Citat:
Ursprungligen postat av
mzs
Det är det som inte går att ge något specifikt svar på, eftersom vad som kan anses vara ett "uppenbart missförhållande" är beroende av andra omständigheter.
Man kan resonera kring hur en domstol skulle kunna ha tänkt, utifrån att taxeringsvärdet utgör ett rimligt pris. För att ett pris då skall bli uppenbart felaktigt, måste det alltså skilja mer än något som kan vara diskutabelt. Låt oss då säga att det är de 10% som jag nämnde. Om då Esbjörns hus nu var taxerat för 3,5 mille, så blir det 3,15 mille, men så är det också rimligt att dra av för omständigheter som att Esbjörn sålde fastigheten "i befintligt skick", alltså med allt skräp, utan städning och sanering osv, och det kan mycket väl vara svårt att argumentera för att det skulle vara uppenbart felaktigt att dra av de 300ksek som ansetts dragits av från värderingen i den aktuella affären. Man får då en siffra på 2,85 mille. Men detta utgör då en övre gräns.
Så då är min bedömning så här, givet att det hade varit bevisat att Esbjörn blivit medvetet lurad - Under 2 mille så hade domstolen gått på "uppenbart missförhållande". Över 3 mille så hade domstolen sagt att det inte är uppenbart att det föreligger något missförhållande. Och mellan 2 och 3 mille är en gråzon där det kan väga åt bägge håll beroende på hur domstolen bedömer övriga förhållanden.
För att återgå till det som just nu gäller, begäran om prövningstillstånd av stadfästelsen.
Det här är mycket intressant i fråga om förlikningens giltighet.
Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
(Avtalslagen, AvtL)
Departement
Justitiedepartementet L2
Utfärdad
1915-06-11
Ändring införd
SFS 1915:218 i lydelse enligt SFS 1994:1513
Ikraft
1916-01-01
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2018-08-19
3 kap. Om rättshandlingars ogiltighet
28 § Rättshandling, den någon blivit rättsstridigt tvungen att företaga, vare, där tvånget utövats genom våld å person eller genom hot, som innebär trängande fara, icke gällande mot den tvungne.
Har tvånget utövats av annan än den, gent emot vilken rättshandlingen företogs, och var denne i god tro, åligger det dock den tvungne, där han vill mot honom åberopa tvånget, att utan oskäligt uppehåll efter det tvånget upphörde giva honom meddelande därom vid äventyr, om sådant underlåtes, att rättshandlingen varder gällande.
Om man hårdrar detta betyder det att fast Esbjörn skickade UT ett ”ångerbrev” och till SH lämnade en ansökan om prövningstillstånd av stadfästelsen, så är förlikningen ändå giltig emot Ebba.
Han har inte utan oskäligt uppehåll meddelat Ebba om tvånget och sin ånger.
Det meddelades inte alls åt parten som var i god tro utan det fick denne läsa i Expressen.
Så bevisas det att Esbjörn utsatts för tvång är förlikningen giltig!?