Man behöver inte ta ställning till seriens figurer och må dåligt av att de inte lever upp till sina egna egenskaper som man söker genom umgänge eller ideala samhällsmedborgare som bygger upp det samhälle och jobbar och betalar skatt så att du kan få en pension som du överlever på om en bil kör över dig och du är beroende av alla andras välvilja för att ha ett existensberättigande som alla de andra tycker bör få leva eller gasas i en ugn.
Det finns människor som denna berättelse ger utrymme för, deras ångest och de droger som skapar den drömvärld som får dem att må bra ett par timmar samt allt skit som resten av dygnet betyder i det höga priset till att överväga livet framför ett självmord.
Om man läser
William S. Burroughs och hans mästerverk som
Beatnik och vidare hippiekulturen till stor del byggdes av gällande något som det inte finns ord att beskrivas, om inte William S. Burroughs får formulera det själv, så är denna serie en liknande berättelse som gör att allt är tillåtet och allt förbjudet är förbjudet i den surrealistiska dimensionen som alla säkert inte ser, då de är helt enkelt inte är rätt publik.
5/5 från mig som ser kvaliteten ur ett kulturhistorisk perspektiv.