Andrews att försvara Lee Harvey Oswald.

2. Andrews säger sig inte känna till Clay bertrands verkliga identitet, men kommer att försöka ta reda på det när han den 29 november skrivs ut från sjukhuset.

Inga konstigheter.


Fortsätter...

3 dec (FBI)

ANDREWS stated the principal reasons why he feels that the telephone call was not a dream was because of the action he took in contacting Mr. SAM "MONK" ZELDEN, President of the New Orleans Criminal Bar Association and a close personal friend on Sunday, November 24, 1963 by telephone, reaching him at the New Orleans Athletic Club and discussing with him the propriety of defending OSWALD and asking ZELDEN if he would be interested in assisting in the defense. ANDREWS recalls this call and further recalls that it was AttorneyZELDEN who told him that LEE HARVEY OSWALD had been shot and that this news had just come over the television station. ANDREWS advised that in addition to talking with ZELDEN, he had discussed receiving this call from CLAY BERTRAND with his investigator, Sergeant R.M. DAVIS, United States Army Retired,and his secretary, EVA SPRINGER, as well as his wife.

(HSCA FBI Investigative File on Lee Harvey Oswald, Box 2, Section 8)

1. Andrews vittnar om att det främsta skälet till att han inte tror att telefonsamtalet från Clay Bertrand var en dröm, är att han dagen efter kontaktade sin nära vän, advokat Sam "Monk" Zelden och då frågade honom om han var intresserad av att assistera i försvaret av Lee Harvey Oswald.

2. Zelden ska då ha meddelat Andrews att Oswald hade mördats och därför inte längre behövde något försvar.

3. Andrews ska även ha diskuterat telefonsamtalet från Clay Bertrand med sin utredare, Sergeant R.M. Davis, sin sekreterare, Eva Springer, samt med sin fru.

Inga konstigheter.


5 dec (FBI)

Dr. J. D, ANDREWS, Hotel Dieu Hospital, advised that he treated Mr. DEAN ANDREWS at the hospital from November 20, 1963 until he was discharged on November 29, 1963, and recalls that Mr. ANDREWS was kept under heavy sedation for the first four days at the hospital and did not believe Mr. Andrews was capable of using the telephone during that time.

Dr. ANDREWS telephonically gave authority to the Hospital Librarian to furnish information to the FBI from Mr. Andrews records.

(CE 2899): https://history-matters.com/archive/jfk/wc/wcvols/wh26/html/WH_Vol26_0196a.htm

Andrews' läkare Dr. J. D. Andrews vittnade om att Andrews var under tung bedövning/smärtstillning mellan 20 - 24 november och därför inte kan ha talat i telefon.

Andrews talade bevisligen i telefon med både Davis, Springer och sin fru, dagarna i fråga. Här har den gode läkaren bevisligen, helt fel.


5 dec (FBI)

Mrs. THELMA MASSARINI, Médical Records Librarian, Hotel Dieu Hospital, advised that hospital records of Mr. DEAN ANDREWS shows he was there from November 20, 1963 to November 29, 1963, and on November 23, 1963, at 6:00 PM [18:00] was treated with nose drops and cough medicine. At 8:00 PM [20:00] he received sedation in the form of phenobarbitol and also at that time Mr. ANDREWS complained of pains in the chest. At 9:00 PM [21:00] he was given anti-biotics. At 10:00 PM [22:00], the chart shows he was quiet again.

(CE 2899-Continued): https://history-matters.com/archive/jfk/wc/wcvols/wh26/html/WH_Vol26_0196a.htm

Sjukhusarkivarien, Thelma Massarani, vittnar om att Andrews den 23 november 1963, samma dag som Clay Bertrand ska ha ringt upp honom, gavs smärtstillande först kl 20:00 på kvällen.

Det har ju här och var hävdats att Andrews ska ha varit under bedövning/smärtstillning vid tiden när Clay Bertrand ska ha ringt upp honom. Fel.

Hans sekreterare Eva Springer (se nedan) är säker på att Andrews ringde hem till henne ca 16:00 på eftermiddagen den 23 november och då berättade om telefonsamtalet från "Bertrand".

Dvs, Andrews journal säger att han fick bedövning/smärtstillande först ca 4 timmar efter samtalet med Springer, kl 20:00.

Så nej, Andrews var bevisligen inte under bedövning/smärtstillning när Clay Bertrand ska ha ringt upp och försökt anlita honom som försvarare av Lee Harvey Oswald i Dallas.

Och det här visste FBI bevisligen om, givet rapporten här ovan (FBI).


6 dec (FBI)

ANDREWS advised that based on the discrepancy between his memory and facts as related to him by his employees and further the fact that he cannot identify CLAY BERTRAND, he can reach only one conclusion, that is, that the call received by him while in Hotel Dieu Hospital under sedation, was a figment of his imagination.

(HSCA FBI Investigative File on Lee Harvey Oswald, Box 2, Section 8)

Andrews ska således hastigt och lustigt beslutat sig för att allt han vittnat om här ovan om Clay Bertrand och dennes förfrågan om att han skulle representera den för mordet på JFK gripne Lee Harvey Oswald i Dallas, endast var inbillning?


Så här säger Andrews när han senare hörs av Warrenkommissionens Wesley Liebler, den 21 juli, 1964, och när Liebler just refererar till FBI's rapport om "figment of his imagination":

Andrews: That's what the Feebees [the FBI] put on...I told them, “Write what you want, that I am nuts. I don't care”... You can tell when the steam is on. They are on you like the plague. They never leave. They are like cancer. Eternal.

WCH XI: https://history-matters.com/archive/jfk/wc/wcvols/wh11/html/WC_Vol11_0168a.htm

På tal om att "lita på FBI".

Missade att lägga upp förhöret med Andrews' sekreterare.

6 dec (FBI)

EVA SPRINGER, secretary to Attorney at Law DEAN ANDREWS, Room 628 Maison Blanche Building, advised that her employer DEAN ANDREWS, never calls her at home. She stated that on November 23, 1963, he called her at approximately 4:00 PM [16:00] and told her that he was representing LEE HARVEY OSWALD in Dallas, Texas. She recalled that her only comment was that she was not going to Dallas with him and she wanted nothing to do with the case and asked ANDREWS who had hired him. She advised that ANDREWS told her it was BERTRAND, no first name given. She advised that this name did not mean anything to her and the conversation was terminated. She can fix the time as being approximately 4:00 PM [16:00] as she had just returned from the grocery store doing her grocery shopping for the weekend. Her last contact with ANDREWS was on Monday, November 25, 1963, about noon time, when ANDREWS called her and asked her to locate any records in the office on CLAY BERTRAND. She advised that since November 25, 1963, she has been searching ANDREWS’s office for a record of CLAY BERTRAND and has been unable to locate this name. She advised that CLAY BERTRAND is not known to her.

EVA SPRINGER advised she does not recall LEE HARVEY OSWALD as a client of DEAN ANDREWS and has no record of him at the office. She recalls ANDREWS speaking to her briefly about someone being interested in changing a discharge from the Marine Corps bit is unable to associate this conversation with any recollection of OSWALD. She states she leaves the office usually at 5:00 PM [17:00] and never recalled OSWALD coming to the office.

Igen:

1. Hon blev uppringd av Andrews dagen efter mordet på JFK, ca 16:00, och han berättade då att han representerade den för mordet gripne, Lee Harvey Oswald.

2. Att personen som hade gett honom uppdraget hette "Bertrand".

3. Hon är säker på att Andrews ringde upp henne ca 16:00 eftersom att hon precis hade kommit hem efter att ha handlat mat inför helgen.

4. Hon har sedan den 25 november fram till den 6 december (dagen för förhöret med henne) på Andrews uppdrag sökt igenom kontoret efter dokument med namnet "Clay Bertrand", men inte hittat något.

5. Hon säger att hon inte är bekant med någon "Clay Bertrand".

6. Hon säger att hon inte minns att/om Lee Harvey Oswald var en klient till Andrews och har inga dokument om denne.

7. Hon minns att Andrews nämnde något om en individ som ville ha hjälp med att ändra/överklaga någon typ av "discharge" från Marinkåren, men minns inte om det hade något att göra med Oswald.

8. Hon minns inte om Oswald någon gång hade kommit in på kontoret.

Hon har inget minne av att Oswald ska ha besökt kontoret men minns att Andrews ska ha talat om en individ som hade trubbel med medborgarskap och sitt avsked från Marinkåren.

Hon bekräftar att Andrews enligt Andrews ska ha blivit uppringd av en "Bertrand" och att denne hade frågat om Andrews ville åta sig försvaret av Oswald i Dallas.

Hon har inget minne av att någon "Bertrand" ska ha varit i kontakt med kontoret, men det kan bero på att Clay Bertrand enligt Andrews aldrig själv besökte kontoret och använde just aliaset "Clay Bertrand" i telefon eller via ombud.

Som sagt, det viktiga med Springers vittnesmål är att hon är säker på att Andrews ringde upp henne i hemmet (något han annars aldrig gjorde) ca 16:00 och då berättade om samtalet från "Bertrand". Något som visar att Andrews INTE var under bedövning/smärtlindring när han fick samtalet eftersom att hans journal sade att bedövning/smärtlindring sattes in först kl 20:00 den 23 november, 1963.

Som sagt, det här måste FBI ha känt till eftersom att FBI skriver det i en av sina rapporter (se ovan). Trots det så skriver samma FBI (SA Regis Kennedy) i en senare rapport (igen):

6 dec (FBI)

ANDREWS advised that based on the discrepancy between his memory and facts as related to him by his employees and further the fact that he cannot identify CLAY BERTRAND, he can reach only one conclusion, that is, that the call received by him while in Hotel Dieu Hospital under sedation, was a figment of his imagination.

(HSCA FBI Investigative File on Lee Harvey Oswald, Box 2, Section 8)

Här ljuger således FBI's SA Regis Kennedy.

På tal om att "lita på FBI".

Så här vittnar Dean Andrews om "the gay kids" inför Warrenkommissionen (Wesley Liebeler):

Mr. LIEBELER. I am advised by the FBI that you told them that Lee Harvey Oswald came into your office some time during the summer of 1963. Would you tell US in your own words just what happened as far as that is concerned?
Mr. ANDREWS. I don’t recall the dates, but briefly, it is this: Oswald came in the office accompanied by some gay kids. They were Mexicanos. He wanted to find out what could be done in connection with a discharge, a yellow paper discharge, so I explained to him he would have to advance the funds to transcribe whatever records they had up in the Adjutant General’s office. When he brought
the money, I would do the work, and we saw him three or four times subsequent
to that, not in the company of the gay kids. He had this Mexicano with him.
I assume he is a Mex because the Latins do not wear a hutch haircut.
Mr. LIEBELER. The first time he came in he was with these Mexicans, and there were also some gay kids. By that, of course, you mean people that appeared to you to be homosexuals?
Mr. ANDREWS. Well, they swish. What they are, I don’t know. We call them gay kids.
Mr. LIEBELER. Had you ever seen any of those kids before?
Mr. ANDREWS. None of them.
Mr. LIEBELER. Have you ever seen any of them since?
Mr. ANDREWS. Since the first time they came in?
Mr. LIEBELER. Since the first time they came in?
Mr. ANDREWS. Yes.
Mr. LIEBELER. You have?
Mr. ANDREWS. Yes.
Mr. LIEBELER. Did they ever come back with Oswald?
Mr. ANDREWS. No ; Mexicanos came back.
Mr. LIEBELER. Where did you see this gay kids after the first time?
Mr. ANDREWS. First district precinct. Police picked them up for wearing clothes of the opposite sex.
Mr. LIEBELER. They weren't all with Oswald, were they?
Mr. ANDREWS. No ; Oswald---you see, they made what they call a scoop and put them all in the pokey. I went down for the ones I represented. They were in the holding pavilion. I paroled them and got them out.
Mr. LIEBELER. You represent from time to time some of thes gay kids, is that correct?
Mr. ANDREWS. Yes.
Mr. LIEBELER. You say that some of the gay kids that you saw at the time the police arrested this large group of them wearing clothes of the opposite sex were the ones that had been with Oswald?
Mr. ANDREWS. Yes.
Mr. LIEBELER. Were you able to identify them by name?
Mr. ANDREWS. No ; you see, they just--we don't even open files on them. We don't open a file. We mark what call a working file. We make a few notes and put it in the general week's work. If you come back and the office is retained, we make a permanent file and--but these kids come and go like---you know.
Mr. LIEBELER. When were these people picked up by the police as you have told us?
Mr. ANDREWS. Let me think. Some time in May. I went and checked the records. I couldn't find nothing on it. I believe it's May of 1963.
Mr. LIEBELER. They were picked up in May 1963?
Mr. ANDREWS. On Friday.
Mr. LIEBELER. That was after Oswald had them in your office?
Mr. ANDREWS. After Oswald's initial contact. I think he had come back with this Mexicano one more time.
Mr. LIEBELER. Before these people were arrested?
Mr. ANDREWS. Yes ; then the second time he came back, we talked about the yellow paper discharge, about his status as a citizen, and about his wife's status.
Mr. LIEBELER. Now before we get into that, let me try and pin down how long it was after the first time Oswald came in that these kids all got arrested. All 50 of them for wearing these clothes?
Mr. ANDREWS. I don’t know it was 50. That I can’t remember.
Mr. LIEBELER. Was it a month? Two months? A week?
Mr. ANDREWS. No ; it wasn’t that. Ten days at the most.
Mr. LIEBELER. I suppose the New Orleans Police Department files would reflect the dates these people were picked up?
Mr. ANDREWS. I checked the first district’s blotter and the people are there, but I just can’t get their names. You see, they wear names just like you and I wear clothes. Today their name is Candy ; tomorrow it is Butsie ; next day it is Mary. You never know what they are. Names are a very improbable method of identification. More sight. Like you see a dog. He is black and white. That’s your dog. You know them by sight mostly.
Mr. LIEBELER. Do you remember what date it was that that large arrest was made?
Mr. ANDREWS. No; every Friday is arrest day in New Orleans. They clean them all up. The shotgun squad keeps the riots, the mugging, and all the hum- bug out. They have been doing that very effectively. You can pick just any Friday.
LIEBELER. This was on a Friday?
ANDREWS. It had to be a Friday or Saturday.
LIEBELER. In May of 1963?
ANDREWS. Yes.
LIEBELER. After you saw these kids at this big pickup on Friday or Saturday, did you ever see any of them again after that?
Mr. ANDREWS. No ; still looking for them. They owe me a fee.
Mr. LIEBELER. They are always the hardest ones to find.
Mr. ANDREWS. They usually pay. They are screwed in.
.....

https://history-matters.com/archive/jfk/wc/wcvols/wh11/html/WC_Vol11_0168a.htm

Jag hoppas att det klargör lite av det du undrar över. Liebeler verkar nöjd, åtminstone.

Så här vittnar Dean Andrews under rättegången mot Clay Shaw.
https://www.jfk-online.com/andrews.html
Dean Andrews (A) utfrågas av försvarets advokat mr Dymond (Q):

EXCERPT OF THE TESTIMONY TAKEN IN OPEN COURT
February 25, 1969

Q: Now, at the time that you saw Mr. Kennedy, what was your condition, that is, your physical condition as such?

A: He woke me up. I was under sedation, he woke me up from a sleep, I was under sedation.

Q: Do you recall seeing Mr. Kennedy any more than once?

A: All I recall is he said he wants -- he was apparently there more than once, but my memory was one time.

Q: The first time that you saw Mr. Kennedy was the first time that you were under sedation, or were you under sedating regularly after that?

A: Regularly.

Dean Andrews uppger att han sederades regelbundet. Han minns därför bara ett möte med R Kennedy, trots att R Kennedy var där flera olika gånger. (Tecken på förvirring).

Det kan vara värt att notera att en fantasi eller hallucination inte blir sann, bara för att man ringer ett telefonsamtal till en annan människa.
Inte heller utesluter ett telefonsamtal att den som ringer eller svarar är nykter, opåverkad av droger eller sjukdom.

BY MR. DYMOND:
Q: In the course of your conversations with Mr. Kennedy, Mr. Andrews, did you ever use the name Clay Bertrand?

A: Yes.

Q: Is or was this Defendant Clay L. Shaw the Clay Bertrand to whom you were referring?

A: No.

Dean Andrews uppger att han använt namnet Clay Bertrand till FBI agenten R Kennedy. Detta är inte samma person som Clay Shaw enligt Dean Andrews.

(Dean Andrews blev uppringd av en "Clay Bertrand", samma dag som JFK mördades. Han vet inte vilken tid på dagen det var. Också tecken på desorientering, givet omständigheterna)

Q: Was this call to your knowledge from the Defendant Clay Shaw?

A: No.

Q: Have you ever received a telephone call from Clay Shaw?

A: No.

Q: Have you ever known Clay Shaw?

A: No.

Q: Have you ever been introduced to him?

A: No.

Q: When was the first time that you ever saw Clay Shaw, Mr. Andrews?

A: When I saw his picture in the paper in connection with the investigation.

Dean Andrews uppger under ed i rättegången att det berömda telefonsamtalet inte kom från den tilltalade Clay Shaw.

Vi kommer till Andrews vittnesmål under rättegången mot Clay Shaw aka Clem Bertrand. Frågan är fortfarande om det vittnesmålet är tillförlitligt i skenet av övrig bevisning i frågan.

Igen. Är du nöjd med Andrews' förklaring till varför inte gay-mexikanarna fanns dokumenterade med namn/verklig identitet i hans arkiv?


Om vi då fortsätter med Andrews' vittnesmål inför Warrenkommissionen med fokus på hans interaktion med Oswald:

Mr. LIEBELER. What did Oswald say to you about his own citizenship status? You say that he mentioned that the second time he came back. What did he talk to you about in that regard?
Mr. ANDREWS. They came in usually after hours, about 5, 5:15, and as I recall,

Det kan förklara varför inte hans sekreterare, Eva Springer, i så fall inte har något minne av att ha sett Oswald på kontoret.

After hours = efter ordinarie kontorstid = sekreteraren har gått hem för dagen.


Andrews fortsätter...

he had alleged that he had abandoned his citizenship.

Oswald avsade sig sitt amerikanska medborgarskap verbalt i den amerikanska Moskva-ambassaden. Det var inget formellt korrekt avsägande vilket innebär att han fortfarande var amerikansk medborgare.

Varför Oswald skulle förhöra sig om det här i samtalen med Andrews är därmed svårt att förklara och vad jag kan se så får inte Andrews den frågan.


Andrews fortsätter...

He didn’t say how; he didn’t say where. I assumed that he was one of the people who wanted to join The Free World and-I represented one or two of them. They had belonged to The World Citizenship. I explained to him there are certain steps he had to do, such as taking an oath of loyalty to a foreign power, voting in a foreign country election, or some method that is recognized defectively as loss of citizenship. Then I told him, “Your presence in the United States is proof you are a citizen. Otherwise, you would be an alien with an alien registration with a green form 990."
Mr. LIEBELER. Had he told you he had been out of the country?
Mr. ANDREWS. Yes.
Mr. LIEBELER. Did he tell you where he had gone?
Mr. ANDREWS. No.
Mr. LIEBELER. Since he had been out of the country, the fact that he was back and didn’t have an alien card was proof he was a citizen?
Mr. ANDREWS. Yes.

Som sagt, det här bör Oswald ha känt till. Men, det kan ha varit så enkelt som att Oswald ville förhöra sig lite om olika detaljer i lagtexten, att han var orolig för att ha missat något som kunde dyka upp som en obehaglig teknikalitet i framtiden.


Liebeler fortsätter...

Mr. LIEBELER. Do you remember any other part of the conversation?
ANDREWS. When he asked the questions-I don’t know which visit it was-about citizenship of his wife, I asked the birthplace or origin cited for citizenship purposes-that’s what counts-and he said Russia, so I just assumed he had met someone somewhere, some place, either in Russia or in Europe, married them, and brought them over here as a GI, a GI bride, and wanted to go through the routine of naturalization, which is 3 years after lawful admission into the United States if you are married, and five years if you are not, maintain the status here in the States cumulatively for 5 years.
Mr. LIEBELER. Did he indicate that he wanted to introduce citizenship proceedings for his wife?
Mr. ANDREWS. Yes ; I told him to go to Immigration and get the forms. Cost him $10. All he had to do was execute them. He didn’t need a lawyer. That was the end of that.

Att Oswald förhör sig om lagar/regler avseende medborgarskap för sin ryska fru är däremot inget konstigt, som sagt.


...fortsätter...

Liebeler...

Mr. LIEBELER. How many times did he come into your office?
Mr. ANDREWS. Minimum of three, maximum of five, counting initial visit.
Mr. LIEBELER. And did you talk about different subjects at different times?
Mr. ANDREWS. Well, I may have the subject matter of the visits reversed be cause with the company he kept and the conversation-he could talk fairly well-I figured that this was another one of what we call in my office free alley clients, so we didn't maintain normalcy with the file that--might have scratched a few notes on a piece of pad, and 2 days later threw the whole thing away. Didn't pay too much attention to him.

Det här förklarar i så fall varför ingen dokumentering avseende Oswald fanns arkiverad i Andrews kontor.


Andrews...

Only time I really paid attention to this boy, he was in the front of the Maison Blanche Building giving out these kooky Castro things.
Mr. LIEBELER. When was this approximately?
Mr. ANDREWS. I don’t remember. I was coming from the KBC building, and I walked past him. You know how you see somebody, recognize him. So I turned around, came back, and asked him what he was doing giving that junk out. He said it was a job. I reminded him of the $25 he owed the office. He said he would come over there, but he never did.

Jag skrev tidigare att Oswald inte formellt anlitade Andrews som advokat, men det verkar ha varit i gråzonen. Andrews tog tydligen betalt för den typen av konsultationer, även om ingen dokumentering upprättades.


Liebeler...

Mr. LIEBELER. Did he tell you that he was getting paid to hand out this literature?
Mr. ANDREWS. Yes.
Mr. LIEBELER. Did he tell you how much?
Mr. ANDREWS. No.
Mr. LIEBELER. Do you remember telling the FBI that he told you that he was
being paid $25 a day for handing out these leaflets?
Mr. ANDREWS. I could have told them that. I know I reminded him of the $25. I may have it confused, the $25. What I do recall, he said it was a job. I guess I asked him how much he was making.

Därav mitt tidigare påstående. I förhören med FBI säger han (enligt FBI) att Oswald hade sagt att han fick $25 för jobbet att dela ut flygbladen i fråga.

Nu verkar det som att Andrews hade blandat ihop Oswalds 'lön' för flygbladsutdelandet med Oswalds 'skuld' till Andrews för konsultationer när han hördes av FBI.


Andrews...

They were little square chits a little bit smaller than the picture you have of him over there [indicating].
Mr. LIEBELER. He was handing out these leaflets?
Mr. ANDREWS. They were black-and-white pamphlets extolling the virtues of Castro, which around here doesn’t do too good. They have a lot of guys, Mexicanos and Cubanos, that will tear your head off if they see you fooling with these things.
Mr. LIEBELER. What were they like?
Mr. ANDREWS. They were pamphlets, single-sheet pamphlets.
Mr. LIEBELER. Just one sheet? It wasn't a booklet?
Mr. ANDREWS. No.
Mr. LIEBELER. What color were the pamphlets? You say it was white paper?
Mr. ANDREWS. White paper offset with black.
Mr. LIEBELER. Could it have been a yellow paper?
Mr. ANDREWS. I'm totally colorblind. I wouldn't know. But I think it is black and white.
Mr. LIEBELER. You are colorblind?
Mr. ANDREWS. Yes. Most of them wanted it around there. You give it to them, the people look at it and they drop it, right now.
Mr. LIEBELER. Do you remember what day of the week this was that you saw him handing this stuff out?
Mr. ANDREWS. It was in the middle of the week, around Tuesday or Wednesday.
Mr. LIEBELER. Where is the Maison Blanche Building?
Mr. ANDREWS. 921 Canal Street. It is on this side. It is bounded by Dauphine and Burgundy.
Mr. LIEBELER. How far is it from International Trade Mart?
Mr. ANDREWS. It depends on what route you take. If you come ups camp Street, it would be two blocks to Canal and four blocks toward the cemetery ; so it would be about six blocks. It would be six blocks no mater which way you went, but you would walk four blocks on Common Street or Gravier, and then two blocks over the other way.
Mr. LIEBELER. [handing out picture to witness]. I shoe you a picture that has been marked as “Garner Exhibit No. 1,” and ask you if you recognize the individ- ual in that picture and the street scene, if you are familiar with it.
Mr. ANDREWS. This is Oswald.
Mr. LIEBELER. That’s the fellow who was in your office?
Mr. ANDREWS. Yes.
Mr. LIEBELER. Do you have any doubt about that in your mind?
Mr. ANDREWS. I don’t believe; no. This is him. I just can’t place it. This
isn’t where I saw him. This is probably around the vicinity of the International Trade Mart.

Andrews pekar slutligen ut Oswald i ett fotografi som den Oswald som hade besökt hans kontor ett antal gånger och som han konfronterade utanför Maison Blanche Building när denne delade ut pro-Castro-flygblad.


Är du nöjd med Andrews' förklaring till varför inte Oswald fanns dokumenterad med namn/verklig identitet i hans arkiv?

Det verkar som om du försöker blanda ihop personen Billings med tidningen Life.

Billings anser att det fanns en konspiration bakom mordet på JFK.

Tillsammans med Robert Blakey (från HSCA) skriver han "The Plot to Kill the President" (1981).

https://spartacus-educational.com/JFKbillings.htm
In the book Billings and Blakey argue that there was a conspiracy to kill John F. Kennedy. Billings claims that Lee Harvey Oswald was involved but believes that there was at least one gunman firing from the Grassy Knoll.

Det är ju ungefär de åsikter som du själv brukar framföra.

En av anledningar till varför tidningen Life slutade samarbeta med Garrison var att han tog emot pengar av privatpersoner, för att driva utredningen mot Clay Shaw. Något som ju är förkastligt.

Dessutom var Garrison knäpp.