NATO-kompatibel innebär väl endast att det är produkter som är anpassade för deras logistik/kommunikations-system och dyl, dvs. en standard.
Då många av de länder vi samarbetar med i div. insatser också anv. den standarden kan man anv. varandras logistikkedjor och det blir då billigare för samtliga.
Hade någon annan standard varit mer spridd bland de länder vi oftast samarbetar och övar med hade vi valt att köpa in vapen och ammunition med den standarden.
Vad gäller val av tillverkare närmare oss geografiskt känns det som att det existerande alternativet är Nexter. Ett europeiskt alternativ, de är helägd av franska staten och har 120mm saboter.
Samtliga alternativ med utarmat uran går ju fetbort, Gröna Khemererna och deras kolportörer skulle gå i taket om vi inhandlade krigsmateriel, tillverkat i
URAN...(
SIC!)
Vad gäller att köpa sv. tillverkat: Säkert möjligt att få in licenstillverkning i avtalet, OM vi har som har något företag med den typen av kompetens.
Fast varför bry sig, det är kaffepengar i sammanhanget. Hade det däremot utgjort ett inköp av vapen och inte ammunition hade vi garanterat försökt klämma in inhemsk licenstillverkning, men det är ju helt andra summor och helt andra upphandlingstider... (Läs år.)
Norsk/Finsk ägda NAMMO har licenstillverkning av Nexters övningsammuntion, de skulle möjligen kunna göra det. Men varför krångla till och dra ut på tiden för att få köpa "skandinaviskt"...
Dessutom skulle få (antagligen inget) företag skulle nappa på att bygga upp (ens om staten står för kostnaden) kapacitet för att licenstillverka ett fåtal saboter...
Då återstår att anv. befintligt statligt bolag alt. skapa ett. Inte speciellt väl anv. pengar i en redan tunn försvarsbudget...