Atarax är helt värdelöst, som all annan medicin jag får utskrivet, enbart för att jag har "missbruk" i mina journaler.
Är nykter idag och får all stöd och hjälp man kan få av psyk, soc och familj. Dock så har jag depression, ångest och en väldigt svår insomnia. Tränar med mindfulness, tränar 1 timme om dagen och springer nära en 1 mil per dag. Har fasta rutiner sedan månader tillbaka för att hjälpa sömncykeln. Inget hjälper.
Har både insomningsvårigheter samt att hålla mig sovande. Utreder mig för ADHD också i detta.
Efter 3-4 dagar utan sömn och ganska bra mående så börjar det alltid gå snabbt neråt och man känner av symptomen av panikångest, depression och till och med hallicunationer börjar komma. Trots detta är det dessa verklingslösa mediciner jag provat länge och gett en chans men inte varit i närheten att fungera:
Melantonin
Atarax
Stilnoct
Imovane
Quetiapin
Mirtazipin (Går upp i vikt av att titta på tabletterna. Dynga!)
Alimemazin
Theralen
Nozinan (Theralen och Nozinan var nog de djävligaste biverkningar jag varit med om. Torr som sandöken i käften, tätt i näsan, zombie dagen efter, somnade man inte så kunde man knappt gå på toaletten utan att behöva akut sjukvård för återupplivning efteråt.)
Säkert glömt några.
Så vad som händer är den 4-5 dagen är att man får åka in på akutpsyk, få benzo och man sover en rejäl natt. Sedan fungerar jag några veckor igen. Förklarat om det inte går att få, säg, 5 tabletter att ha? Skulle klara mig i månader på dem. Om jag bara följer samma schema. De påpekar ju så väldigt att sömnen är OTROLIGT viktig för att återhämta sig för psykoser, depressioner och ja, det allmäna måendet.
Men nej, DET SKULLE JAG ALDRIG FÅ, säger dem ofta skrattande.
Nej, låt mig dö i självmord nästa gång jag får psykos för en sån gör att man tappar 2-3 månaders av framsteg i sin framgång mot bättre och bättre mående.
JA, jag förstår effekterna av benzodiazipiner. Jag gillar dom inte ens. Tog dem väldigt sparsamt och endast när jag kände att ikväll måste jag verkligen få sömn, tog då 2 ksalol tidigt på kvällen och vaknade, visserligen lite trött men pga att man tog dem tidigare så var man alltid pigg till t.ex. mötet man skulle ha 09:00 dagen efter.
Förstår restrektionerna mot att skriva ut dessa. Men ska man verkligen behöva besöka psykakuten (flera timmars bilresande bort) för att få en nattssömn 3-4 gånger i veckan?
Bör inte läkare kunna skriva ut 10 tabletter, sedan får man inget på 1,5 månad?
För missbrukare som man varit, så fixar jag egna på 10 minuter, och det lockar jävligt ibland. Men då jag går på 2 urinprov i veckan och verkligen vill sköta mitt tillnyktrande som förstört mitt liv så inåt helvete så ger jag fan i detta.
Att dessutom känna stressen den 5:e dagen att OM jag inte somnar nu, då är det nog kört imorgon. Jag är inte stark nog att klara av en psykos eller stark panikångest just nu.
Att dessutom psykvården är överbelastad känns det dumt om jag skulle behöva bli inlagd i månader tills allt rättat till sig, när det skulle kunna lösas på så mycket bättre sätt.
Är nykter idag och får all stöd och hjälp man kan få av psyk, soc och familj. Dock så har jag depression, ångest och en väldigt svår insomnia. Tränar med mindfulness, tränar 1 timme om dagen och springer nära en 1 mil per dag. Har fasta rutiner sedan månader tillbaka för att hjälpa sömncykeln. Inget hjälper.
Har både insomningsvårigheter samt att hålla mig sovande. Utreder mig för ADHD också i detta.
Efter 3-4 dagar utan sömn och ganska bra mående så börjar det alltid gå snabbt neråt och man känner av symptomen av panikångest, depression och till och med hallicunationer börjar komma. Trots detta är det dessa verklingslösa mediciner jag provat länge och gett en chans men inte varit i närheten att fungera:
Melantonin
Atarax
Stilnoct
Imovane
Quetiapin
Mirtazipin (Går upp i vikt av att titta på tabletterna. Dynga!)
Alimemazin
Theralen
Nozinan (Theralen och Nozinan var nog de djävligaste biverkningar jag varit med om. Torr som sandöken i käften, tätt i näsan, zombie dagen efter, somnade man inte så kunde man knappt gå på toaletten utan att behöva akut sjukvård för återupplivning efteråt.)
Säkert glömt några.
Så vad som händer är den 4-5 dagen är att man får åka in på akutpsyk, få benzo och man sover en rejäl natt. Sedan fungerar jag några veckor igen. Förklarat om det inte går att få, säg, 5 tabletter att ha? Skulle klara mig i månader på dem. Om jag bara följer samma schema. De påpekar ju så väldigt att sömnen är OTROLIGT viktig för att återhämta sig för psykoser, depressioner och ja, det allmäna måendet.
Men nej, DET SKULLE JAG ALDRIG FÅ, säger dem ofta skrattande.
Nej, låt mig dö i självmord nästa gång jag får psykos för en sån gör att man tappar 2-3 månaders av framsteg i sin framgång mot bättre och bättre mående.
JA, jag förstår effekterna av benzodiazipiner. Jag gillar dom inte ens. Tog dem väldigt sparsamt och endast när jag kände att ikväll måste jag verkligen få sömn, tog då 2 ksalol tidigt på kvällen och vaknade, visserligen lite trött men pga att man tog dem tidigare så var man alltid pigg till t.ex. mötet man skulle ha 09:00 dagen efter.
Förstår restrektionerna mot att skriva ut dessa. Men ska man verkligen behöva besöka psykakuten (flera timmars bilresande bort) för att få en nattssömn 3-4 gånger i veckan?
Bör inte läkare kunna skriva ut 10 tabletter, sedan får man inget på 1,5 månad?
För missbrukare som man varit, så fixar jag egna på 10 minuter, och det lockar jävligt ibland. Men då jag går på 2 urinprov i veckan och verkligen vill sköta mitt tillnyktrande som förstört mitt liv så inåt helvete så ger jag fan i detta.
Att dessutom känna stressen den 5:e dagen att OM jag inte somnar nu, då är det nog kört imorgon. Jag är inte stark nog att klara av en psykos eller stark panikångest just nu.
Att dessutom psykvården är överbelastad känns det dumt om jag skulle behöva bli inlagd i månader tills allt rättat till sig, när det skulle kunna lösas på så mycket bättre sätt.
