Den stora opinionsundersökningstråden - Redux

Många människor är inte politiskt intresserade, utan vill bara leva sina liv ifred och sköta sitt. Det tror jag är en förklaring, och varför väljarflöden till den enda oppositionen börjar ses först när konsekvenserna av förd politik blir uppenbara.

Andra människor har ännu inte ens börjat väga mellan SD och S.

De här svenska arbetarkvinnorna som går fram och tillbaka till S från/ till V/M/SD är knappast radikalfeminister som älskar islam och hatar svenska män, men de är rädda. Rädda för klimatförändringar, rädda för brottsligheten, rädda för nedskärningar och rädda för "nazism". De behöver övertygas om att SD står på svenska folkets och alla skötsamma invandrares sida, vilket också är sant.

Om M eller SD hade styrt hade det varit ännu värre. Tro mig. SD har ingen erfarenhet. Vet de hur man gör?

Varför skulle vi tro dig?


Nej, tvärtom har SD sett detta komma och har ideligen ställt regeringen till svars samt upplyst densamma om tingens tillstånd om än detta ignorerats.

SD vet hur man gör. Det är första gången på decennier vi har ett riksdagsparti som vet hur man både står stabilt och agerar i storm. De kan vara hårda när det krävs och mjuka när det behövs, och de är detta i handling och inte endast i ord.

Den som "alla" väntar på är SCB partisympatiundersökning som publiceras två gånger om året. Den kommer den 2 december. Eftersom SCB frågar så många och om så mycket (kön, bostad, bakgrund, utbildning, arbete, inkomst osv.) är det den intressantast undersökningen av dem alla ifall man vill få en bild av partisympatiflöden och vilka partiernas starka områden är.
Möjligen kommer en Skop-undersökning innan SCB.

Ja absolut, kompromisser kommer det naturligtvis bli. Men det finns kärnfrågor ett parti finner viktigare än andra och en tydlig gräns för hur långt de är beredda att kompromissa i dessa. För M är det den ekonomiska politiken.

Kompromissviljan kan alltså vara olika stor i olika frågor, och vilka dessa är varierar från ett parti till ett annat. Och ligger man långt ifrån varandra i just dessa kärnfrågor kan ett samarbete t.o.m. bli helt omöjligt. Det är just därför t.ex. M och V eller SD och MP inte samarbetar, inte för att de inte skulle kunna finna andra frågor där de ligger närmre varandra, för de kan de nog.

Ju starkare SD surrar fast sid vid en ekonomisk politik liknade S:s desto svåra blir det för dem att få gehör för den hos M. Och kan i värsta fall t.o.m. helt stjälpa ett potentiellt samarbete dem emellan.

Dessutom finns det redan ett original -S. De som absolut vill ha S:s politik har redan S att rösta på. Jämför t.ex. invandringspolitiken, där M nu ligger ganska nära SD, trots det väljer nog de flesta som finner denna viktig hellre SD då deras trovärdighet i frågan är högre än M:s.

Men vänd på frågan, hur skulle SD reagerat om en potentiell samarbetspartner, t.ex. M, valt att ta en allt tydligare ståndpunkt i motsatt riktning i SD:s profilfråga invandringspolitiken? Det skulle sannolikt medfört en stor irritation och t.o.m. kunnat stjälpa möjligheten till samarbete. Att det skulle kunna öka möjligheterna till att locka över enstska miljöpartister (som senare skulle bli skitsura) tror jag inte SD hade brytt sig nämnvärt om. Men de hade nog inte blivit lika sura om M istället försökt locka över miljöpartisterna med t.ex. satsningar på järnvägen eller en miljöbilspremie och liknade. Dessutom hade det också varit mer sannolikt att SD kunnat gått med på det och M kunnat hålla det löftet till sina väljare än ett löfte om ökad invandring.

Du behöver naturligtvis inte hålla med mig, men jag hoppas du åtminstone förstår vad jag menar.

Jag menar inte att M skulle släppa igenom SDs arbetarvänliga politik. I den frågan står ju partierna på helt motsatta sidor. Istället kan M genomföra de frågor där de och SD är överens, även om de då behöver kompromissa.

Om vi tar invandringsfrågan, så vill M nu kortsiktigt se en kraftig minskning i mottagandet samt verkställda utvisningar. De vill dock se en underlättad arbetskraftsinvandring eftersom det försvagar svenska arbetares förhandlingsposition (och det kommer nu också som krav från EU, men jag ignorerar det i exemplet).
SD vill också se arbetskraftsinvandring.
SD vill ha nettominus; färre utrikesfödda.
SD vill verkställa utvisningar.

Dessutom vill SD att det ska bli regel att utländska våldsbrottslingar döms till utvisning. Detta ligger i linje med Ms väljares intresse.
M vill dock inte försvåra arbetskraftsinvandringen, men inser att det just idag behövs åtgärder eftersom det tar hit människor som snart blir illegaler. En kompromiss kan här nås.

Inget av partierna sviker sina väljare när ovanstående genomförs, tvärtom!

Den ekonomiska politiken ses över på samma vis. Dvs;
Var är partierna överens?

Det är sällan jag håller med Ulf Kristersson, men i påståendet att M inte kan bilda regering med SD pga partiernas olika ideologi håller jag med honom. Att samarbeta där partierna är överens är någonting helt annat.

Där emot skulle jag inte se M som det naturliga oppositionsledande partiet.

...det är väl bara det att SCB ställt frågan för 5-1 vecka sedan och inte nu sista veckan/dagarna i samband med eländet i riksdagen. Mätningen kommer alltså riskera att vara gammal redan när den kommer ut som det verkar.

Jasså? Jag trodde SCB:s undersökning var en sammanvägning av alla ou under året/halvåret. Jag har alltid sett den som helt ointressant. Är ju samma siffror fast ihopklumpade. Har aldrig sett några förändringar där.

Det hade alltså varit ännu värre om partiet som såg det komma redan för 10 år sedan hade fått styra, jämfört med partierna som skapat problemen(och fortsätter förvärra dem)?

Okej. Då vet vi. Bill. Ni vänsterblivna kan omöjligt må bra av att ljuga för er sjävla dagarna i ända.

Du har fel. SCBs undersökning är den största och tyngsta. Men den kanske känns som en sammanvägning. Du har missuppfattat.

Snacket om idiologiska motsättningar är bara skitsnack. Det är en ursäkt för att Kristersson inte ska behöva ha med SD i en regering. För han vill ha som mycket makt själv som möjligt. Finns inga sådana skillnader som skulle motsätta sig något som helst samarbete då varken SD eller M är idiologister. Det är ju inte så att SD är nationalister rent idiologiskt. De är socialkonservativa.

Den största skillnaden är att M är ett globalistiskt parti. Detta sträcker sig över allting, precis som SDs nationalistiska arv genomsyrar allt de vill. M och SD är som två motpoler. Det bör inte ha undgått någon att vi har ett 7k i RD, och vad det betyder är 7 globalistiska partier.

SD säger sig ha en nationalistisk grund, och det får man hålla med om.

Samarbete är en sak, att bilda regering ihop är en annan.

Nu får vi se vad väljarna säger, och om SD blir större än M+KD eller inte. Därefter får vi se vem som får sonderingsuppdraget och hur det går.