Anglicismhatartråden (sammanfogad tråd)

Varför är det att vissa människor (ofta kvinnor) gillar att blanda in engelska ord i svenska meningar? Typ 'kidsen' eller till och med en engelsk fras mitt i en svensk mening. Det låter så otroligt töntigt!
Nu bor jag i ett engelskt språkligt land och använder inget annat språk. Det skulle aldrig falla mej i tanken att blanda språken på det viset.
Så var det aldrig när jag bodde i Sverige. Vad har hänt? Har folk blivit helt pantade?

-
Så.
Jag har nu bott i USA 10 år typ. Drömmer och går till tandläkaren på Amerikanska.
Försöker att inte prata DolphLundgrenska när jag är i Sverige. What so ever.
https://www.youtube.com/watch?v=IxVl2o3DKc8

Men det är ju löjligt hur mycket engelska ord mina polare använder i Sverige.
Tror jag skall börja införa en örfil för varje engelskt ord.

Klart att huvudet förändras utomlands men skärpning med Svenskan fan!
-
Tillägg för att besvara din fråga: Osäkerhet och låg IQ kombinerat med ensidigt intag av nyheter och annan media.
OCH
Fuck Islam!

Ja alla verkar vilja vara engelska idag av någon anledning, och de fattar inte hur töntigt det är att hela tiden blanda in engelska eller svengelska ord och meningar när de talar eller skriver.

I sverige talar vi svenska så är man så inne på att prata engelska hela tiden så flytta till england eller amerika.

Jag tror att du har rätt angående orsaken. DolphLundgrenska - Suveränt!
Jag gillar också örfilsmetoden, fantastisk ide.
Efter 38 år i Australien så ser jag det mest i skrift men det måste vara ännu töntigare att få HÖRA eländet.

Kom just ihåg när morsan var här och hälsade på första gången och skulle konversera med min fru. Morsans engelska var ganska knackig pga åldern men jag kommer i alla fall ihåg en del av hennes ord - jättegood, I feel very pigg, stoneknäcker (tile cutter).
Hon sa ju givetvis inte så för att verka 'internationell' som dagens imbeciller.

Det tragikomiska är att dessa personer ofta hänvisar till svenska språkets förmenta torftighet – vilket skulle göra det nödvändigt att tillföra svenskan begrepp som najs, boosta, all in osv. När torftigheten i stället ligger i deras egen vokabulär och haltande språkliga gångart. Till dem rekommenderas: Börja läsa längre texter, dvs böcker, både skönlitteratur och sakprosa, och gå vidare till den svenskspråkiga lyriken, t ex Stagnelius, Gunnar Björling, Tranströmer, Ann Jäderlund och Malte Persson. Finn då att svenska språket är det verktyg som bäst bistår en svensk modersmålstalare att uttrycka sitt rika inre i ord.

Det ligger något i vad du påpekar.
Det skulle vara intressant att sitta med som åskådare på några svensk lektioner i Sverige och få höra vad som pågår. Om läraren tillåter sådant här i skolan så är det inte konstigt att det låter som det gör och då skulle jag vilja skjuta lärarjäveln i ansiktet och elda upp hans hus.

Örfil?

Nu slår jag in en vidöppen dörr, men radions P3 är tydligen något som bör undvikas om man inte går i gång på språklig utarmning och förtvining:

https://www.svd.se/det-delar-svenskan-med-mongolsprak/i/alla-artiklar/om/alltid-pa-tisdagar

-
Ja. Man kommer överens med ens polare att den som använder Engelska ord får en örfil. En kärleksfull smäll i bakhuvudet kan fungera oxå

Tänkte mest på att du gjorde det själv.

Någonstans lurar nog en anglicism i HKH kronprinsessans uttalande, som det återges av Aftonbladet: »Succéserien ”The Crown” ska få en svensk version. Kronprinsessan Victoria vill helst inte porträtteras i en tv-serie. "Hur kan det möjligen bli rätt?", säger hon.«

Tja, vad menar hon egentligen? Jag fattar inte. Att det omöjligen kan bli rätt?

Har engelskans oförmåga att negera* possible på ett smidigt sätt importerats till svenskan? Hur gick det till? Gör folk inte annat än glor på anglosaxisk trashteve?

*) Engelskan klarar vad jag vet inte att hantera ordet ”impossibly”, utan man måste säga: ”She cannot possibly do it”. ”She can impossibly do it” duger inte. Men det går på svenska, låt oss inte montera ner vårt överlägsna språk.

SAOL och SO anger kanske eller eventuellt som definition för möjligen.

Vad hon menar är ju glasklart, nämligen: på vilket till buds stående sätt kan det bli rätt (möjliggöras).