Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Ja, flera ggr.

T.ex när ens dejt ska sova över hos en o klär av sig, så undrar hon vad jag vill göra sen, men då säger jag åt henne att hon får sova på soffan, o jag lägger mig i sängen i ett annat rum. Sen gör de slut dagen efter eftersom de inte tror man var intresserad!

Jag har också svårt att förstå sånt!

Jo, det har väl hänt en del. Hela den dar processen är väldigt fanig tycker jag. Det borde vara lite mer rakt pa sak. Men antingen uppfattar jag det bättre, eller sa har kvinnor blivit tydligare mot mig med det där nu. Jag tror inte att det gar mig helt förbi numera.

OK! Ja... Det är onekligen knepigt när man inte förstår signalerna. I mitt fall var det en relativt ny killkompis som frågade om jag ville gå på bio en dag. Sedan så flirtade han nog lite till ett tag, då var jag liksom tvungen att fråga honom rätt ut om han var intresserad av mig "på det sättet" - man känner sig ju rätt dum, men att vara rättfram är inte fel när man talar med oss...


Bra att du uppfattar det bättre idag!

Kanske är det övning som ger färdighet, eller är det rent utav mognad?

Killar överlag har svårt att förstå när tjejer är intresserade och när dom inte är det. Jag tror inte det handlar enbart om diagnos för Aspbergers. killar överlag har svårt för det där.

Jo, det är för komplicerat allting kring det här. Yes! Vi har rätt andra har fel!!! Generellt borde alla (inte minst i sverige) vara betydligt mer rättfram i kommunikationen.


Jag vet inte riktigt vad det är. Jag var väl relativt ...hmm... blyg kring damerna förr. Det är jag inte längre direkt, och det hjälper väl till en del. Jag antar att jag, som vi ju ofta gör, mest tittade at nagot annat hall da man pratade.

Sant, så sant.


Det gör det säkert, och ifall man är mer självsäker så märks det också ju. Kan tyvärr inte påstå att jag är det, och det skiner liksom igenom det mesta jag gör... Nåväl, nåväl.

I början när jag gick i skolan å även på folkhögskola så var det svårt ibland
Det var så att man önskar att jag inte hade så många tjejkompisar / klasskompisar
De tror alltid att jag vill komma innanför deras trosor å ge dem ett rejält knull.

Trots att man inte har någon baktanke om det.
Så det blir lite svårt vissa stunder när man tar en fika lite då och då å bara prata.
De verkar tro att man vill dejta dem.

Det där har hänt både mig å vänner å så undrar man vad man gör för fel.
Eftersom de ställer den frågan så får de ett svar. Även om det är det svaret de inte vill höra.

Jag har accepterat att jag är så muppig, att jag inte klarar av vanliga dejter. Man får helt enkelt acceptera det.

Om man vill ligga, så är det antingen hångel som går över i sex, eller om tjejen frågar rakt ut:
-Ska vi knulla?

Sånt där med mysiga middagar o sånt begriper jag inget av, jag hade lika gärna kunnat bjuda på Dr Ötgers fryspizza än att gå på mysig restaurang...

Jag kan inte heller läsa av tjejer, om man t.ex vill veta vad de tycker om en men inte säger nått, ja då får man hacka sig in i deras e-post o sociala medier för att hitta mer ledtrådar!

Nu har jag lagt ner allt med tjejer, i.a.f tillsvidare, men innan när man ville ha sällskap var det jobbigt!

Kommer du att hitta någon med tiden eller njuter du av att vara singel?
Eller blir det för jobbigt vissa stunder

Nej, jag kommer (troligen, det kanske kan ändras) inte att hitta nån. Har noll lust eller dragning. Jag är inte heller homosexuell eller dras åt nått konstigt håll. Njuter att vara själv. Har som mest bott sambo typ två veckor, jag blev galen! Jag måste ha min egen tid.

Är du Asexuell eller vad man skall kalla det?
Samtidigt är det ju rätt så skönt att ha sin egen tid för sig själv utan att det drabbar rutiner eller andra saker.

På vilket sätt blev du galen efter att ha bott sambo i typ två veckor?