Den alltmer bisarra genusdebatten

När regering, vårdinstanser, myndigheter och opinionsbildare talar om för mig att en persons kön, inklusive mitt eget, definieras som det personen i fråga ”känner sig som” måste jag emellertid – som medborgare, om inte annat – undra: Vad betyder det? Vad betyder det att känna sig som en man, eller som en kvinna? Om det inte har med den biologiska kroppen alls att göra, vad har det då med att göra?

Jag känner mig som kvinna eftersom jag känner mig lite extra omhändertagande och undergiven? Jag känner mig som man eftersom jag känner mig som att jag passar som familjefar?

Handlar det om sociala roller – är de inte högst föränderliga och beroende av tid och kultur? I så fall tycks hormonbehandling och kirurgiska ingrepp vara en ganska brutal metod för att anpassa kroppen till den sociala normen. Handlar de om en essens som överskrider både biologiskt kön och genus – och står detta i så fall inte i direkt strid med den position genusvetarna, att det inte i nämnvärd utsträckning finns något ”naturligt beteende” knutet till reproduktiva organ?

När nu alltfler genusivrare ”börjar ifrågasätta den ordning vi länge tagit förgiven, att våra känslor, begär och identiteter – sättet vi uttrycker oss som könade individer – ska ligga i linje med A eller B, äggproducent eller spermieproducent” blir jag också förvirrad – är det inte just strävan efter att få kön och genus att bli kongruenta som är strävan för de som genomgår en könskorrigerande behandling, och som det nya sättet att förstå kön i viss mån vädjar till?

Jag har vid ett flertal tillfällen ställt mig frågan om vad det innebär att känna sig som ett visst kön – och är helt öppen för att jag, som vissa av mina meningsmotståndare inte varit sena att antyda, är alltför oupplyst, cis-privilegierad och reaktionär för att förstå svaret. Men om så är fallet vet vi inte, eftersom jag ännu har jag inte sett tillstymmelsen till ett svar....

Vad betyder det? Vad betyder det att känna sig som en man, eller som en kvinna? Om det inte har med den biologiska kroppen alls att göra, vad har det då med att göra?

Källa: https://www.expressen.se/kultur/hele...-skrackslagen/

Dagens människor "känner" alldeles för mycket.

Kika ner mellan benen.
Har du ett manligt könsorgan så är du man.
Har du ett kvinnligt könsorgan så är du kvinna.
Har du en mix så är du en mycket sällsynt hermafrodit.

Lev sedan dit liv som du själv finner bäst.

Det är ett brott emot den logiska lagen om identitet. Något är vad det är och inte vad det inte är.

Logik är en reflektion av Guds perfekta tänkande.

Sverige lämnade Gud för ateism där relativism är mottot man lever efter. Svenskarna ville själva vara som gudar. Precis som Satan sa i lustgården.

Och nu äter ni av den ruttna frukten.

Efter ca 12 års queerpropaganda i skolan är det ju perfekt. Då kan alla vara könsförvirrade och då kan vi äntligen rasera samhället och bygga vår transutopi!

Det är förvirrat på hos identitetsvänster DIE*, å ena sida är kön en socialkonstruktion, å andra sidan är genus (könsidentitet) super stark och allt annat än en socialkonstruktion. Köndisfori, speciellt hos unga flickor, är verkligen inte en socialsmitta.

Man borde enkelt, genom dekonstruktion och normkritik, könsskillnader; därmed skulle det inte heller finnas några olika genus. Utan bara små unika snöflingor - som är helt lika.

Att vara speciell, men inte sticka ut - var normal men inte binär.

Med tanke på hur postmodernisterna ser på logik, positivism och objektiv verklighet är det ju inte så förvånande.

* sociala rättvisekrigarnas ledord: diversity, inclution och equity.

Det märks ganska tydligt att någonting är fel för varje bokstav och tecken som måste läggas på HBT.

En bra fråga, faktiskt. Förhoppningsvis finns det underbyggda och vetenskapliga definitioner på vad det innebär att känna sig som en man eller en kvinna, gärna konkreta, men för mig som inte är så påläst kan jag bara svara att jag vet att jag är kvinna för att det känns så, och det är bergsäkert. Jag har vetat det så länge jag kan komma ihåg.

Skulle någon försöka säga till mig att jag i själva verket är en man, skulle det vara oacceptabelt. Det är inget att diskutera, jag vet hur det ligger till. Jag är inte en man.

Jag antar, men vet att det kan vara felaktigt, att det är så det känns även för andra, inklusive den som har en kropp man inte känner sig hemma i eller en etikett på sig som de vet inte stämmer. Det vore förfärligt att se ut som en man men känna sig som jag gör.

Vart såna känslor kommer ifrån har jag ingen aning om.

Vad är problemet?

Du får väl fråga dig själv....vad känner du dig som? och hur känns det att känna sig som......?
Där har du svaret.

tänk nu att du imorgon dag vaknar med exakt samma känsla av att känna sig som.....och att du i duschen upptäcker att likt Orlando du plötsligt har ett annat kön.

DÄR har du väl svaret.

Könet har med den biologiska kroppen att göra, genus med den sociala rollen ("en social konvention"). Att skilja på "sex" och "gender" som Judith Butler gjorde, var ett sätt att "dekonstruera" könet och könsrollerna, helt i linje med de starka postmodernistiska strömningar som rådde under den senare halvan av 1900-talet.

Ett nytt samhälle, nya insikter, och politiskt med en innebörd av att identitetsfrågor kommer i centrum, medan könskampen och klasskampen mer eller mindre avförs från agendan och förpassas till glömskan.

Kolla lite klipp från transpersoner (tex Contrapoints), läs på diverse forum eller skriv till transpersoner och fråga hur de tänker kring allt detta som du är nyfiken på! Känns ju rätt meningslöst för oss andra att sitta och spekulera kring saken när det finns förstahandskällor som kan ge dig svar.

Hur länge har typ hela västvärlden debatterat detta? En hel klase år nu iaf. Hur många lider av att nån föredrar att bli kallad hen istället för han/hon eller whatever?

Jävla icke-problem... låt folk vara som de är!

De som är "trans" säger ju att de "känner sig som det andra könet som de inte är" medan ts fråga var väl mer grundläggande hur man vet hur detta känns som skiljer sig från att just vara det. Så dessa "trans" är inga källor.

Varje land har ju sina tolkningar av könsbegreppet. Men som socialdemokratisk kvinna här i Sverige betyder min könstillhörighet att jag har tolkningsföreträde i samhället. Det är vi nordiska kvinnor som bestämmer vem som får vara kvar på jobbet, och vem som får sparken.