Den stora tråden om överklass [sammanslagen tråd /Mod]

Finns ju sådana som hyr/lånar för att leka rika men egentligen är de medel/låg inkomst . Vissa människor är helt enkelt ytliga.

Under 1700-1900 talen fans det en massa "fattigadel" här i Sverige. Adel torde per se räknas till "överklass". Fanns också en massa flickor (i borgarståndet) vars rika pappor ville ha ett adligt namn i släkten. Borgarståndets rika "pappor" hade döttrar och pengar att erbjuda, medan adelsSTÅNDET hade fattiga adliga pojkar men med titeln att erbjuda "äktenskapsboet."

Så visst finns det en massa "överklass" som i princip är så att säga fattig. Var väldigt vanligt förr.
(Son nummer två som inte ärver "fidekomissen", men har sitt namn och kan gifta sig med borgerlig flicka som har rik pappa). Var väldigt vanligt förr!

Ja på samma sätt som man kan vara underklass och vara rik. Men det krävs stort engagemang. Pengar luktar.

Tråden Kan man vara överklass och vara fattig? infogad till Den stora tråden om överklass

// Moderator

Det är väl alltid föremål för diskussion, vem som är överklass.
Jag tänker mig en som har stil, bildning och god ekonomi.
Jag känner några som säkert definieras som överklass, jag känner de inte på så sätt att vi umgås, dock en känner jag närmare, har besökt honom flera gånger. Adlig och förmögen.

Ett antal kännetecken på riktig överklass:

De uppträder artigt och korrekt, mot alla. Hälsar på brevbäraren såväl som professorn.

Har ofta skor inomhus.

Gott bordsskick är viktigt. Slicka på fingrar eller peta i näsan är uteslutet. Detta lärs ut i tidig ålder.

Tatuerar sig inte. Inga piercingar.

om de blir ohyfsat bemött av ex vis servicepersonal, går de bara vidare. De skäller inte ut personen. De väljer andra ställen i framtiden.

Tidlös elegans. De har ofta fina ärvda möbler. De hakar inte på trender som ängslig medelklass gör.

De har en konservativ läggning, hyser aktning för Kungahus, försvar och kyrka. De kvarstår som medlemmar i svenska Kyrkan även om de kanske inte besöker den så ofta. Det är sällsynt att en i överklassen är frireligiös.

Vanligt är att män är reservofficerare. Söner i överklassen gör militärtjänst och ofta blir reservofficerare.

Plikt och ansvar är viktigt. Noblesse oblige...

Tidlösheten märks även i val av namn på nyfödda. Pojkar ges namn som Carl, Oscar, Erik, Gustaf mm. Flickor får ofta namn som Catharina, Christina, Maria mm. Namn som Jerry, Jonny mm förekommer inte.

Fritidsintressen kan vara litteratur, teater, konst, tennis, crocket. De hoppar inte på nån padel-trend.

Överklassen gifter sig i kyrkan. De är inte sambos annat än i inledningsfasen. De gifter sig internt, dvs med annan ur överklassen. Dock sker undantag, men vem som helst accepteras inte. Baronen och kaptenen i reserven bergsingenjör Krusehopp accepterar t ex inte att hans dotter Maria gifter sig med Ronny från Överkalix med en bakgrund som biltjuv, ingen utbildning, trasslig ekonomi, tatueringar och med socialbidragstagare som föräldrar.

Överklassens barn utbildar sig på de klassiska universiteten Lund eller Uppsala. Alternativt KTH eller Handels. Vänsteruniversitet som Umeå är uteslutet.

Klädsel är tidlöst elegant och klassisk. Vårdat.

All egendom, bilar, hus, gårdar mm är vårdat och väl underhållet. Byggnader kan vara gamla, men alltid vårdade. Klassiskt och otrendigt färgsatta i passande kulörer. Bil/bilar behöver inte vara av nyaste modell, men är rena och vårdade.

De äter oftast riktig husmanskost till vardags. Till helger och andra högtider inmundigas finare mat med gott lagrat vin. Kanske en liten konjak vid brasan.

Måtta gäller med allt. Att bli full och göra bort sig, nej, nej.

Gott språkbruk är mycket viktigt. Trendiga fraser och ord används inte. Svordomar ses som tecken på obildning och accepteras inte. Man blir inte rasande och skäller ut folk, man visar ogillande på ett finare sätt.

Politik. Här gäller M eller möjligen L. KD går numera också an, det partiet var mer tveksamt förr när det mer sågs som ett parti för pingstvänner i Småland. SD är nog alltjämt lite svårsmält för överklassen, det ses nog som ett parti för oborstade dörrvakter mm. Dock finns säkert en hel del överklassare som smygröstar SD.


Lite av mina reflektioner. Jag känner bara en överklassare riktigt väl, och han har en självsäkerhet och trygghet i sig själv som är total. Han trivs bäst när han kör sin gamla Volvo 245. Fast han har råd att köpa en ny Bentley varje år. För nåt år sedan åkte jag med honom och vi parkerade på en parkeringsplats. Bredvid steg det ur en fisförnäm kvinna i 35-40 års åldern från sin nya BMW. Hon gav oss en nedlåtande blick. Jag tittade på min adlige och välbeställde vän och han log diskret. Jag kunde inte hålla mig utan tog fram telefonen och slog in hennes reg-nummer. Uppgifterna som kom upp förvånade mig inte. Fordonets innehavare skriven i Bromma. Kreditköp:JA... Min vän skrattade och sa: ja det brukar vara så...

Riktig överklass kan ofta ha en del gemensamt med gammal vårdad arbetarklass. Vänligt och korrekt uppträdande, pliktkänsla och ansvar, prydligt och vårdade hem osv.
Till skillnad från "tacky medelklass" (som det finns en tråd om). De blir ofta dryga när de kommit upp sig. Inreder sina hem smak- och stillöst. Hakar på alla trender både vad gäller inredning och aktiviteter, behöver jag säga padel...

Jag har varit byggnadssnickare i fyrtio år och har jobbat i tusentals hem och träffat alla möjliga personer. Trendig medelklass är jävligast. De fattar ofta inte elementära byggtekniska saker, som att man inte kan riva ut bärande väggar hur som helst. De är ofta snorkiga, men har de tonårsbarn hemma är de jävligast, de hälsar ibland inte ens på en byggare.
Att jobba hos riktig överklass är bra. Likaså hos arbetarklass. De fattar lätt, man kommer överens om jobbet, betalning sker enligt ök.
Att jobba med en gammal kåk hos en överklassperson är ofta roligt eftersom de har så god smak. Man får vara lite gammaldags finsnickare och göra speciallösningar. Det tar tid och det har man upplyst dem om. Men de förstår och betalar och är mycket nöjda.
Mardrömsjobben är att slå ut väggar och montera köksöar i vitt vitt hos uppkomlingar som fått för sig att fördärva villan de köpt i Bromma. Gnäll om fakturan ofta dessutom. Senast fick jag en utskällning av en uppkomlingskärring i Bromma för att jag skickat fakturan i ett kuvert, och inte mejlat den. Hon sa att papper inte var braaaa för miljöööööön, jag var nära att fråga om hur miljövänlig hon var med sin konsumtion men avstod.

Heja riktig överklass och arbetarklass!

Man bör dock inte glömma att det är betydligt lättare för någon ur överklassen, som har både gott om pengar och ett inflytelserikt socialt nätverk med allt vad det innebär, att le överseende åt snorkiga och nedlåtande människor. För någon som saknar både pengar, kontakter och social status är det nog lite mycket begärt att man alltid ska hålla masken och bara ta emot. Det är inte ens önskvärt, om du frågar mig.

Sen kan man fundera lite över den här sortens inverterad snobbism som verkar vara nån sorts ideal bland många i överklassen. Köra en gammal Volvo 245 kan ofta vara ett statement i sig för dessa högst statusmedvetna människor (ty de vore ju faktiskt inte överklass om de inte brydde sig om status, inte sant?). Och om man nu faktiskt gillar Bentley tycker jag att man ska kunna unna sig en sådan. En självsäker person kör väl vilken bil han vill, oavsett vad andra må tycka om saken.

Överklassen har heller inte alltid varit överklass. En gång i tiden var de osäkra, statusfixerade uppkomlingar som ofta gjorde vad som helst för att avancera. Något de tycks ha glömt för länge sedan.

Hur som helst håller jag med dig om att den osäkra medelklassen är fruktansvärt obehaglig.

Ligger mycket i det du skriver.
Lättare att klara av snorkiga personer om man har ett grundmurat självförtroende och en stabil tillvaro.
Greven och reservofficeren med sin ridderlighet tar en ohövlig expedit med en klackspark.
Den högbelånade stressade karriärkvinnan i medelåldern, med arbetarbakgrund i Skellefteå, som bor i villa i Bromma, hon har såklart svårare att klara av en snorkig kille i 20-års åldern som sitter i kassan på Coop. Risken är att hon får ett utbrott mot honom.

Sen detta med bilen, ja visst kan det i vissa fall vara en typ av snobbism att köra äldre bil, men i fallet med min vän i sin 245:a så är det helt enkelt så att han är ointresserad av bilar, med undantag för visst intresse för veteranbilar.

"Häftiga känslor får man inte visa öppet. Det är inte klokt! Det är så djävla galet i överklassen. I arbetarklassen vågar man nog visa lite mera, är nog mognare. I överklassen skall man bli en av samhällets ledande. De är alltid behärskade."

Sagt av en adlig fil kand inom reklam, om sina uppväxtförhållanden under en av intervjuerna i boken "Överklassen i Sverige", skriven utav journalisten Annette Kullenberg.

Kullenberg målar i den ovan nämnda boken "Överklassen i Sverige" upp en bild av två olika typer av överklasser. En historisk som generation efter generation sakta men säkert cementerat makt och förmögenhet. En överkultur grundad på total säkerhet inom materiella och samhällsstatusrelaterade resurser. Människor som så att säga kunnat frigöra sig från de kortsiktiga vinsterna och kunnat bli "naturligt" överlägsna oavsett vad som händer för tillfället i deras liv. Konfronterad emot denna klass av askes när det gäller externa statussymboler utom vid fest och högtid kommer en annan överklass av snabba klipp på börsen och vulgär nyrik vräkighet. Kullenberg beskriver socialdemokratins ingrepp på adelns privilegier i form av slott och släktarv. Den "onaturliga" överklassen kanske man skulle kunna kalla det enligt hennes definition. Men ett dylikt förhållningssätt etablerar ju en strikt konservativ världsbild. Det är här värt att nämnas att författaren enbart intervjuat adliga personer eller individer som betjänar adliga personer. Denna omständigheten både illustrerar hennes tes om en gammal och en ny överklass samtidigt som den delger en del bildande information om den "blast from the past" från ett förflutet som adeln ändå är. Eller är den det? Kullenberg pekar faktiskt på motsatsen, hur adeln till stor del är ihopgift med de stora industrisläkterna som Wallenberg och assimilerats med den nya tidens moderna maktutövare.

Adeln kanske inte har samma juridiska makt idag som på 1800-talet, men den har en extremt diskret och extremt stark makt än idag i Sverige, med kungahuset som krona på verket.

Snorkig snorvalp på Coop vs Brommakärring är ett litet märkligt exempel och illustrerar inte alls vad jag menade. Bättre om vi vänder på situationen. Vi föreställer oss att medelklasskärringen, eller kanske ännu bättre butikschefen, beter sig nedlåtande mot butiksbiträdet. Då hamnar vi i en maktsituation där överklassens ideal om självbehärskning och upphöjd, överseende vänlighet inte fungerar särskilt väl.

Varför ska exempelvis en ambitiös och vanligtvis vänlig snickarlärling ta en massa skit från snorkiga typer i Bromma och låta sig behandlas som skit bara för att det anses tyda på låg självbehärskning att säga ifrån? Om lärlingen ifråga undslipper sig ett "men håll käften på dig kärringjävel och lär dina jävla ungar grundläggande hyfs om du vill ha nån hjälp överhuvudtaget", för att han haft en dålig dag och är trött på respektlösa idioter, då har han "förlorat" i överklassens ögon. Men samtidigt är en smula öppen aggressivitet kanske hans enda sätt att försvara sig och bevara självrespekten i en situation där han redan från början befinner sig i socialt underläge? (Har han däremot på lunchrasten fått veta att han precis cashat hem Eurojackpoten på 752 miljoner blir det genast betydligt lättare att föreställa sig honom ta mer eller mindre vad som helst med en klackspark.)

Överklassens ideal är till för just överklassen men fungerar samtidigt i praktiken som ett sätt att hålla de lägre klasserna på plats. Kan du tala öppet med din överklasskompis vore det intressant att få höra hans åsikt om detta perspektiv på saken.

Vad gäller bilen så behöver den inte vara särskilt gammal. Det viktiga verkar vara att den är enkel och diskret. Jan Guillou är förvisso mytoman men just hans avancerade mytomani gör nog att han snappat upp de rådande överklassnormerna tämligen väl:

https://youtu.be/HDw33iLMKS8?t=85

Fjantig inställning, om du frågar mig. Är du nöjd med en rostig Saab så kör den du. Vill du unna dig en Bugatti så varför inte. Det tyngsta argumentet mot Bugattin är väl snarare i sådana fall att du gör dig till en måltavla för kriminella.

Medelklass och överklass ägnar sig huvudsakligen åt individuella tillika materiella sporter som tennis, padel, segling, fäktning, ridning och golf. En och annan kan också ägna sig åt idrotter som enbart är individuella såsom friidrott, cykling och simning. Ridning och friidrott är nog mest vanligt bland tjejer/kvinnor medan killarnas favoritsport par excellence var tennis i den välbärgade övre medelklass/överklass-orten där jag växte upp. Löpning, bergsklättring, jakt, kitesurfing och cykling är populära medelklass/överklass-fysiska aktiviteter för de som är lite till åren, 35+. De undviker av hävd "flockmentaliteten" som getingar gäckar pepparmynta och därför är sporter som fotboll rödflaggade.

Lägre medelklass var primärt involverade i organiserade kollektiva lagsports-aktiviteter som fotboll, hockey och innebandy. En del höll också på med basket även om just den sporten statistiskt sett är väsentligt mer populär bland invandrare och vit arbetarklass.

Min egen analys: De individuella sporterna är bättre lämpade för de högre klasserna som ska vara ledare och ha egna åsikter osv. Massan eller pöbeln bygger å andra sidan förekomsten av ett homogent klientel vars smak och stil är högst enhetlig, vilket enklast kan åstadkommas genom kollektiva former av aktiviteter som stöper "offren" i samma form. Jag skriver "offren" då människorna som upptas i t.ex ett fotbollslag genuint får offra stora delar av deras personligheter och identiteter i syfte att passa in med vad som är ändamålsenligt för gruppen, de assimileras. Individen är luft; kollektivet är allt. Sådan är mentaliteten och sådan måste den vara för att förtrycket av de lägre klasserna ska kunna fortgå och förmå gjuta undersåtarna till att frodas inom deras respektive position i hierarkin.

Jag menar, stora delar av lagidrotten är baserad på att skapa en lydnad inför auktoriteter hos de involverade aktörerna. De lär sig att foga sig inom maskineriet och bli reducerad till en kugge i ett hjul eller pjäs på ett bräde vilket blir användbart i framtiden då de ska foga sig för en chef/boss istället för en fotbollstränare. Jag bevittnade nyligen en fotbollsmatch i Turin med ett rent ironiskt syfte - en fascinerande upplevelse. En av ledarna skrek sin adept rätt i ansiktet och pekade på sitt huvud med fingret som för att signalera "idiot". Sedan löpte adepten ut på planen och likt kornet som leds av vinden verkade han precis som de övriga undersåtarna helt förlikat sig med den kollektiva träldom, som är deras ofrånkomliga öde.

Excentricitet accepteras och i vissa fall uppmuntras i mycket högre grad hos överklassen än medelklassen, därför brukar t.ex. talfel inte korrigeras. Att överklassen skulle vårda sina bilar stämmer inte - deras bruksbilar är ofta ovårdade eftersom bilen endast ses som ett färdmedel och inget att visa upp, undantaget är om det finns ett samlarintresse för äldre bilar. Överklassen är inte heller lika städfixerade som medelklassen utan det är okej om hemmet är lite dammigt. Traditionella s.k. kunganamn är vanliga, e.g. Oscar, Philip, Johan, Carl, Victoria, Madeleine. Ryska kvinnonamn har börjat bli populära, e.g. Katinka. Man bor på Djurgården, Östermalm, Danderyd, Lidingö, Saltsjöbaden eller Örgryte. Det finns också de som av ekonomiska skäl flyttat till Vasastan, Gärdet, Nacka, Täby och Bromma men är uppvuxna i Danderyd eller på Östermalm. Man har landställe i skärgården, västkusten, Torekov eller Falsterbo och åker på sommarsemester till franska rivieran, Marbella är för nyrika. Man åker skidor i Verbier, Lech, Zermatt eller Courchevel. Gstaad och ST Moritz är för dyrt för den svenska överklassen. Storstäderna som gäller är framförallt London och Paris. Överdrivna intressen för vin, sprit och mat hör snarare hemma i medel- än överklassen. Man studerar i Lund, Uppsala, HHS, KTH eller utomlands i Storbritannien, Frankrike eller USA. Män studerar till jurist, ekonom, civ.ing eller läkare. Kvinnor kan studera humaniora, HR, mode eller kommunikation. Golf, jakt, tennis och segling är vanliga fritidssysselsättningar. Den klassiska bildningen är tyvärr numera ganska bristande. Man är artig men vågar säga till om man blir dåligt behandlad. Man klär sig diskret och efter tillfälle. Dubbelknäppta, kritstrecksrandiga och tredelade kostymer undviks. Överklassen feströker till skillnad från medelklassen.