Hur märker ni att en person har Aspergers syndrom?

Borderline är en påhittad diagnos.

Folk som äter likadan frukost hela livet. Kolla Greta Thunberg som fick Pågen LingonGrova skickat till sig under USA resan.

Alla diagnoser är väl "påhittade". Men tillstånden existerar ju och orsakar stort lidande.

En klassiker är ensam i en bubbla med hörlurar, dataspel, ett eget rum och en katt som sällskap så är en aspie nöjd.

I kontakt med människor och övrigt brusiga miljöer uppstår däremot problem.

Tycker autism liknar narcissism och lätt blandas samman. Au i autism betyder själv på latin. Och självet hos en aspie är mycket framträdande och har svårt att backa och stå tillbaka. Så egot är enormt. Blir tydligt att de har massa fixeringar, ritualer och rigida föreställningar. En egen speciell känsla för rättvisa. Där de lätt känner sig kränkta, förbisedda och sårade när deras vilja inte står i centrum.

Oerhört självupptagna, och känslomässig mognad som hos ca en 12- åring. Surar, grinar och gråter för petitesser
Kommunicerar i partitet med en döv hund. Så missförstånd är ett grundläggande element.
Socialt retarderade så de är så pass udda och märkliga att det blir pinsamt.

Har svårt att lära sig de enklaste sysslor så dessa blir automatiserade.
Är helt värdelösa som föräldrar, då de inte orkar med andra människor.
Problem m fin- och grovmotorik.
Fattar inte symbolik och metaforer, utan missförstår och tänker bokstavligt.
Svårt tolka allvar eller humor. Fattar ej skämt.
Lättlurade
Stereotypa
Måste följa ett schema och en plan
Förutsägelse är A och O
Ångestsjukdomar
Sömnlöshet
Depression
Känslig för ljud-, smak- och känselintryck.

Finns både introverta och extroverta aspies. De extroverta brukar i högre grad bli mobbade i skolan
för de lyckas inte dölja sin awkwardness. De skriker ut den så alla kan höra.

Tycker oftast det verkar ske förhastat när en person bedömer en annan som aspergers. Dom vill ha en ettikett på någon som dom inte annars kan eller vill begripa sig på. Tror många som har diagnosen eller blir stämplade som det, egentligen är som dom är av andra orsaker.

Det kan säkert hända med aspergers men säkert ännu vanligare med klassisk autism. Kände en sådan och dels var hon extremt själviskt men dels trodde hon inte på andra människor. Hon undrade varför alla inte var hennes slavar eftersom det bara var hon som fanns på riktigt.

Hos aspergers kan saker som verkar som att man är egofixerad egentligen betyda att man bara kan se andra genom sitt eget filter. Man förstår inte om man inte kan relatera. Man bryr sig om den andre, men man kan inte förstå utan att iallafall lite blanda i sig själv.

Einstein är ett mycket bra exempel. Svårt att tycka bra om honom men sätter man sig in i hans värld, kan man ändå sympatisera.


Och ja. Autistiska drag kan framstå likt narcisstism för en okunnig bedömare

Så är det nog. Människor som inte kan relatera blir ju automatiskt rätt ensamma. Och som du säger förståelse saknas, de utgår ju oftast från att alla är och tänker som dem själva. Att det finns ett sätt att göra saker, på deras sätt. Och så är det ju inte, men det där enkelriktade och rigida draget när de blir besatta av vad och hur något måste utföras blir ofta dominerande, manipulativ och krävande. Ett galet behov av att kontrollera. Som narcissister, de är enormt dominanta, kontrollerande och allenarådande.

En sak jag har tänkt på, är att personer med asperger har svårt att förstå skämt. Det går runt memes på Facebook, som lyder t.ex. (det finns olika varianter) "person nummer 17 på din vänlista ska ge dig 5000 kronor". (Jättefånigt, jag vet.)

En av mina Facebookvänner, som jag vet är diagnosticerad med Asperger, fick denna av en vän, med en skrattsmiley och typ "hit med stålarna!". Då blev min vän väldigt, väldigt upprörd. För han trodde att han var TVUNGEN att föra över pengarna, genast, men han förstod inte varför. Han var helt förtvivlad och skrev om detta flera gånger, fast vi var flera som försökte lugna honom och förklara att det bara var ett skämt. Och observera att han inte kan vara begåvningshandikappad heller, för han är lärare i matte och fysik på en gymnasieskola!

Tror att varenda kollega jag har på de jobb jag varit på under åren har haft aspbergers. Kanske har med min skeva människosyn men vad vet jag

Jag har själv varit en sån som du beskriver, en autist utan noll koll på andemeningen i skämt och vad som är meningen att vara det roliga, oftast var det detaljerna i skämtet som jag dissekerade och punchlinen gick mig allt som oftast förbi. Mina kamrater i gymnasiet ruttnade totalt på mig flera gånger då simpla skämt kunde flyga mig totalt över huvudet. Men, jag gav mig fan på att försöka lösa gåtan med humorn och så här 15 år senare så är mitt gamla beteende som helt bortblåst, och blivit själv en person som kan dra spontana oneliners och dylikt som får samma folk att skratta som förut bara suckade åt mig.

Så, kontentan är att det går att ändra sig, det är dock avgörande hur pass villig man är att förändra sig och hur mycket tid man är beredd att ägna sig åt det. Den gnagde i mig förut att de andra förstod något (humor dvs) som inte jag gjorde, vilket förstärkte känslan av utanförskap och dumhet som följt mig som en skugga genom livet. Drivkraften fanns hela tiden där från början så det var bara att få bollen i rullning. Och att kunna få folk att skratta är en jävla kick, om man har haft bakgrund i att inte förstå humorns grundfundament tidigare så blir kicken än starkare.

Och att kunna se saken ur båda perspektiven numera, får väl ses som en vinst i sig.

Korta svar. Sällan ledande i diskussion utan "följer med". Även om någon är väldigt ärlig och oförlåtande (angående känsliga åsikter) när man diskuterar. Jag får även ett ganska blygt intryck, typ att personen kollar ner i marken, att små-le och vara i sin egen värld samtidigt. Nästan alltid introvert intryck överlag.