Alltså har haft kontakt med en kille på ett fysiskt plan ett tag och gillat det. Jag behöver inte känna att det ska vara något lamt prat och att vi ska höras igen eller så.
Men han började prata med mig om annat sen pratade vi i telefon också länge. Om allt. Våra liv våra familjer ja ni vet. Jag tänkte hela tiden herregud varför pratar vi ens om det här och varför pratar vi så länge. Jag kände mig obekväm märkte jag för jag faller ju alltid för männen när det blir så här att jag lär känna dom lite och får höra om deras liv. Ska inte säga att jag blir kär men ni vet jag faller. Och tänker undrar om hans familj kommer gilla mig. Undrar om det är vi som kommer flytta till hus som han säger att han vill bo i snart. Ja jag tänker sånt fast än att jag inte vill!
Sen den förödelsen som blir av detta är att vi inte hörs mer sen. Han har inte hört av sig sen dess och jag har inte hört av mig sen dess. Han sa det klassiska vi hörs snart igen imorgon eller senare i veckan och detta var för flera dagar sen.
Jag vill ju inte bry mig för vi bor långt ifrån varandra också. Så jag tänker att det är min räddning att vi kan i alla fall inte ses även om det inte är jättelångt. Men ja ni fattar. Men lik förbannat går jag och väntar på att han ska höra av sig igen. För att få någon form av bekräftelse på att han gillade mig. Det är så sjukt!
Jag faller direkt i en killes klor så fort att vi börjar öppna oss och prata på telefon. Och det värsta är att för honom och andra killar är detta ingen grej att prata med en tjej i flera timmar. Det är bara ett roligt tidsfördriv och behöver inte ens höras igen även fast man säger det fast det vet ju alla att det är bara något man säger för att vara artig.
Blir tokig på detta. Killar seriöst varför gör ni såhär med tjejer pratar och chattar i en månads tid om ändå inte vill något? Är det tidsfördriv? Slippa känna er ensamma?
Jag vill ju höra av mig till honom men är för stolt för att göra det för att jag vet att han ändå inte har någon avsikt med kontakten mellan oss för i början var det bara fysiskt ändå.
/ Karin
Men han började prata med mig om annat sen pratade vi i telefon också länge. Om allt. Våra liv våra familjer ja ni vet. Jag tänkte hela tiden herregud varför pratar vi ens om det här och varför pratar vi så länge. Jag kände mig obekväm märkte jag för jag faller ju alltid för männen när det blir så här att jag lär känna dom lite och får höra om deras liv. Ska inte säga att jag blir kär men ni vet jag faller. Och tänker undrar om hans familj kommer gilla mig. Undrar om det är vi som kommer flytta till hus som han säger att han vill bo i snart. Ja jag tänker sånt fast än att jag inte vill!
Sen den förödelsen som blir av detta är att vi inte hörs mer sen. Han har inte hört av sig sen dess och jag har inte hört av mig sen dess. Han sa det klassiska vi hörs snart igen imorgon eller senare i veckan och detta var för flera dagar sen.
Jag vill ju inte bry mig för vi bor långt ifrån varandra också. Så jag tänker att det är min räddning att vi kan i alla fall inte ses även om det inte är jättelångt. Men ja ni fattar. Men lik förbannat går jag och väntar på att han ska höra av sig igen. För att få någon form av bekräftelse på att han gillade mig. Det är så sjukt!
Jag faller direkt i en killes klor så fort att vi börjar öppna oss och prata på telefon. Och det värsta är att för honom och andra killar är detta ingen grej att prata med en tjej i flera timmar. Det är bara ett roligt tidsfördriv och behöver inte ens höras igen även fast man säger det fast det vet ju alla att det är bara något man säger för att vara artig.
Blir tokig på detta. Killar seriöst varför gör ni såhär med tjejer pratar och chattar i en månads tid om ändå inte vill något? Är det tidsfördriv? Slippa känna er ensamma?
Jag vill ju höra av mig till honom men är för stolt för att göra det för att jag vet att han ändå inte har någon avsikt med kontakten mellan oss för i början var det bara fysiskt ändå.
/ Karin