Ni som har familj hur ser ni på oss som lever ensamma?

Tycker ni synd om oss, eller kan ni ibland kanske avundas oss som inte behöver ta hänsyn till partner och barn? Jag skulle aldrig orka leva familjeliv, jag är för individualistisk av mig. Känner ingen avund för de som lever familjeliv. Kan snarare tänka hur orkar ni?

Jag hör fler familjer som klagar över ensamstående än det omvända. Det verkar finnas någon slags avundsjuka bland de som sitter i trista äktenskap med villa, volvo, ungar och vovve på de som är ensamboende/stående och som "bara har sig själva att tänka på".

Jag vet att ni har rika liv, om ni vill det. Precis som vi med familj/barn har rika liv.
Varför vet jag det? Jo, för att innan jag själv fick barn så levde jag ett mycket rikt och roligt och meningsfullt liv. Så jag vet ju att om ni utan familj/barn bara vill, så kommer ni ha rika, roliga och meningsfulla liv. Sedan är det givetvis så att när man väl har fått barn så vill man aldrig vara utan det. Barn är livet! Så blir det iaf. när man har fått barn. Barn innebär dock en hel del oro (över barnen, tex. plötslig spädbarnsdöd när de är spädbarn osv.) som ni utan barn slipper. Så njut av era rika, meningsfulla och roliga liv och att ni slipper den där oron! Men om ni väljer familj och barn så kan jag bara skriva: grattis! Barn är livet och det är definitivt värt all den där jädra oron! Lära känna sina barn och få hänga med dem är livet!

Både och. Avundsjuk på att kunna sova till 10, spela tvspel till 4 och att inte ha ansvar. Samtidigt vore jag otroligt ledsen om jag aldrig fick en familj och fick testa på det här livet. Det är något jävligt speciellt när man får sin son att skratta så hab kiknar.

Men det är ju samma när man är singel, då drömmer man om förhållandet där man går på mysiga middagar och åker på resa tillsammans. När man väl är i ett förhållande saknar man att få jaga nya ligg, sakna att slippa ansvaret att vara social och allt det där. Tror att när allt kokar ner får man bara bestämma sig för något och köra. Kolla inte på amerikansk film där allt är en evig saga och rosa moln.

Koka man ner det tycker jag trots allt synd om folk på 40+ som inte har barn. Det känns lite som ett misslyckande.

Gräset är grönare på andra sidan. De som har barn är avundsjuka på de som inte har barn och tvärtom.

Andrev Walden: Därför blir jag provocerad av alla som väljer att inte skaffa barn
https://www.dn.se/kultur-noje/andrev-walden-darfor-blir-jag-provocerad-av-alla-som-valjer-att-inte-skaffa-barn/

Är du en incel som inte förstår dig på andra människor?

Det verkar som om du försöker släta över din personliga tragedi genom att leva i en livslögn om att det nog ändå inte skulle vara så fint och att det inte passar dig.

Nej, ingen avundas er. Vill man ha egentid så får man det i en fungerande relation.

Det du kallar för individualism är nog snarare egoism och narcissism.

Vi ser på de flesta av er som att ni lever ett bra liv, men på just dig ser vi ned och skrattar bakom ryggen på.

Aha vilken typ av kommentarer fäller de?

Aha ja gräset är ju alltid grönare på andra sidan. Att bli barnlös är endast ett misslyckande om det är ofrivilligt, och om man ångrar att man gjorde det valet.

Struntar totalt i hur andras familjesituationer ser ut! Har inga åsikter alls om sådana saker, förutom då möjligtvis att jag kan tycka litet synd om dem som lever ofrivilligt barnlösa.
Om folk väljer att inte skaffa barn så är det deras ensak och jag har full respekt för det.

Du länkar till en betalvägg.

Hur jag ser på någon som lever ensam beror helt på om personen är nöjd med att leva ensam eller om den är ofrivilligt ensam. Om någon är ofrivilligt ensam tycker jag synd om den och funderar på vad den skulle kunna göra för att förändra sin situation, och om personen är nöjd och trivs med att leva ensam tycker jag det är positivt att den lever som den vill.

Någon avundsjuka känner jag inte inför personer som lever ensamma. Trots att jag är rätt osocial och trivs bra i mitt eget sällskap så är jag en relationsperson och jag älskar mina barn, skulle jag leva om mitt liv så hade jag valt familj igen.

Överhuvudtaget blir jag sällan avundsjuk på folk ens när jag tycker de verkar leva fantastiska liv, istället blir jag inspirerad av dem🤗.

Att det inte skulle passa mig att ha familj det är jag 100% säker på. Om det gör mig till narcissist rör mig inte ryggen. Det är dessutom svårt att få egentid när man har småbarn. Att få gå på toaletten själv är inte ens en självklarhet.