Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Vad har det ens med autism att göra och varför skulle svenska män vara annorlunda mot andra grupper för autistiska?

Finns ingen korrelation mellan gruppidentifiering och autism. Autism finns i alla grupper.

Fråga dom här: https://wrongplanet.net/forums/. Antalet inlägg är ganska omfattande där.

Jantelagen är ett ganska omfattande problem kring svenska män. I åldern ˜28-˜50 ungefär. För att precisera mer. Många autister är ju extremt duktiga på sina ...saker..., och det accepteras ju inte riktigt av alla.

Jante hit. Jante dit.

Sverige har utvecklats enormt mycket de senaste decennierna och svenskar har slappnat av mer.
Vi är inte mer bonniga än andra egentligen och världen har globaliserats. Även om det är kul att driva en stund med bonnigheten i oss alla.

Sluta trolla.

Alla med autism presterar dessutom inte på topp eller är utmärkande mot alla andra.

Jag tycker det snarare är allmänt känt att svenskar har blivit mer "skitnödiga" och rädda än någonsin. Åtminstone i Stockholm. Hur det ser ut i andra delar av vårat avlånga land vet jag inte riktigt. Det är i stort sett bara Malmö och Uppsala jag varit i, utanför Stockholm, i sverige dom senaste åren. Vet inte vad jag ska till något annat ställe att göra då jag kan åka utomlands istället.

Inte alla. Tvärtom brukar autister (med diagnos, odiagnostiserade är en helt annan femma ju) prestera riktigt uselt. Inte minst i arbetslivet. Däremot är kunskaperna, och skillzen, ofta "häpnandsväckande". Sånt som icke-autister ofta inte klarar av att skaffa sig. Autister är ju ofta näst intill outtröttliga i sina sk. "specialintressen" (och andra personer orkar ofta inte höra oss/dom stå och prata om det, om och om igen).

Är vi? Jag vet inte jag inte. Det är däremot väldigt onödigt att lägga tid på att hävda sig eftersom det är förlorare som gör då. En vinnare har mer att förlora än den som aldrig kommer vinna något alls i sitt liv.

Jag menar att det inte är svårt att spela död när man ligger på botten, dvs. (Om jag får kasta runt uttrycken)

Ja såklart. Autistiska människor har klart och tydligt utvecklat världen åt alla andra. Och diagnoser är inte nödvändigt om du passar in i samhället och klarar av det samhället kräver av dig, även om du ändå har en neuropsykiatrisk funktionsvariant. Att sakna diagnos innebär inte att man verkligen är normativ eller fungerar likt alla andra.

Det här var ganska knepigt skrivet och inte helt enkelt att förstå när det gäller vad du menar. Försöker iaf.: Aspergare brukar inte vara så mycket för att "hävda" sig, publikt åtminstone. Aspergare brukar sällan vilja vara kända, å liknande.

Ja, det kan man antagligen konstatera. Men när det gäller dom med diagnos så är det antagligen en belastning för samhället, som det ser ut idag. I sverige. Det är tragiskt, men sant.


Aspergare passar inte in i samhället. Det enda, så vitt jag vet, som är gemensamt för alla autister är att autister inte är födda att Följa John. För att passa in i samhället till fullo måste "man" ingå i någon slags skock får. Det här är rätt tydligt i sverige eftersom det, trots allt, är ett väldigt trångsynt land. Om man t.ex. jämför med ett land som Tyskland. Sen (enligt "tänk på barnen i Afrika"-metodiken) så finns det ju länder som är ännu mer trångsynta än sverige, men det hjälper ju inte lite udda människor i sverige för det.

Nej. Det vet jag mycket väl om.

Jag menade något gällande rädsla. Att det inte ligger i oss svenskar att mucka bråk överallt eftersom det slösar energi. De som alltid vill ha bråk och ska framstå som tuffa med döda känslor, är oftast på botten och har ingenting att förlora

Bland neurotypiska är det människor som inte ändå har något att komma med som vill framstå som orädda, hårda och farliga. Men sådant innebär väldigt mycket mer bråk eftersom de är onormala och väcker krigaren i alla. En fredlig "stam" vill inte slåss med den fredliga medlemmen Den fredliga medlemmen vill inte gå i krig i onödan eftersom den antagligen har en status som hotas då. En människa utan status kan göra vad som helst. Den kommer aldrig att vara en vinnare med anseende.

Allmän beundran är inte direkt med i önskelistan vid autism eftersom andras uppmärksamhet inte har samma betydelse överlag, som för NT.

Om du bara har bott här kan du inte avgöra vad som är vad. Folk har sagt att jag i deras hemländer räknats som vem som helst utan att något är särskilt annorlunda. Ibland är jag mer utåt än invandrare. Kolla in hur de är överlag. Ungefär som svenskar hävdas vara. Inte generellt temperamentsfulla, envisa, eldiga, utåtriktade osv. (jag väljer när jag är utåtriktad)

Du dömer svenskar efter din egen erfarenhet. Vi är egentligen bland de mest fördomsfria i världen. Men vi har alla ursprung i mycket små grupper och kan inte hantera splittringen som människor att inte längre ha en väldigt liten grupp på några hundra max, där vi alla är helt överens om vad som gäller, hur vi och andra ska vara.

Många är udda. Men även de udda är många nog för att inte vara de enda i världen som dem.

Ja, det verkar ganska vanligt.

Ja, så lär det vara.

Jag har bott utomlands och rest väldigt mycket så jag har ganska bra koll på skillnader.

Det är samma här. Jag är egentligen ganska introvert, men många uppfattar inte mig alls så. En väldigt vis (utländsk) herre som jag lärt känna ganska bra alldeles nyligen förstod väldigt snabbt att jag är en introvert person som ändå svamlar på rätt mycket ibland.

Vad baserar du det på? Trångsynthet och fördomar är kanske inte riktigt samma sak heller. Det är inte särskilt accepterat att vara "udda" i Stockholm om man jämför med städer som New York (fast det var kanske mer förr där) eller Berlin. Det är allmänt känt.

Jag utgår ifrån att du själv är invandrare.
Jag är väl också introvert antar jag men invandrare uppfattar mig inte som en inbunden svensk. Jag anser mig vara utåtriktad. Men grannarna upplever mig som stroppig. Sannolikt baserat på att de tror att de är bättre än andra och jag orkar inte med sådant folk och kör mitt eget istället. Såklart har jag grannar som har uttryckt helt motsatta åsikter.

Det finns ingen kultur som uppskattar udda. Det är biologiskt. Vi blir bättre iallafall. Jag mötte en väldigt udda personlighet idag och blev väldigt irriterad men jag kan knappast tappa humöret på någon man ser ingår inom mer omvårdande insatser, jag blev med andra ord väldigt irriterad på vis jag vanligtvis faktiskt inte brukar bli. Normala människor behärskar sig och uppträder adekvat.

Jag baserar det på min uppfattning gällande dig. Att du har svårare att avläsa andra och att passa in varpå du oftare möter reaktioner här i Sverige och där du rör dig omkring.

Jag vet inte riktigt hur jag skall svara på den frågan.
Jag själv är halvkurd (Far är från Kurdistan & min mor är svensk)
född i Linköping & uppvuxen i Skäggetorp (No-Go Zon / utanförskapsområde)
Det roliga att folk säger att jag är så svensk jag kan bli. Men med lite rolig dialekt eftersom jag inte talar
Östgötska

Du är svensk Kille eller Tjej.
Men hur kommer det sig att dina grannar Tycker / Tror att du är stroppig?
Är det en kulturkrock?

Jag är svensk kvinna. Det tror jag inte då jag kommer överens med folk oberoende av ursprung. Sedan är det inte invandrarna som klagat (öppet ).

De projicerar för fullt? Människor ser gärna sina egna problem i andra

Hahaha nä men de som sa det beror det väl på att jag är avvaktande. Jag vet att människor är fejka och gärna pratar skit för att få uppmärksamhet på min bekostnad. Det gör dem oberäkneliga. Särskilt om de är missbrukare eller psykiskt sjuka. Men jag är rätt trevlig vill jag nog allt säga.

Människor som däremot uppträder illa, jag tror att jag är rätt nice på att ge dem en omgång AdMortems attityd. Men lagom. Jag har saker att tänka på som är viktigare