Tycker också det är tråkigt, tror de flesta ofta tycker det på något plan. Trots det gör man det och lurar sig själv. Detta är vad *jag* gör
+ Musik/radio/podd. Använder i perioder på distans och långpass (mer på vinter), för mig går det nog lika bra utan, men ibland med något intressant i lurarna försvinner tiden.
+ Sätt mål. Även om lugna distanspasset bara är tråkig distans så springer jag och tänker på hur det förbereder mig för nästa pass och planerar (5x1km? 3-2-1km? 3*3km?) som kommer göra mig bättre på en viss distans. Jag skulle aldrig kunna hålla på med detta utan rejäl målsättning.
+ Tänk på hur jag springer. Tar några minuter då och då där jag verkligen fokuserar på löpsteget. Känns det som att det ser ut som det ska. Lätta steg, stark bål, avslappnade axlar, inga älgakliv, fånga fallet etc
+ Data. Jag är siffernörd, så analys både efter och under pass gör det intressant för mig. Hmm, idag sprang jag tunga backkilometern på x.xx utan att gå upp i ansträngning. Hmm, idag hade jag lägsta pulsen någonsin på 12km i 5:00 jogg, etc. Återigen, skulle aldrig kunna hålla på om jag inte kunde mäta framsteg på diverse olika sätt.
+ Variation. När du blivt bekväm med att springa, börja variera så du inte bara är ute och springer. Grunden är standarddistanser, och sedan är kryddan diverse snabbare som kan varieras i det oändliga, eller längre pass.
+ Dock, jag tror man delvis måste ha en personlighet som hade gjort att man klarat masrshmallowtestet som barn. Det är ofta tråkigt och småjobbigt i stunden, och om det inte är det är det småkul men jäkligt jobbigt istället. Det är sällan det bara är skönt och samtidigt kul. Efteråt ångrar man sig aldrig dock.
Citat:
Ursprungligen postat av
offpizt1
Helvete vad tråkigt det är att löpa längre sträckor. Hur motiverar ni er själva ni som håller på med distans och uthållighetsträning?