Ska man behöva lägga ner sitt filmintresse pga all woke?

Jag antar att du med filmstödsnämnden menar Filminstitutet. Ja det låter rätt tokigt, nu när jag fått veta av dig vad den andre skribenten refererade till. Tack för det. Men jag ser fortfarande inget hinder i den konstnärliga friheten.

Negrer syns inte överallt annars. Absolut inte i den omfattning de syns i reklam och PK-media.

Däremot syns de allt oftare i enkla jobb, sittandes på caféer och i bidragskön. Men illustreras sällan så i media eller reklam.

Att uppmärksamma systematisk rasistisk propaganda är inte att vara "kränkt".

Ah. Du är regim-apologet. Ett svin således.

Dra åt helvete, ditt regim- och systemlojala patrask.

Det klassiska Hollywood hade inte heller konstnärlig frihet i den meningen. Studiosystemet betydde att både regissörer och filmstjärnor i princip var kontraktsbundna till en viss studio under flera år och oftast måste jobba med personer ur studions eget stall (såvida inte en viss skådis tillfälligt "lånades ut" till en regissör eller producent utanför den egna studion).

Varken Hitchcock, Orson Welles, Victor Fleming eller andra kända regissörer från den epoken kunde räkna med att utan vidare ha tillgång till de skådespelare de ville ha - även om pengarna inte hade varit något problem.

Jag tycker att ett filmintresse är nog bäst att avveckla, annars kommer du mest irritera dig och vara besviken. Klart du kan kolla film ibland eller tom ofta, men skruva ner förväntningarna och själva intresset för det. Kanske luta dig åt lita andra genrer, postapokalyptiska filmer, scifi, och skräck och hålla dig långt borta från "historiska" filmer och fantasy med rasifierade i europeiska rustningar.

Just det där, negeralver, negervikingar, negerriddare är det som irriterar mest.

Det stämmer bra. Men även penar kunde vara ett problem. Hitchcock kunde inte få pengar till psycho (fick finansiera filmen helt själv), chaplin startade United artist. Men det svenska systemet påminner mer om sovjet med politiska kommisarier än det mer komplexa hollywood.

Föreställ dig att att senator McCarty inte bara jagat kommunister utan även bestämt vilka filmer som skulle få göras, dragit upp riktlinjer för vad som fick skildras osv.

Och bara för att Hollywood fungerat illa rättfärdigar det inte att svenska filmstödsnämden också bär sig illa åt.

Du verkar inte riktigt förstå syftet med reklam. Här kommer dagens chock för dig: Poängen med reklam är inte att skildra verkligheten så detaljtroget som möjligt.

Reklamens enda syfte är att förföra konsumenter till att köpa säljarens produkter. Efter den ”massinvandring” Sverige enligt högertroll som dig har varit utsatt för i årtionden är landet nu sprängfyllt av mörkhyade konsumenter. De är också mottagliga för reklam.

Jag gissar att man som svart person i ett vitt majoritetssamhälle identifierar sig mer med ett företag som har med folk som ser ut som en själv i reklamen än med ett företag som tillämpar etniskt rensad marknadsföring av det slag du trivs med.

Sen kan man antagligen inte bortse från det faktum att Sverige innehåller en god portion vita som inte är rädda för svarta människor och därför inte blir skrämda av reklam som innehåller just sådana.

Jo, och det fanns även en moralkod under Hollywoods guldålder, som bestämde hur sex fick skildras och diskuteras. Många ord var förbjudna, det fanns en gräns för hur många sekunder en kyss fick vara, och liknande. Så visst fanns det begränsningar även där och då... I vår tid blir begränsningarna andra.

Det bästa skulle väl vara om det inte fanns några begränsningar och styrningar alls (utom de helt uppenbara - man kan förstås inte visa hur grafiskt våld eller sex som helst för en vanlig biopublik, som inte aktivt sökt sig till den sortens material). Utan att varje konstnär skulle få skapa fritt, och få lika mycket eller lika litet stöd ifrån skattebetalarna oavsett vad filmen handlar om, oavsett hur många män respektive kvinnor det är i filmen, och vilken hudfärg eller sexuell läggning de har, och vilka yrken de framställs i.

Så sent som 1989-90 utsattes Denys Arcands kanadensiska drama Jesus från Montreal för en välorganiserad distributionsbojkott i USA, pådriven av fundamentalistiska kristna grupper, Moral Majority osv - en bpojkott som gjorde det nästan omöjligt att få se filmen på bio på de flesta håll i USA. Vad jag förstår behandlade filmen (som också vann Jurypsiet i Cannes och nominerades till en Oscar för bästa utländska film) Jesus med respekt, men det räckte inte för de här gruppperna, de ville att det bara skulle få se ut som när Max von Sydow spelade Jesus (i Arcands film placeras evangeliernas händelser, eller paralleller till dem, i en nutida storstadskontext).

Men det är svårt att tänka sig en totalt utjämnad spelpan för film, just pga de väldiga kostnaderna för att göra långfilmer med professionell kvalitet. Det är väldigt mycket högre kostnader än för att skriva en roman eller sätta upp en pjäs, alltså behöver man investerare bakom även om regissören är ganska känd.

Jo, jag vet. Men STATEN ska i alla fall inte styra - då blir det ju som i det gamla (och kanske nygamla...) Sovjet. Att investerare vill vara så säkra som möjligt på att filmen går hem på biograferna, är något helt annat. Och inte konstigt alls.

Håller med, och Filminstitutet har på senare år (under den hopplösa Anna Serner) verkligen ägnat sig åt politisk woke-aktivism.

Problemet bottnar, som så ofta i svensk media numera, i att landet tycks för litet för att ha många jämnstarka aktörer, produktionsbolag och förlag/utgivare. samtidigt. I dagstidningsbranschen finns det nu bara några få stora koncerner med Bonniers och Schibsted i spetsen

Ja det är syftet med reklam, korrekt. Och syftet är uppenbart inte enbart att marknadsföra den produkt som säljs för pengar utan även att påverka politiskt att normalisera ett mångkulturellt sverige fullt med negrer.

Svensk reklam innehöll redan för 20 år sedan ca 10X så stor andel negrer som det då fanns i sverige, uppenbart inte med syftet att få negrer att köpa deras produkter då de bara var ca 1% av befolkningen och med dålig ekonomi.

Att observera detta har inget at göra med din halmgubbe "vita som inte är rädda för svarta människor och därför inte blir skrämda".

Att inte ha med påtvingad månkultur i exempelvis TV-serier verkar däremot väcka sådan rädsla och ångest hos rasismofober att det måste bort och ersättas med mångkultur för att få finnas kvar. Den sista brittiska serien påtvingades mångkultur ganska nyligen, Midsumer murders. Sverige har massor med sådana exempel, om det finns någon enda kvar utan systematiskt påtvingad obligatorisk neger eller motsvarande.

https://www.theguardian.com/media/2011/mar/15/midsomer-murders-producer-race-row