Lite grand från Granskningskommissionen om vittnet Jan A.
"
Jan A ansåg att Leif L successivt lagt till bitar i sin
berättelse och hittat på. Jan A fann detta mycket besvärande.
När Christer P kom på tal berättade Jan A spontant att han varit
klasskamrat med denne och att han därför visste hur Christer P var som
människa.
Det var jobbigt att gå i samma klass som Christer P. Han
gjorde hyss och ofog, men erkände aldrig. Alla kunde veta vem det var
men Christer P rörde inte en min.
J
an A fick därför en chock när han hörde om misstankarna mot Christer P. Nästa chock fick han när TV
visade en smygfilmning av Christer P, där man såg hur denne rörde sig.
Jan A fortsatte:
och just det här när han liksom vänder sig om och skall springa iväg, just
den bilden, samma bild på mordplatsen, just det här och tar det här första
steget, det är det som klack till va.
Det där har jag liksom också berättat för
Leif L, att jag kände Christer P och att vi hade gått i samma klass då och
jag visste ju hur han var.
Så liksom just min spontana reaktion, det
förvånade mig liksom inte alls att det kanske kunde vara han.
För det går man ju inte ut och säger att det var han, man kan ju inte säga mer än vad
man har sett och eftersom min bild av, det var ju en ryggtavla på en
människa som sticker iväg så det fanns ju liksom inte en chans att se.
Och jag menar på, att se ansikten på det avståndet där vi befinner oss när det
smäller det gick liksom inte att göra.
På ytterligare frågor ville Jan A inte sträcka sitt igenkännande längre än
till att gärningsmannens rörelsemönster påminde om Christer P.
Sidan 87
https://www.regeringen.se/49bb76/contentassets/126003cf7f424174863bb0cc252ba919/granskningskommissionens-betankande-i-anledning-av-brottsutredningen-efter-mordet-pa-statsminister-o lof-palme-del-3