Citat:
Ursprungligen postat av
kuluser
Finns inte en chans att du arbetat inom utveckling om du resonerar med en reservation och det är om du INTE pysslat med state-of-the-art, försök inte med mig.
Finns ingenting vanligare om man jobbar i framkanten än att man får jobba med interimlösningar, detta borde vara uppenbart om man tänker till.
Nej, man kör i princip aldrig med interimmotorer, när man utvecklar flygplan.
De enda exemplen som jag kommer på är några tyska flygplan under mitten av 1930-talet som först flög med Rolls Royce Kestrel (eftersom man inte hade några vettiga inhemska flygplansmotorer) och just Su-57.
MiG-15, MiG-17, MiG-19, MiG-21, MiG-23, MiG-25, MiG-27, MiG-29, MiG-31, MiG-35, Su-7, Su-9, Su-11, Su-15, Su-17, Su-24, Su-25, Su-30, Su-33, Su-34, Su-35, Tu-28, Yak-25, Yak-27, Yak-28 och Yak-38 flög alla med rätt motor från början, och detsamma har gällt för amerikanska, brittiska, franska och svenska flygplan.
Det finns egentligen bara ett undantag från denna regel under i alla fall de senaste 60 åren och det är just Su-57, där man fortfarande, 12 år efter första flygning inte har flugit med rätt motor och inte har levererat flygplan med rätt avionik.
I USA så ansåg man som sagt att 2 respektive 4 år med marktester av rätt motor innan första flygning var för lite och detta har man särskilt sett till att åtgärda med 6:e generationens flygplan, där motorutvecklingen började ungefär 5 år innan man inledde utvecklingen av tekniken för resten av flygplanet och både motoralternativ som man har har redan testkörts i ungefär 5 år, d.v.s man började testa dem ungefär ett år efter det att ryssarna började testa sin en generation äldre motor.
Historiskt har det egentligen inte heller varit annorlunda. När de första flygplanen som var tänkta att få Rolls Royce Merlin (Hurricane, Spitfire och Battle) flög första gången så flög de med rätt motor och det var då med en motor som man hade testat på marken i 2-3 år innan första flygning.