Melodifestivalen drar verkligen till sig Sveriges allra största attenionwhores.
Normala vägen för en artist förr i tiden var ju att man började från tidig ålder och tränade, tränade och tränade och spenderade tid på sin musik flera timmar varje dag.
Idag verkar de flesta komma från TV-rutan och sen fått för sig att de måsta göra musik för att få mer tid i rampljuset och få utlopp för sin narcissism.
Ta en sån som Lance Hedman. Med i Let's dance, Behandlingen och går ut i kvällspressen och pratar om sin uppväxt i all oändlighet och sina droger och nu har han fått för sig att han kan vara artist också eftersom han haft halvkända föräldrar.
Och nyss såg jag att Gina Dirawi som började som någon Youtube-bimbo ska satsa på en musikkarriär. För bara man har varit programledare så är det ett tecken på att man kan sjunga och göra musik också tydligen.
