Varför detta hat emot judar?

Klart man hatar judar som vill förinta dom europeiska folken.
Annars är man nog en jude själv.

Det finns en judisk skola i Stockholm. Några gånger har den bevakats av kpist-beväpnad polis. Under 2010-talet minns jag att det dels var dagen efter att en vakt blivit skjuten till döds utanför en judisk lokal i Köpenhamn och dels efter terrordåden i Frankrike där bl.a. en terrorist höll gisslan i en kosherbutik och sköt ihjäl fyra personer.
Antar att copycats hotat med liknande dåd mot svenska judiska mål.

Bäst kommentar hittills. Du sammanfattar sjukt bra. Tack.

Helt överens med dig. Ett jävla ältande om juden hit och dit.

+ 1

Självklart bör man hata sin värsta fiende. Juden vill förstöra Sverige och alla andra vita kristna länder på denna jord.

Finns gott om vita människor som hatar judar, mer intensivt än vad du tror och vet. Finns gott om etniskt svenskar som avskyr judar men som inte kategoriserar sig som nazister. Som grupp har judar uppnått enormt inflytelserika maktpositioner och det är inte ändamålsenligt enligt vissa. Bara för att du har tunnelseende och inte ser eller upplever diverse problematik innebär det inte att de inte existerar. Hatet från MENA är ju primitivt och inte mätbart med hatet som växer i väst.

Missnöjet mot judarna sträcker sig tillbaka till forntiden, och historiografiska studier på judars relationer till icke-judar ger vid handen att forntida antisemitism, precis som idag, ofta bottnade i praktiska sakförhållanden och judiskt beteende, snarare än i religiösa meningsskiljaktigheter, vidskepelser eller irrationalitet. Antisemitismens nästan komiskt "begripliga" och icke-gåtfulla karaktär måste anses vara en röd tråd i europeisk antisemitism genom årtusendena, vilket så klart står i stark kontrast till kontemporär judisk apologetik på området, som, tvärtom, vill göra gällande att antisemitisk kritik mot judar är fundamentalt irrationell och "obegriplig".

I grunden har kritiken mot judarna handlat om ekonomisk exploatering och andra former av utsugning och parasitism. Så tidigt som på 400-talet före Kristus var allmänhetens erfarenhet och förståelse av judar redan svärtad av folkgruppens omoraliska och skoningslösa beteende gentemot sina icke-judiska medmänniskor. I en dikt från 416 f.Kr. skriver t.ex. den romerske poeten Rutilius Claudius Namatianus:

For a sullen Jew was guardian of the spot,
An animal that spurns at sound human food.
He charges our bill for the bushes disturbed, the sea weed,
Struck with our sticks, and clamours that his loss
Is grievous in the water that we drink.

Rutilius kritik mot den judiske godsägarens skamlösa debitering av kostnader för "bushes disturbed", "the sea weed, struck with our sticks", och "the water that we drink", resonerar starkt med kommande epokers judekritik, som nästan alltid var reaktionär i sin natur och hade sin grund i judiskt beteende snarare än i fördomar och blint hat. Några århundraden senare skriver den romerske kejsaren Claudius sitt kända brev till judarna:

I command the Jews not to agitate for anything beyond that which they have hitherto enjoyed, and not from henceforth, as if they lived in two cities, to send two embassies — a thing which never occurred before now – nor to intrude themselves into games and elections, but to profit by what they possess and to enjoy in a city not their own an abundance of all good things, and not to introduce or invite Jews who make voyages to Alexandria from Syria or Egypt, thus compelling me to conceive the worst suspicions.

Claudius deklaration till judarna i Alexandria finner intressanta paralleller i moderna judars närhet till radikala reformrörelser och 1800- och 1900-talens "kritikultur", som sökte nedmontera och omdefiniera traditionella sociala och kulturella institutioner i Västvärlden för att göra civilisationen så "användarvänlig som möjligt för judar", för att citera ADL-juden Abraham Foxman.

Den antisemitism som låg till grund för medeltidens kristna hat mot judarna har ju egentligen sin begynnelse redan vid de första judarnas inträde på den europeiska kontinenten, där de omedelbart omvälvde den sociala och ekonomiska strukturen med hjälp av sina enorma finansiella tillgångar och sin långa erfarenhet av ekonomisk exploatering. En kontinent som tidigare åtnjutit en organisk ekonomisk utveckling som stod i harmoni med traditionella europeiska klassindelningar och som resulterade i feodalismens framväxt blev plötsligt ett ekonomiskt slagfält där juden såg sin chans att röva åt sig tillgångar genom att till en början finansiera den tidens kvasimaktelit, riddarna. Riddarna behövde tjänare, hästar, utrustning och tjänstefolk, och i takt med den militärteknologiska utvecklingen kom riddarna att skilja sig från allmogen på ett allt tydligare sätt, och de ekonomiska medlen som krävdes för att upprätthålla ett riddarskap var omfattande, något som judarna var mer än villiga att bistå med i form av ockerlån. Detta resulterade i att riddarna, av naturliga skäl, blev en slags tidig aristokrati, och en paternalism växte fram i Europa mellan riddare och bonde. Trots den "skiktade" sociala strukturen var regelrätt exploatering av allmogen ovanlig (och riskabel), och systemet utgjorde i allt väsentligt en slags harmonisk social struktur som gjorde det möjligt att upprätthålla en balanserad och koordinerad nationell gemenskap i sken av snabbt föränderliga geopolitiska förhållanden. Mot denna bakgrund inträdde judarna som en slags käpp hjulet, och skapade snabbt en obalans i de ekonomiska maktförhållandena, vilket tydligt kan skönjas från de historiska källorna så tidigt som på karolingernas tid och i Narbonne, där judarna redan då ansågs vara en extremt förmögen maktelit. Judiska finansiärer slet upp det sociala arrangemanget, vilket ofta resulterade i uppror. Så sent som 1907 resulterade judisk ekonomisk exploatering i kvasifeodala Rumänien i det kända bondeupproret samma år.

När de första judarna anlände till de brittiska öarna i samband med normandernas invasion kom de med enorma rikedomar, och upprättade ett slags ekonomiskt herravälde som, liksom i Frankrike, utgjorde en symbiotisk svulst på den inhemska makteliten, och judarna åtnjöt därmed en hög grad av kungligt beskydd, en trend som höll i sig till upplysningstiden och parlamentarismens framväxt i Europa. Den brittiske historikern Lionel Abrahams skriver t.ex. att judarna "brought with them money, but no skill in any occupation except lending it out at interest". Andra forskare såsom P. Elman har lakoniskt kunnat konstatera att "the obvious function of the Jews in regard to the general population was that of money-lending". Ekonomen A. M. Fuss skriver att engelska judar "were primarily engaged in money-lending, rather than trade or commerce. […] In fact the charters issued by Kings John and Richard specifically provide protection for their money-lending activities". Historikern J. M. Rigg skriver att det inte finns några bevis "to suppose that the English Jews of this period got their living in any considerable numbers in any other art or craft. […] It is therefore probable that the capital with which the community started in the country was very considerable".

På grund av sin inflytelserika ekonomiska roll så åtnjöt judarna systematiskt beskydd från kungen och aristokratin, ofta till allmogens och adelsmännens förtret. Abrahams skriver t.ex. vidare att "from their first arrival in the country, they had enjoyed a kind of informal Royal protection". Kung Henrik II av England "gave and secured to the Jews special privileges so great as to arouse the envy of their neighbors" och "placed them under the special protection of the royal officers in each district". Det starka skydd som judarna åtnjöt berodde till stor del på det symbiotiska förhållandet mellan judarna och hovet, en relation som alltid karaktäristerat judarnas uppehälle i Europa under absoluta monarkier.

Judarna hade således fria tyglar att förgripa sig på allmogens och de lägre adelsmännens oförmåga att betala tillbaka lån, och enorma mängder fastigheter och egendom föll i judiska händer, som sedan delvis "betalades" till kungen för beskydd och privilegier. Systemet var enligt P. Elman utformat för "the transfer of land from the small landowners to the upper stratum". Till skillnad från föreställningen att judarna var en utsatt minoritet så tillhörde man en skyddad samhällselit som levde i symbios med kungadömet. Irven Resnick skriver t.ex. att judarna var "agents of hated royal fiscal policies".

Den finns en föreställning inom judisk apologetik att judarna "tvingades" in i extremt lukrativa affärsverksamheter, en myt som i allt väsentligt krossats i modern historiografi. När man i England fick nog av judiskt ocker och kungen slutligen genomdrev anti-ockerlagstiftning så kallade man t.ex. in italienare för att fylla behovet av utlåningsverksamheter för hovet, och judarna började då med myntklippning istället – ett faktum som bl.a. föranledde utvisningen av judarna från England år 1290. När ocker och utlåning förbjöds så påverkades i mångt och mycket även kristna bankverksamheter, men lagarna tolkades som anti-judiska då professionen var så fullständigt dominerad av judar att det i princip kunde beskrivas som ett monopol.

Och monopol var något europeiska judar aktivt lobbade för, speciellt för sina utlånings- och pantverksamheter. I Italien hade t.ex. judarna fullständigt tagit över pant- och utlåningsmarknaden, såsom man senare kom att göra i bl.a. USA. Enligt forskaren Raymond Scheidling så utgjorde pant och utlåning "the entire raison d’être for a Jewish community". Antonio Ferrari konstaterade så tidigt som på 1500-talet att judarna "enjoyed an actual monopoly in the lending business", monopol som i vissa fall lobbats fram av judarna själva. Enligt Leon Poliakov så lyckades 1400-talsjudarna i Italien lobba igenom exklusiva monopol på utlåning genom att vända sig till och muta lokala makteliter, vilket resulterade i att "to start with, pawn-broker’s licenses for Christians were no longer renewed. Then at the end of 1437 the monopoly of lending was granted to a Jewish group".

I slutet på 1700-talet och i samband med framväxten av traditionell bankverksamhet så diversifierades judisk ekonomisk aktivitet. Den uråldriga formen av judisk ockerutlåning skiftade istället sakteligen till att bl.a. innefatta försäljning på kredit, vilket innebar en möjlighet att stanna i lånebranschen samtidigt som man involverade stora mängder lös egendom i verksamheten. I Östeuropa tog denna judiska innovation formen av pubägare, där judar snabbt fick ett direkt monopol på alkoholförsäljning och produktion, och sedan försatte lokala bönder i skuld genom att sälja alkohol på kredit och uppmuntra till alkoholism. Enligt forskaren M. Davis så hade judar "an exclusive monopoly on the production and sale of alcohol", och judisk alkoholförsäljning på kredit resulterade ofta i att lantbrukare tvingades lösa in sina gårdar till judarna, som sedermera kom att besitta enorma mängder fast egendom som kunde hyras tillbaka till bönderna.

De verkar smartast, bra kvinnor, bra barn, familj umgås osv

Vad har nazister 😔

Med parlamentarismens framväxt och medborgarskapskonceptets inträde så var judarnas roll som en exklusiv maktelit hotad, och judenheten tvingades förändra sina gruppevolutionära strategier. Istället för att leva i symbios med en monark under kungligt beskydd så började judarna istället delta i sociala reformrörelser.

Världens första mångkulturalister var i allt väsentligt de gamla hashkalah-judarna, som lobbade för judarnas tillträde till medborgarskapet och därmed rösträtten och politiken. Under samma tidsperiod insåg inflytelserika judar hur demokratikonceptet kunde utnyttjas och missbrukas via massmedia. Mäktiga pengajudar i USA och Storbritannien köpte tidigt upp inhemska nyhetsmedier, som sedermera kom att användas för att lobba för allt från sionism till mottagande av judiska "flyktingar" från Tsarryssland.

Radikala reformrörelser såsom kommunismen var ofta nästan helt judiska. Sovjetunionens mensjeviker och bolsjeviker dominerades av judar, och i Västeuropa och USA var judarna (när de inte ägnade sig åt marxism och politiska uppror) tidiga med sina försök att problematisera och "låsa upp" det "patologiska" europeiska sinnet i form av psykoanalys, kvasivetenskaplig sociologi, Frankfurtskolan och vithetsstudier. Liksom sina forntida förfäder fortsatte de efter andra världskriget att dominera finansmarknaden, men innoverade på flera fronter med sitt starka engagemang i Hollywood, pornografi, spel och dobbel, snabblån, pantverksamheter, ekonomisk brottslighet, mm.

Judarnas ekonomiska och sociala profil i Västvärlden är anmärkningsvärd i jämförelse med den inhemska befolkningen. Det är ganska okontroversiellt inom etnologisk, kriminologisk och sociologisk forskning att judar har en väldigt särskild relation till pengar och att gruppens ekonomiska aktivitet i Västvärlden utmärker sig markant i jämförelse med befolkningen som helhet, både i modern och i historisk bemärkelse. Beteendet och mönstret är observerbart över långa sträckor av historisk tid. Till exempel så har den israeliske kriminologen Menachem Amir konstaterat i sin studie "Criminality Among Jews: An Overview", att "the Jewish crime rate tends to be higher than that of non-Jews and other religious groups for white-collar offenses, that is, commercial or commercially related crimes, such as fraud, fraudulent bankruptcy, and embezzlement". Andra studier såsom "White-Collar Crimes and Criminals" av Stanton Wheeler kunde konstatera att protestanter och katoliker var underrepresenterade i ekonomisk brottslighet medan judar var kraftigt överrepresenterade med 15,2% av de dömda för ekonomiska brott. Wheeler erkänner öppet att "[i]t would be a fair summary of our data to say that, demographically speaking, white-collar offenders are predominantly middle-aged white males with an over-representation of Jews". I boken Crimes of the Middle Classes: White-Collar Offenders in the Federal Courts av David Weisburd så konstaterar man att judar utgör ungefär 2% av USA:s befolkning men begår 9% av "lägre" kategorier av ekonomisk brottslighet, 15% av "mellankategorier", och åtminstone 33% "högre" kategorier av ekonomisk brottslighet. Föreställningen att judar skulle vara extra trovärdiga, noggranna eller duktiga i sina ekonomiska aktiviteter är helt enkelt fullständigt ohållbar, speciellt i sken av judarnas väldokumenterade historia av ekonomiskt tveksamma verksamheter ända sedan normandernas invasion av England och fram till Tsar-regeringens fall i Ryssland. Listan med högprofilerade judiska skojare i länder som USA, Storbritannien, Ryssland och Israel kan göras lång, och handlar inte blott om några miljoner dollar utan om hundratals miljoner och miljarder dollar i bedräglig ekonomisk verksamhet.

Älskar judar. Israel är en fantastisk plats.
Återinrätta Judea och släng ut alla inkräktare.

Jag håller med. Ofta är det ju foliehattarna som har problem med judar. Enligt dem så ska judarna tydligen försöka skapa något världsherravälde. NWO och så.

Var ser du hat? Upplysningar om den juiska agendan är inte hat, utan just upplysningar. Konstigt kan tyckas, då judarna låg bakom den sk "upplsyningstiden" med sina marionetter som Napoleon Bonaparte med flera andra.