Vem var den ”smygande pesten” i svenskt kulturliv vars död Sven Stolpe gladde sig åt?

Vilhelm Ekelund i 40 svenska författare och Den döde i Låt mig berätta mer bygger troligen på samma grundmaterial och att det är därför som Den Döde och Vilhelm Ekelund båda är enligt Stolpe, hatfull, avundsjuk, halvt mentalsjuk, en demon med mera. I fallet Frans G. Bengtsson har Stolpe bara kopierat rakt av från Låt mig berätta mera. Det går ju inte med Vilhelm Ekelund, ty texten om Den Döde skulle inte passa inom ramen för den nya boken. Stolpe är människa och har nog helt enkelt bara gått tillbaka till äldre material och anteckningar när han skrev 40 svenska författare. Stolpes syn på Ekelund som en avundsjuk och hatisk människa följde dock med över till 40 svenska författare.

Följande citat är från trådstarten:
I boken Vid sidan av: Möten med författare från fyrtiotal till sjuttiotal skriver Olof Lagercrantz följande om Vilhelm Ekelunds begravning:
Det där verkar stämma dåligt överens med det Stolpe skrev om "meningsfrände" och en "viktig ung ateist [som] försökte spela präst". Dessutom dog Ekelund i början av september. Även om han begravdes ett tag senare fanns det knappast någon knarrande skare vid graven just då. Om personen som Stolpe beskriver är Ekelund måste nog beskrivningen av begravningen vara påhittad från Stolpes sida.

Kan det inte vara så att det hela är ihopfantiserat från början till slut? Ingmar Bergman gjorde en del "berömda" uttalanden som han senare både rent ut medgav och genom sitt agerande visade var rent skitsnack. Skulle kunna vara samma sak med Stolpe.

Frågan är om Stolpe hunnit arbeta upp ett så mångbottnat hat mot någon redan före 35 fyllda.

Scenariot låter som en livstid av knutna nävar i byxfickan och allmänt ogillande som fick en förnöjsam avslutning där vid objektets färd mot hinsidan. Det är nästan så att man ser framför sig att karln gärna skulle hjälpa till själv med att agent 007-sparka kistan ner i hålet.

På pluskontot för Ekelunds del är att han på äldre dar tycks ha erhållit något av en Sigmund Freud-liknande look. Om den är ohygglig eller respektabel torde vara upp till betraktaren att bedöma.

Snart har vi nämnt samtliga äldre kulturgestalter på 1900-talet. Dags att sätta odds?

Ett konglomerat av hatfavoriter är dock, som tråden är inne på, ingen omöjlighet.

Eftersom Stolpe var en kolerisk herre kan vem som helst ha varit föremålet för hans hat.

När han disputerade för doktorsgraden fick han inte docentbetyg som var inträdesbiljetten till den akademiska banan. Inte omöjligt att det är någon i betygsnämnden som avses.

Det känns tufft att sätta odds eftersom ingen föreslagen seriös kandidat stämmer ens med de få faktauppgifter vi har angående begravningen. Det som Stolpe skriver om begravningen kan man naturligtvis avfärda som allegorier, metaforer och vad man vill. Det är mindre intressant enligt min mening, det är också långsökt att tänka sig att Stolpe fantiserat ihop dessa detaljer angående begravningen av "den döde". Stolpe anger att begravningen sker på tidig vår, att den inte är kyrklig, att kistan sänks ned i en grav.

Tidpunkten och karaktären på begravningen är obstruktioner för Ekelund och Lindgren.
Nedsänkning av kistan är hinder för Ekelöf.

Kul tråd. Att Stolpe gick på den "smygande pestens" begravning antyder ju att de hade någon slags släkt- eller yrkesmässig relation (vänner var de ju uppenbarligen inte). Varför annars dyka upp på hatobjektets begravning om nu inte konvenansen krävde ens närvaro? Detta talar ju emot Ekelund även om han passar in på många andra punkter. Om nu den gode Sven talar sanning vill säga...

Alex Schulman läser säkert här på FB och kanske tar upp frågan i sin podd?

Hade verkligen Ekelund vid sin död den ställning i kulturlivet som antyds i Stolpes beskrivning av "den döde"? När han dog 1949 hade Ekelunds utgivning närmast ebbat ut och sedan tio år tillbaka hade Bonniers "släppt" honom. Endast tack vare ett stödjande sällskap kunde han publiceras.

Han var väl också, som flera skrivit i tråden, en enstöring som tyckte sig stå över den dagsaktuella litteraturen. Kunde han orsaka kriser i kulturlive etc som Stolpe skriver om?

Det finns en hel del faktauppgifter i uppsatsen nedan, bl. a. att Ekelund var oerhört gynnad av priser och stipendier. Själva analysen kan också vara av visst intresse om det går att stå ut med inflytandet från Bourdieu.


Vilhelm Ekelund och det
litterära fältet 1897-1949 av Mattias Aronsson

Men slås du inte själv av hur dåligt beskrivningen i övrigt passar på Ekelund? Inte tiggde han inbjudningar till konferenser och ringde redaktörer för översiktsverk och tjatade om att de skulle skriva mer och bättre om honom? Ekelunds avundsjuka och hat tog sig ju snarare uttryck i ett stolt och föraktfullt avståndstagande från hela kulturvärlden. Avundsjuka och hat kan yttra sig på olika vis.

Det vet jag inte. Tror att OL var hennes livs stora kärlek.
Han Stolpe var nog inte någon gosig gulleplutt precis.

En författare skriver som han vill. Fabulerar som han har lust, detta kallas konstnärlig frihet.

Det kan vara riskabelt och bli dyrt att namnge och smutskasta en person som ännu är i livet.
Att dribbla med tidpunkter för begravningar och annat kan vara ett sätt att skriva sig fri från anklagelser för grovt förtal.
Stolpe verkar ha haft en lång rad namn på sin hata-lista.

Är Tingsten avfärdad?