Citat:
Ursprungligen postat av
sweetbutcrazy
Har alltid vägrat Mirtazapin och andra mediciner som kan öka vikten. Visst att jag behöver gå upp i vikt men i och med anorexin behöver jag ha någon slags kontroll, jag vill kunna räkna mina kalorier och vid vägning stämmer det överens med själva kaloriintaget. Så slipper jag få några obehagliga överraskningar.
Pratade med en läkare innan och fick absolut inte höja. Han hävdade till och med att det jag tar nu är för mycket i förhållande till min vikt.. Frågade då om de strikt följer doseringarna som står i FASS, fick bara till svar ”det är individuellt.”. Tog upp att mitt blodtryck och alla värden ser bra ut, jag har gått upp i vikt varje vecka sen jag fick tillbaka elvansen och nämnde att jag gått ner vid senaste vägningen eftersom elvansen inte funkar och om ni inte gör någonting så kommer jag fortsätta rasa i vikt. Jag grät men det enda han kunde säga va ”det kommer bli bra, hejdå”. Sämsta läkaren de får skylla sig själva om jag rasar i vikt nu
Ajaj det låter inte kul du. Du kan alltid be om en second opinion, att någon utomstående uttalar sig i frågan. Och be dem dokumentera att du gått upp i vikt men sedan du upplever att effekten dalat så har vikten gått ner/planat ut och blodtryck (och puls antar jag) ser bra ut men de tycker ändå inte att du ska ha ökad dos pga x och y. Be om ett resonemang i journalen eller i ett skriftligt utlåtande till dig eftersom du inte förstår. Om jag läser FASS rätt så kan väl 6-åringar ha upp till 70 mg men det är väl å andra sidan inte så vanligt. Hur som helst låter det märkligt att säga att du har för mycket för din vikt.
Mirtazapin ökar din aptit men det sänker inte din metabolism på något sätt, så räkna kalorier kommer fotfarande att stämma överens med vågen. Men jag gissar att det kanske inte är bristande aptit som är problemet egentligen. For what it's worth, tyckte att det var en bra medicin när jag hade den. Gick inte upp särskilt mkt i vikt, två kilo kanske på några år, men det är ju olika.
De kanske gjort en dålig bedömning men i all välmening vill jag råda dig att inte försöka tänka att de får skylla sig själv, jag tycker det låter som en destruktiv offermentalitet som inte hjälper dig. Det är ofta en del av problematiken med psykiskt lidande, kanske också anorexi, och dessutom kanske du faktiskt är/har varit ett offer på många sätt (är ju ofta så för många av oss psykpatienter). Men du måste liksom fokusera på dig själv,inte på hur han får skylla sig själv. Du kanske vet det redan, och lättare sagt än gjort. Talar av egen erfarenhet, men ber om ursäkt om jag är fel ute. Önskar dig lycka till!
Edit PS. Fluoxetin är en SSRI som är neutral eller till och med svagt viktminskande (väldigt lite), bra att veta ifall du låtit bli SSRI pga rädsla för viktuppgång.