Tror ni livstids fängelse kommer hålla om Malmö Latin-mördaren döms?

Det kommer emellertid även fortsättningsvis finnas möjligheter att beakta den tilltalades ålder vid straffmätningen för allvarlig brottslighet. I de fall den tilltalades handlade har stått i samband med hans eller hennes bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga finns det en skyldighet att, i enlighet med 29 kap. 3 § första stycket 3 brottsbalken, beakta den omständigheten i mildrande riktning vid bedömningen av brottslighetens straffvärde. Utrymmet att beakta bl.a. denna förmildrande omständighet har vidgats genom 2010 års straffmätningsreform (se prop. 2009/10:147 Skärpta straff för allvarliga våldsbrott m.m. s. 26–30). Den hittillsvarande ordningen medför att det normalt sett inte finns anledning att tillämpa den aktuella strafflindringsgrunden då den till viss del tar sikte på samma omständigheter som den generella ungdomsreduktionen (jfr NJA 2000 s. 314). I likhet med vad utredningen, Hovrätten för Västra Sverige, Helsingborgs tingsrätt, Malmö tingsrätt, Uppsala tingsrätt, Åklagarmyndigheten och Linnéuniversitetet bedömer kan det dock förmodas att den bestämmelsen kommer att tillämpas oftare i de fall den tilltalades ungdom inte i allmänhet ska beaktas vid straffmätningen. En sådan utveckling bör inte, som Uppsala tingsrätt befarar, riskera att påverka förutsebarheten och enhetligheten i praxis negativt. Domstolen ska fortfarande enligt den grundläggande straffmätningsbestämmelsen bestämma straffet med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning (jfr prop. 2009/10:147 s. 28). För att den aktuella strafflindringsgrunden ska tillämpas ska det, som framhålls av Åklagarmyndigheten, även fortsättningsvis krävas att den unga lagöverträdarens utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga varit bristande jämfört med andra i samma ålder och att det funnits en samband mellan denna brist och brottet (samma prop. s. 45).

Sammanfattningsvis anser regeringen att särbehandlingen av unga myndiga lagöverträdare vid påföljdsvalet bör slopas helt och inte, som Malmö tingsrätt och Stockholms universitet (Juridiska fakultetsnämnden) ger uttryck för, avgränsas utifrån brottets allvar. Kravet på särskilda skäl för att döma lagöverträdare i åldersgruppen 18–20 år till fängelse bör alltså tas bort och påföljdsvalet för den åldersgruppen som utgångspunkt ske utifrån samma regelverk som för andra myndiga lagöverträdare.

Även ungdomsvård bör som huvudregel endast tillämpas som påföljd beträffande brottslighet som begåtts före det att den unge fyllt 18 år. Eftersom det förekommer att personer som har fyllt 18 år kan vara föremål för åtgärder enligt socialtjänstlagen och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga bör det, som Påföljdsutredningen och Åklagarmyndigheten föreslår, emellertid finnas en möjlighet att döma den som begått ett brott efter det att han eller hon fyllt 18 år till ungdomsvård, även om det bör ske med restriktivitet. På så vis ges möjlighet för socialtjänsten att inom ramen för påföljdssystemet stödja ungdomar i åldersgruppen 18–20 år. Ibland kan det nämligen framstå som lämpligast att låta pågående vårdinsatser mot den tilltalade enligt socialtjänstlagen eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga fortgå utan avbrott under förutsättning att åtgärderna framstår som tillräckligt ingripande (jfr SOU 2012:34 band 3 s. 820–822). Den som har begått brott efter det att han eller hon fyllt 18 år bör därför få dömas till ungdomsvård om det finns särskilda skäl för det.