Bostadsbubbla i Sverige?

På tal om ingenting; Varför tog folk bolån över huvud taget på 80/90-talen? Hur stor andel av bostadsköparna var de?

Folk kommer ofta med sina egna anekdotiska spökhistorier om 15% boränta på 90-talet, "skulder för livet" och bla bla bla men säger det inte lite om en persons karaktär som frivilligt sätter sig i skuld till 10-15% ränta? Med priserna på den tiden var det ju hur lätt som helst att köpa bostäder kontant, eller åtminstone med en saftig kontantinsats. Var folk dumma i huvudet på 80/90-talet?

Visst. Man hade nominellt mellan 35-45% av dagens medellöner, men de nominella bostadspriserna var ju också skrattretande i förhållande till idag

Nu när det närmar sig ett nytt år så vill jag passa på att önska alla hyresmuppar bättre lycka till nästa år.
Hur går det då för bostadspriserna 2022:
1) Öka
X) Plana ut
2) Minska

Själv tror jag 1) och upp minst 10 % efter att året e slut.

Handlade väl snarare om att inflationen och löneökningarna käkade upp lånet ganska snabbt. Varför spara i flera år när bostadspriserna ökar och ökar, det hade väl varit efterblivet om något? Bättre att hoppa på direkt, ta det lånet och kämpa för att klara av räntan i några år och därefter kunna sitta lugnt i båten. På den tiden var det fortfarande realistiskt att betala av lånen inom en rimlig tid, nuförtiden är det för dom flesta kört och dom kommer ha lånen i minst 30 år eftersom att incitamenten att amortera är låga till dagens räntenivåer.

Mot slutet av 80-talet gick det mycket riktigt undan, men i t.e.x början på 80-talet och dessförinnan stod ju priserna rätt stilla med höga boräntor: https://2.bp.blogspot.com/-0lj_AZPkAPs/Wdx48lfTZ-I/AAAAAAAAuM8/l0R0Qy0zh8EN967qq1zrguj6BEWY-qAnQCLcBGAs/s1600/stockholm_nominella_huspriser_1875-2017p.png

Jag minns det, och? Tänk att du tar ett lån som du "precis klarar av", nästa år får du 12% löneökning. Året efter det får du 9%, nästa igen får du 11% osv. Helt plötsligt känns det där lånet ganska billigt, eller hur? Så såg det ut på 70 och 80 talet här i landet.

Nyproduktionen rullade dock på ganska bra då.

Med en inflation på kanske 9%, en garantiränta på 3.6% ? och ränteavdrag på kanske 60% (marginalskatt alltså) så "tjänade" man 7.5% av lånet efter skatt varje år. Eller det blev ju mindre och mindre för varje år.


Dvs det rullar ut nya bostäder i rask takt så befintliga stiger kanske inte mer än med inflation då. Dessutom steg inte reallönerna då så det fanns ingen förmåga att betala mer.
Nyproduktionen då (som nu) satte priset. Dvs kostnaden för att bo. Räntebördan var lägre vid nyproduktion. Och det höll ned priset för befintliga bostäder då de hade högre ränta.


Men det kostade ju för skattebetalarna att subventionera räntan så kraftigt som då gjordes. Det fick man också ge upp när de havererade vid lågkonjunkturen i början på 90-talet.

Jag har haft 13.75% i boränta.

Vad var alternativen till att ta lån till marknadsränta tänker du?
En liten halvskabbig villa kostade kanske 6-7 årslöner (före skatt).

Nej, varför skulle det ha varit lätt att köpa bostäder kontant då??
Hur sparar du ihop till en stor kontantinsats när inflationen är så hög, och staten beskattar nominell ränta. Staten kommer stjäla lika mycket av dig som du sparar varje år.

Det handlade väl snarast om den höga marginalskatten och att det inte gjordes skillnad på löneinkomster och kapitalinkomster. Så hade man hög lön så hade man incitament att låna bara för att få ränteutgifter som bidrog till att sänka marginalskatten.

Det fanns ju till och med upplägg där man hyr-köpte video, TV, Diskmaskin, etc. Alltså att man lånade pengar för att köpa videon och sedan betalade man ränta på lånet under ett antal år och när hyr-perioden var slut så lämnade man tillbaka videon och företaget löste då lånet.

20% ränta var då inget problem alls. Det som gjorde att folk hamnade i kläm var ju skattereformen på 90-talet som plötsligt skiljde på kapital- och löneimkomster när magrinalskatten på lönen skulle beräknas. Dessutom sänktes marginalskatten vilket gjorde alla upplägg som syftade till att göra om utgifter av alla slag till just räntor meningslösa. Det var ju det som i praktiken utlöste 90-tals krisen.

Har du läst något i tråden öht? Man fick 80% ränteavdrag och det var 10% löneinflation. Efter 5 år på 80-talet var lånet halverat utan amortering. Man fick i princip betalt för att låna pch de som inte gjorde det var superlosers

Det som i grunden gjorde att folk hamnade i kläm var att statens expansiva politik hade rullat in till änden av en nationalekonomisk säckstation i början av 1990 talet. Hög statsskuld och sjunkande internationellt förtroende för svenska statsfinanser tvingade fram reformer.
Bidrag för att bygga hyresrätter plockades bort, skattesystemet ändrades och förenklades, ränteavdragen sänktes etc.
Hade staten haft råd så hade det rullat på ett gäng år till.

Sålde min andra BR i höstas, bor nu i HR, tror på ganska stillastående priser om inte inflationen ökar.

Känns det bra att vara rik med medel du inte kan supa och knulla för?

"Anekdotiska"? Det var ju vad räntorna var.

Är det mer intelligent att belåna sig till miljoner idag men till låga räntor?