Ni som har familj hur ser ni på oss som lever ensamma?

Jag förstår fortfarande inte vad problemet är om man valt att leva själv ??
Och nuförtiden så är det skolan som ska uppfostra barnen och inte föräldrarna..dom tror o tror att deras ungar är änglar i skolan mycket fantasier mmm

Är förmodligen fördomsfull nu. Jag bryr mig inte om någon lever utan partner, fan va skönt tycker jag själv. Är fan jobbigt att bo med en partner.
Men människor som väljer bort att skaffa barn har jag skitmycket fördomar mot. Tycker det är sjukt att välja bort att skaffa barn.

Jag gör det

Tänker på att barnlösa får inga barnbarn eller barnbarns barn.

Hur mycket betyder högtider för barnlösa egentligen? Har börjat mer och mer tacka NEJ till röda jobbdagar för att mitt barn går före pengar när det gäller t.ex att fira jul etc. (går inte att muta mig, men ni barnlösa kan ta helgdagarna och ta med pengarna i graven).

Om en person blir miljonär, vem ska ärva det man skapat om man är barnlös??

Oerhört synd om personer som är förälder till homosexuella söner. Chansen att få barnbarn är då extremt låg, men när det gäller homosexuella kvinnor så finns det donator att vända sig till.

Däremot tycker jag mer synd om personer som är förälder till utvecklingsstörda, jämfört med ni som är barnlösa.

Om en person säger "jag har två styvbarn" så tänker jag att han/hon är fortfarande barnlös, eftersom man kan bara vara förälder biologiskt.

Nej, det är din livligt fantiserande trollhjärna som återigen gjort en booboo.

Det spelar ingen roll hur mycket kunskap barnskaffare har kring sina egna liv. Detta ger dem INTE mer vetskap kring vad andra, vilt främmande personer bör göra med sina eftersom de har noll insikt i andras vardag och deras personlighet.

Och nej, det finns ingen seriös forskning som talar för att föräldrar skulle vara lyckligare än frivilligt barnlösa då båda dessa grupper valt ett liv som är optimalt efter deras behov. Det säger sig självt.

Och som tidigare redan påpekats så kommer ingen av dina sista punkter som nån garanti bara för att du en dag kanske sätter ungar till världen (om du lyckas importera en thaifru då). Livet har sina egna riktningar så att säga och du kan inte styra andras liv efter eget behag, hur mycket du än skulle önska detta din hjärntröga lilla minihitler.

Jag tycker att alla kan göra som de vill i frågan men jag erkänner att jag tänkt annorlunda tidigare i mitt liv. Då har jag inte förstått varför andra inte velat skaffa barn och eller leva ensamma och varför inte vår tids nya, skaffa barn ensam.

Vill man veta får man fråga. Gör man inte det vare sig ensam eller tillsammans med någom går man miste om saker i livet precis som man säger: "Man kan inte ångra något man inte gjort."

Man börjar livet oskyldig och blyg och utvecklas därifrån där en del förstår och fortsätter att utvecklas som människor och några pausar på vägen medans några åker ner i diket och aldrig tar sig längre.

Hur jag ser på dem beror främst på deras attityd kring de som väljer familjelivet. Vissa barnfria har noll förståelse för hur man kan vilja ha barn och familj när man offrar så mycket för det. Och ja, på pappret är det alltid en dum idé att skaffa barn. De kostar pengar, tid och energi. Sömnlösa nätter, sedan nya typer av problem i varje stadie hela vägen till de blir vuxna och självständiga. Men hur jävla mycket av en klyscha det än må låta som så är det värt det när man ser sina barn i ögonen, när de skrattar i din famn eller när de kommer till dig med sina frågor och problem.

Barn väcker något primitivt och instinktivt inom en och man känner en kärlek för sina barn som är svårt att jämföra med något annat. Du tror att du vet vad det är att älska när du ser på din partner, dina syskon eller dina föräldrar, men du har ingen aning förrän du står där med din förstfödde. På så vis kan jag tycka lite synd om dem som aldrig har upplevt den känslan.

Med det sagt så kan ibland också avundas den frihet det kan innebära att inte ha barn, att kunna spendera sina dagar på sig själv eller sin partner, ha sex var och när som helst eller för den delen kunna sitta och spela TV-spel precis när man själv känner för det. Inga barnkalas att arrangera eller gå på, inga andra föräldrar som man måste socialisera med. Men nej, jag skulle aldrig byta deras liv mot mitt eget.

Man får komma till den här världen och får. Då ochså. Väljahur man vill leva... Antingen ta hand om en massa snoriga ungar. Eller. Bara ha kul. Hela livet.... För. När du skaffar. Familj. Då ska du ta hand om den resten av ditt liv... Med mat pengar. Och sen pengar och saker till barnbarn... Och helst ska du kunna bidra med bostäder till dina barn ochså... Kul. Not

Vid vissa tillfällen kan jag känna avund över ensamstående, nice att kunna göra precis som man vill när man vill men föredrar ändå familjelivet även om man får lov att kompromissa här och där.

Tänker inget särskilt. Hade kunnat vara jag då jag egentligen inte ville ha barn.
Men sen fick jag det ändå och ångrar dem inte. Livet är fint nu, men hade nog vart fortsatt fint även som barnlös.

Jag kan känna avund för de som kan ta sovmorgon när de vill, inte behöva skjutsa barn till aktiviteter, ta massa ansvar, laga middagar, uppfostra osv. Men samtidigt har jag en sådan självinsikt att om jag vore singel utan familj skulle jag känna avund mot de som har bildat familj med hela den biten. Det är lätt att uppleva gräset som grönare på andra sidan men det skulle aldrig falla mig in att lägga mig i eller klaga på folks sätt att leva förutsatt att det inte direkt påverkade mig negativt.