Min läkare ska sluta, ger upp livet snart

Mår inte optimalt för att kunna läsa fråga rätt, tackar för påminnelsen om att jag ska svara på frågan.

Läkaren gör inget särkilt, förutom skriver läkarintyg och vill byta mina mediciner fast jag säger nej. Läkaren har jag bara träffat en gång fysiskt och resterande gångerna var det via telefonen. Så jag förstår inte själv varför jag är "besatt/berörd" över att hen ska sluta. Asså mer kanske att jag tycker att jag har fått en läkare som är duktig och vet vad hen gör.

Jag har aldrig haft en partner och är inte riktigt intresserad av att skaffa. Jag förstår också vad du är uteefter och tro mig jag har suttit hemma och analyserat/frågat mig själv en hel del.
Jag träffar aldrig någon i den motsatta könet och känner inte heller någon i den motsatta könet. Visst jag hade visa i min klass men de umgicks jag aldrig med. Nu när jag är klar med gymnasiet så har jag verkligen tappat sociala kontakten över allt. Varken killar eller tjejer träffar jag, så hur är det möjligt för mig att skaffa? Jag är inte den som går på krog/fester heller och vill inte söka upp på tinder för att hitta en partner.

I vilken kommun bor du? Försök hitta nya vänner, far på sociala evenemang osv, att ta livet av sig är väl jävligt onödigt enligt mig men alla sköter sitt och gör vad man vill med sitt liv men lidandet du skulle ge sin familj är något att tänka på.

Om du har någon typ av missbruk så är det det första du ska ta tag i för att få ett bättre mående, det inkluderar att äta, ingen mår bra av att äta för lite, näring är det viktigaste man har i livet utan det mår man bra, blir alltså självförvållat dåligt mående.

Vilka mediciner står du på?

Få vad att stå rätt till? Ditt "förhållande" med läkaren?

Jag förstår att du mår väldigt dåligt så jag råder dig verkligen att kontakta psykiatrin angående dina självmordstankar.

Men försök att inte blanda in din nuvarande läkare i det hela. Kontakta inte honom för att säga att han är anledningen till att du nu vill ta ditt liv, det vore ju en form av utpressning och psykisk misshandel även om syftet inte är att skada honom.

Stod på Brintellix 20mg/varje morgon. Atarax, Alimemazin, Theralen (gammal utskrivet) , Nozinan vid behov för ångest/sömnbesvär.

Aldrig haft missbruk, dricker aldrig, har aldrig rökt och är mycket duktig människa med andra ord. Dock lite svårt med maten i dagsläget.

Bor i storstad, mer kan jag inte säga haha. Dock så har det varit lika tråkigt de alla åren i denna staden. Samma affärer och samma utbud.

Jag kommer verkligen inte att kontakta min läkare för att berätta att jag kommer ta livet av mig på grund av hen. Dock kan det finnas en underliggande faktor som utlöser mina självmordstankar som jag inte vill då hen ska sluta och jag känner att jag blir ju övergiven.

Om jag nu är dignoserad med borderline som någon nämnde så är det i första hand att kunna lösa dessa symptomerna som drar så hårt på mig och mitt psyke. Dock är jag verkligen i dålig skick nu när jag har varit utmattad så länge och dödslängtan har ökat med tiden. Vill bara tillägga att min läkare är i det samma kön som mig, dvs så är det inte "kärlek" som jag hade beskrivit förhållandet till läkaren. Utan det är mer som att jag känner mig omhändertagen över min läkaren för att hen ger mig uppmärksamhet och stöd.

Du kan ju berätta för läkaren att du verkligen tycker att det känns jobbigt att hen ska sluta, menar inte att du borde dölja det helt och hållet för det är ju inte heller bra. Misstänker hen borderline så kommer hen ju att ha förståelse för dig oavsett.

Om läkaren är bra så ser hen säkert till att din nästa läkare också blir en så bra "match" för dig som möjligt.

Det är just tankarna om att du känner dig självmordsbenägen över att den nuvarande läkaren ska sluta som du behöver få hjälp med av en annan läkare.

Absolut, hoppas att det går att förklara nu när man mår som sämst. Tackar för tipset iallafall.

Börja plugga så hittar du ny umgängskrets, det är nyttigt för välmåendet också, men du måste börja äta, ska vara minst 2000 kalorier per dag av riktig husmanskost.

Hade redan börjat studera men det blev för jobbig att jag hoppade av. Nu är det jobbigt att återta allt och därför inväntar jag.

Dock är jag fortfarande så sjuk och självmordsbenägen att jag har svårt att klara av vardagen. De jag lärde känna i universitetet var inte min smak, konstiga och hade svårt att hålla kontakten. Är inte intresserad av lära känna andra i andra städer då jag har svårt att ta mig runt under min studietiden.

Vad gör du om dagarna då? Att sitta och tycka synd om sig själv gör absolut ingen nytta, skadar mer.

Kom ihåg att det är lika synd om alla i denna värld och resterande befolkning klarar av vardagen.

Jag förstår att du tycker att det är jobbigt, men det är ju inte så mycket att göra åt detta. Du kan ju försöka se positivt på situationen, om du orkar och kan, för det finns ju möjlighet att du kan få träffa en ny läkare som du klickar med.

Sen undrar jag vad du menar när du skriver att du "tänkt dig livet med den här läkaren", och även kallar honom/henne för din "kärlek"?

Tycker absolut inte synd om mig. Har under hela min levandstid betett mig som en omtänksam, lojal och väldigt normal människa, så att jag inte ska kunna skada andra eller uppstå konflikter. Så jag tycker verkligen inte att det är synd om mig själv, snarare kanske att andra inte har sett upp för mig och att de har mig som vän.

Har haft otur med vänner och andra runt omkring mig. Svårt att dra upp hela livshistoria men kan hålla med om att jag faktiskt bör göra något annat än att försöka skada mig själv. Mitt självskadebeteende försämras och allt står still.

Det jag gör om dagarna är att sova, äta, sociala medier och en liten runda till mataffären. Jobbar då och då men börjar bli så utmattad att jag snart inte har orken att gå upp från sängen.