Varför avskyr de flesta Astrid Lindgren barnskådisarna sitt förflutna?

Vet inte vad det kan handla om. Astrid var kanske för godtrogen. Visst hon brydde sig nog om pengarna men om vi säger mot Mumin så äger inte ens hennes egna bolag allt.

Här står ju lite även om tvisten. Svensk Filmindustri betalar bara royalties.
https://www.expressen.se/nyheter/inl...att-strida-om/

Om inte ens Astrid var megarik så blev ingen av skådisarna det heller. Idag kanske de haft agenter för att få egna avtal. Det fanns ingen direkt tanke när filmerna spelades in att barnen skulle tjäna storkosing mer bara "kul" att få vara med antar jag. Sedan tog bolagen det mesta.

Det blir lite generande tidstypiskt när författare som GW, Guillou, Gardell, och några deckarbrudar som jag inte ens vet namnet på (Läckberg?) antagligen har 100 Mkr på banken och någon troligtvis mycket mer. Sverige var oerhört naivt om pengar på 1940-70-talet och kom ifatt västvärlden först år 2000 eller så. En mindre del av detta lever kvar än idag, som 50.000 kr i brottsskade-ersättning för ett dödat barn och tre månadslöner om du tar sparken frivilligt.

Å andra sidan göds intelligens bäst i fattigdom. Beatles hade aldrig funnits om de inte var utfattiga ett år i Hamburg, samma med samtliga genier. Jag undrar om det finns något geni inom bok, musik, film, som snabbt blev superrik och sedan ändå lyckades hålla kvaliteten i 30 år som Astrid gjorde, eller ens Beatles i 7 år.

Ja märkligt värre. Vi talar ändå om den 18:e mest översatta författaren någonsin (nr 4 gällande barnböcker). Det är en nivå ingen av dom här ens någonsin kommer i närheten av. Men naivt det var förmodligen så och lite "svenskt" också. Hon kom från en enklare bakgrund och det var fult att tjäna pengar på den tiden. Därmed tecknande hon nog dessa avtal som gav enskilda bolag mer inkomster än henne.

Men tidsandan får förklara det med skådisarna också. Om de fått en massa pengar och fortsatt skulle få det via royalties varje gång någon streamar och de syns på SF så skulle de kanske vara mer nöjda att varit med.

Lindgrenfigurerna säljs inte som merchandise i den utsträckning Nalle Puh-figurerna och Mumin gör. Lindgrens har sagt nej till väldigt många affärsidéer: reklam, tecknade filmer, merch...

Astrid Lindgren-koncernen måste omsätta mer än din siffra. Enbart Astrid Lindgren Vimmerby (nöjesparken?) omsätter en kvarts miljard/år och Astrid Lindgren Förvaltning AB omsatte lika mycket: 250-300 mkr/år innan corona.

När man zoomar in och glor mellan hennes ben ser det ut som om de har gjort blygdläppar på bilden, om det nu inte är ett foto och det faktiskt är hennes blygdläppar. Eller så är det byxlinningen på trosorna som gör att det ser så ut.

Det går att få ut mer av en Pippi-bild än man, och Inger Nilsson, kan tro.

Det var ju både och. Visst sågs det som mer naturligt med nakenhet då, men samtidigt pågick ju den sexuella revolutionen, och i venndiagrammet mellan dessa två synsätt var det nog tyvärr lätt för pedofiler att komma undan. Det är ju jättetydligt att en massa regissörer är fotfetishister med tanke på hur de gestaltar fötter på film, Tarantino t.ex.

Nu har jag inte sett filmerna sen jag själv var barn, så jag kan inte uttala mig om specifika scener som jag inte ens minns, men det kanske är bra att ta ett ordentligt snack om saken och inte bara släta över och vifta bort eventuella oegentligheter bara för att Astrid blivit upphöjd till gud i Sverige.

Ordet pedofil tror jag inte användes 1970. Det var tom så att miljöpartiet när det bildades föreslog att sex mellan alla åldrar skulle vara lagligt.

Att se en raffig Annika i trosor sitta i en gubbes knä hade inte varit det minsta konstigt på bio 1970, helt utan bi-tankar hos oss som såg på. Det är vi själva som komplicerat sex de senaste 40 åren. Vi är inte alls mer frigjorda, vi är striktare och räddare.

Astrid var inte regissör för filmerna så även om det var sant så är det inte kritik mot henne. Jag känner till några av scenerna som diskuteras, och det är bara idioti och moralpanik att tro att de var gjorda i sexuellt syfte.

Att det blivit striktare efter 80-talet vet jag, sen är jag egentligen för ung för att veta hur det var innan dess, så får ta dig på ditt ord.
Jag tänkte mer ifall det hade blivit en stor diskussion på sociala medier och/eller ledarsidor. Där finns inte riktigt samma saklighet som det trots allt ändå ofta gör här.

Beklagar det som hände dig i din barndom. Vill vidare ställa en fråga till dig som är inkännande - de signaler och undertoner du talar om i ovanciterade inlägg - märker du av några sådana även i filmatiseringen av Astrids bok "Nils Karlsson Pyssling"?

"Madicken, Madicken, Piluttadej Piluttadej. Jag vet nånting hemligt som bara är för mig". Lite små barndomsminnen Amerikanerna verkar iallafall ha fått panik över pilutta er vilket gjort att detta ord strukits ur den amerikanska översättningen