Vem var den ”smygande pesten” i svenskt kulturliv vars död Sven Stolpe gladde sig åt?

Många har påpekat att vi troligen inte kan ta allt som Stolpe skriver som ren fakta. Det är mycket rimligt. Man brukar ofta förvilla när skriver illa om riktiga personer så att ingen ska kunna identifiera denne. Detta för att undvika problem som kan uppstå.

Kärnan i Stolpes text Den döde är att personen ifråga var "en demon", "en källa till ständiga kriser", "var som en smygande pest", "hans hat", "hans avundsjuka", "hans gemenhet".

Detta är hur den döde "föreföll" för Stolpe. Vi antar att Stolpe skriver om en riktig person men även lagt till en massa snömos.

Den enda som passar in på detta är Vilhelm Ekelund. Hans "pöbelsinne" i Stolpes 40 svenska författare (= hans gemenhet), hans "avund" (= hans avundsjuka), "förgiftad av hat" (= hans hat). Han var enligt Stolpe "oförsonlig mot så gott som alla svenska diktare och kritiker" (= en källa till ständiga kriser). Han smädade allt och alla.

Det passar in med att "när hans död stod i pressen, hade jag ett intryck av att halva landet andades ut [...]" Vilhelm Ekelund var ju en "hatfull smädare" som var på alla diktare i Sverige och var "halvt mentalsjuk (= som en demon). Mentalsjuka kan ofta uppfattas som besatta av en demon.

Det kan ju vara så, som föreslagits i tråden, att Stolpe i de av Stabskapten citerade styckena inte beskriver en person utan passar på att slå ihop ett antal misshagliga individer.
Det skulle förklara varför de olika författare som föreslagits passar in på flera av Stolpes beskrivningar men ingen passar in på alla.

Ekelund verkar falla på datum för begravning, och ang. Ekelöfs ingen begravning alls?.

Ekelund som "den döde" verkar väl också, med tanke på det Falstaff-Kafir citerar av Stolpe motsägas av stycket där Stolpe skriver:
Jag undvek honom alltid, hela hans sfär plågade mig. Jag har veterligen aldrig skrivit ett ont ord om den döde.

Vad jag kan se av bilder på Ekelund så hade han ett helt normalt kranium, till skillnad från Ekelöf som, vilket var och en kan konstatera genom en bildgoogling, faktiskt hade en speciell form på huvudet och en blick som nog kunde gå genom märg och ben.

Min bedömning är att mycket av det Stolpe beskriver stämmer in på Ekelöf.

Jag har en kandidat: Gustaf Hellström. Han var, enligt många, elak, otrevlig och hade ett stort behov av erkännande, något som tycks ha bottnat i dåligt självförtroende. Läs exempelvis följande utdrag ur Herbert Tingstens memoarer, publicerat i DN 1963:

http://www.tingstensamlingen.se/publication/4966749/file/4976605.pdf

Tingsten talar om ”grovheter” och ”tarvligheter” som Hellström gjort sig skyldig till och som ”under senare år dragits fram i brev, memoarer och avhandlingar”. Ett par citat:





Han dog den 27 februari 1953, således kan skaren ha knarrat när Stolpe med det kusliga ropet ringande i öronen gick bort från graven. Men, kommer invändningen, Hellström ligger ju begravd i Kristianstad. Hur kan då Sven Stolpe, som på den tiden bodde på en gård utanför Karlskoga, ha rest ”upp” till begravningen. Jo, begravningen ägde rum på Norra begravningsplatsen i Solna, kan man läsa i Alice Lyttkens memoarer. Liket måste ha transporterats till Kristianstad efter ceremonin. Frågan är bara om det i sådana fall förekommer att man sänker ned kistan i en grav under ceremonin, som Stolpe beskriver, bara för att sedan skeppa iväg den till annan ort?

I en annan text i samma bok berättar Sven Stolpe om hur Hellström sitter och hånflinar elakt när Stolpe och Evert Taube vägras beställa sprit i baren på Riche därför att endast sittande gäster serveras. När de sedan trots allt fick sina drinkar återtog Hellström ”sin misslynta och kränkta uppsyn”, skriver Stolpe. Han verkar alltså inte ha tyckt om Hellström.

Kan Gustaf Hellström ha varit den döde? Vet någon mer om Hellström som kan vara av relevans? Ogillade han kristendomen och begravdes borgerligt? Skriver Stolpe mer om honom någonstans?

Stolpe ogillade kraftigt Hellström, både i dennes egenskap av sekulär humanist och av viril kvinnoförförare som spred könssjukdomar. Bland dennes erövringar fanns ju Maria von Platen vilket krossade resterna av Hjalmar Söderbergs hjärta när skrytet och skvallret kom till hans kännedom. Men i det ganska utförliga referatet i DN från Hellströms jordfästning nämns inte Stolpe bland de litterära gästerna, som annars förtecknas ganska omsorgsfullt (både akademiledamöter och andra). Dessutom framstår det hela som en respektabel kristen akt under ledning av "kyrkoherden docent Helge Ljungberg" och med bibelord samt psalmer av Oehlenschläger och Wallin. Och som du anmärker så var ju detta en jordfästning medan själva gravsättningen sedan ägde rum i Kristianstad.

Det är två saker som inte passar ihop. Om man är radikal och har ateistisk begravning ligger det väl närmre till hands att ha kremering?

En märklig dissonans att ha borgerlig begravning och sedan traditionellt nedsänkande av kistan.

Det är två saker som inte passar ihop. Om man är radikal och har ateistisk begravning ligger det väl närmre till hands att ha kremering?

En märklig dissonans att ha borgerlig begravning och sedan traditionellt nedsänkande av kistan.

Erik Lindegren?